(rose)

  (Chaz)

  (Max)

  (Förestell er Paul såhär)

  (motorcyklarna)

Han reste sig försiktigt upp och sen börja han springa. Vinden susade i luften starkt. Jag klämde hans päls eftersom det var väldigt snabbt och lite läskigt också. Chaz började springa snabbare upp för en backe och sedan svängde han till höger mot en klippa. Jag skrek till när han började hoppa upp för klippan. Jag klämde mig fast vid hans päls. Liggande.
-Herregud du kommer typ snubbla eller något det är farligt! sakta ner eller ta en annan väg !! Skrek jag i vinden.
Chaz struntade i det men sen efter några sekunder började han sakta ner. Jag pustade ut och märkte sedan att han hade stannat. Jag lyfte upp mitt huvud och framför mig såg jag en fin utsikt .En sjö omringad av berg . Månens spegelbild syntes i vattnet. Chaz sänkte sig ner och jag gick av och bara tittade ut på utsikten. Jag fick inga ord ut som skulle beskriva känslan och hur vacker utsikten var.
-.. h..herregud vad fint! sa jag tillslut.
Jag kände hur Chaz ändrade sig till mänsklig igen. Han satte sig ner på en sten brevid mig samtidigt som han tittade på utsikten.
-Detta är mitt favoritställe typ, sa han och rykte på axlarna.
Jag vände mig mot honom och log. Jag gick fram till honom och shasade med händera så att han kunde flytta sig lite grann så att jag också kunde sätta mig på stenen. Han tittade lite surt på mig (på skojj) och tittade bort och sedan klappade han på sina knä. Han ville visst att jag skulle sitta i hans knä.
-hoppas jag inte är tung! retades jag.
-nejdånejdå! Sa chaz och skrattade.
Jag satte mig ner på hans knä och han tittade på mig som jag var jätte tung. Sen så började han skratta igen och log.
-skojja bara, du är inte tung . Sa han och log
Vi satt där i en tystnad och tittade på utsikten och vi såg hur stjärnorna började visa sig i sjön. Det var en jätte skön tystnad. Tills..
-Awwuuu! Kolla där är ju dom! Skrek Paul nere vid sjön.
-Hahaha! Skratta Max högt och sedan förvandlades båda två till vargar.
Med en stor suck tittade jag på Chaz. Han tittade lite pinsamt på mig.
-Förlåt..
Jag log till Chaz och lyfte mig upp från hans knä . Precis då kom Max och Paul som vargar och jag log stort mot dom båda.
-Ni är också små gosingar! hihi! Sa jag och klappade dom på huvuden. Chaz fnissade bakom mig och paul och max tittade nöjda på varann. Sedan blev dom mänskliga igen och kramade mig och sedan gjorde ngt handslag med Chaz.
-Skola imon då! Sa Max och suckade.
-Mmm, kanske borde gå hemmåt? Sa jag.

Nästa dag

Jag vaknade av att Max, paul och Chaz hoppade på mig och sjöng någon låt.
-Ååh, sluuta! Sa jag och puttade undan dom.
-hahaha! Skrattade dom allihopa och skakade på mig.
-JAA OKEJ! JAG ÄR UPPE ! Skrek jag och lyfte mig upp ur sängen.
Det blev lite tyst . Av den pinsamma tystnaden började allihopa skratta. När vi höll på att skratta kom plötsligt Mike i dörröppningen.
-Godmorgon allihopa! Sa han och sedan tittade förvånat på mig.
-Öh.. Rose vet om att jag är .. aa..Sa chaz och log.
Mike nickade allvarligt och sedan tittade snällt på mig.
-Hej! Sa han och log brett mot mig.
-Hejsan! Sa jag och log och sedan gäspade stort.
-Tjena killar! Sa han till paul och max som hängde på sängen med huvudet ner mot golvet. Dom såg upp o ner mot mike och vinkade. Chaz suckade och började kittla dom.
-I alla fall. Säg åt killarna att jag sticker till jobbet och kommer hem vid 8 tiden.
-Aha okej! Ha en trevlig dag! Sa jag snällt och log.
-Tack desamma! Sa Mike och log mot mig innan han gick.
-Hur mycket är klockan killar? Sa jag tillslut när jag vaknade helt från att vara trött.
-Runt halv åtta. Sa Max och slängde sig över Chaz.
-Aha, men då har vi rätt så bra tid på oss, bussen går tio över och skolan börjar halv!
-Mm, sa killarna i kör och sedan började brottas på golvet. (SKOJ)
Jag suckade och drog ut Chaz från brottande. Han drog emot men sedan lät han mig dra ut honom ur rummet.
-Chaz. Du får brottas snart men.. asså oh my god, jag känner mig som en mamma.
Chaz började skratta och lutade sig samtidigt mot väggen med armarna i kors.
-Aja, är det okej om jag går och duschar? Sa jag och tittade mig lite omkring.
-Mm, visst! Toan är dörren längst in till höger. Där man kommer in till köket typ fast på höger sida! Sa Chaz och pekade.
-Okej! Tack föresten att jag kunde låna din stora tröja som pyjamas! Sa jag och log.
Chaz tittade snällt på mig och sedan kikade han in i sitt rum där Paul och Max fortfarande brottades.
-Okej! Gå och brottas nu då! Sa jag och skrattade.
-Hah, nej ska nog göra frukost jag är inte så töntig som dom ju.. sa han och började gå mot köket.
-Nädånädå.. sa jag och började skratta.
Jag sprang in tillbaka in i rummet och tog mina kläder som jag hade på mig igår. Paul och Max höll på precis att lyfta sig upp från golvet .
-Ni är som små barn.. eller nej som små valpar! Sa jag och började gå ut från rummet.
-Voffvoff! Skojade Paul.
Efter duschen var frukosten klar. Eller det var ingen stor frukost. Müsli , flingor och mackor var serverade på bordet. Jag var påklädd och klar för att kunna gå ut till bussen men först.. var det frukost! Jag tog mig en macka och ett glas jucie. Medans killarna tog typ 6 mackor var och flingor.
-Ni kommer bli små fetton! Skojade jag.
-Du behöver inte vara orolig för mig, jag har 6-pack! Sa Chaz stolt och lyfte upp sin tröja.
Det var sant.. jag satt där som en idiot och tittade ner på hans magmuskler tills han tog ner  sin tröja. Jag skakade på huvudet för att få ifrån magmusklerna från tankarna och i började äta min macka med en pinsam blick.
-Samma här, eller jag har 8-pack . Sa Paul och log stolt.
-HA! jag har nästan 6 - pack! Fnissade Max och käkade in sig fler mackor.
-Vad var det för någon konstig låt ni sjöng på när ni väckte mig? Frågade jag.
-Haha hittade den på youtube i morse. Skrattade Max.
-Lät som Justin bäver.
-Mm, hah hette typ ’‘never say never’’. Sa Max
-Sjukt töntig.. Sa jag och suckade.
-Han är töntig! Sa Paul och skrattade.
Klockan hann bli fem i åtta när vi blev klara. Jag tog på mig min jacka och skor samtidigt som jag öppnade dörren. Jag vände mig om och såg att killarna log i soffan och började starta sitt tv spel.
-MEN VAD FAN GÖR NI? Skrek jag och gick in i hallen .
-Vi åker motorcyklar in i skogen vid tjugo över och vi kommer precis halv till skolan. Sa Max och började spela.
-Men..men..aha? Det kunde ni inte säga förr va?! Sa jag förrvirat.
-Vi var ju så upptagna med att brottas förstår du..haha! Retades Paul.
Jag tittade surt på dom och satte armarna i kors.
-Okej vi åker kvart över då så vi kommer i alla fall 5 min tidigare okej? Sa Chaz .
-EN SOM TÄNKER POSITIVT BRA HÄR! Sa jag och tittade nöjt på Chaz.
Paul och Max fnissade till och sedan började killarna spela. Dom spelade i en kvart till och sedan stängde dom av spelet och så gick vi alla ut. Chaz sprang med resten av killarna bakom huset och snart kom de ut med motorcyklar.
-Vem åker du med? Frågade Chaz.
Jag tittade på allihopa och sedan pekade på Chaz. Han tittade stolt på mig och sedan fick jag en hjälm .
-Ska inte ni ha? Frågade jag samtidigt som jag satte mig ner på motorcyklen.
-Behövs inte! Skrattade Chaz och så satte Chaz sig på motorcyklen framför mig, och så körde vi iväg till skolan.

  (rose)

  (chaz)

  (Där Chaz och hans morbror bor)

Att uppleva en sak som i en saga är något man inte vill göra. Tankar flyger runt i ditt huvud och sen tappar man kontrollen och så ligger du medvetslös på marken eller där du nu upplevde det. Saker och ting blir sedan riktiga. Och det blir inte bara du som får hålla en hemlighet.
-Rose? Rose?! Hörde jag Chaz ropa och springa fram till mig innan jag tappade kontrollen och svimmade i Max famn.
Jag öppnade ögonen försiktigt och suckade. Phu! Det var bara en dröm! Jag såg omkring mig. Vart är jag? Paniken samlade sig och jag reste mig snabbt upp ur sängen. Plötsligt kom Chaz vid ingången till rummet och lutade sig vid dörr ingången. Han log lite blygt. Nu kom jag på vad som hände. Det var ingen dröm. Jag svimmade ju?! Jag tittade sräckslaget på Chaz eftersom jag visste vad hans andra halva va.
-Rose snälla sätt dig! Sa Chaz och började försiktigt gå fram till mig.
-Varför? Hur? Skrek jag nästan , samtidigt som jag bakade och satte mig på sängen.
-Jag är inte farlig! Asså snälla, jag visade dig min största hemlighet. Scott kommer mörda mig eller nåt!
Jag stannade till.
-Scott? Men.. va?
-Ja , alla vi är vargar. Varulvar eftersom vi är så stora.
-Max, Paul också? Jag tittade konstigt på Chaz.
-Alla. Sa han och tittade allvarligt på mig.
-Okej detta känns som twilight böckerna.. Sa jag och paniken började sakta försvinna.
-Haha, du kom snabbt över det där?
-NEJ! jag är panikslagen, och för det andra. HUR LÄNGE?
-Vadå? Varg, har jag varit typ i nån månad. Och du har varit här i bara två timmar.
-Jaha phuu, då behöver inte pappa oroa sig. Sa jag och så ringde min mobil.
Jag suckade och svarade.
-Pappa?
-Ja, det är lugnt jag.. ööh.. Jag tittade på Chaz och han viskade till mig
-Säg att du och jag med resten av killarna är hemma hos mig och.. aa.
Jag tittade på honom lite tveksamt och samtidigt kaxigt på honom men sa det till pappa som Chaz sa.
-du låter panikslagen? Sa pappa .
Jag tittade på Chaz igen och han gav mig allvarliga blicken ’’ säg inget! ’’.
-Nej då allt är bra.
Plötsligt satte sig Chaz brevid mig och jag flyttade lite åt sidan för jag var fortfarande lite rädd. Men så såg jag på honom och han hade värsta hundvalps ögon. Jag log lite för mig själv och flytta tillbaks där jag satt förut.
-Hur mycket är klockan? Viskade jag till Chaz samtidigt som jag hörde pappa babla i telefonen.
-Runt tio. Viskade han tillbaka.
-oj! Sa jag och precis när jag skulle säga till pappa att jag ska gå hem började Chaz viska till mig.
-Du kan ju sova här.. vi går ju ändå till samma skola haha.
Jag tvekade lite.
-Asså pappa... får jag sova här hos Chaz?
-Va? Säger du att jag ska vara här helt ensam hemma? Skojade han och började sedan skratta.
-Nej men asså.. började jag men pappa avbröt mig.
-Okej, visst sov du där.
Jag log för mig själv.
-Tack vi ses imon!
-Kram på dig.
-Kram på dig med pappa.
Jag la på och la undan mobilen. Vi satt där i en jätte pinsam tystnad.
-Okej ska det vara så tyst hela tiden eller? Sa jag plötsligt bara rätt ut.
Chaz kollade lite konstigt på mig och jag pinsamt på honom.
-Chaz. Först vill jag veta allt. Vad är det du kan? Och liksom, vad menar du med Scott? Varför är du inte med Nick längre?
-Sedan jag fick reda på att jag ska bli varg, som min pappas farfar kunde jag börja läsa en dels tankar. Men bara lite. Det blev så eftersom det är så vi vargar kommunicerar. Istället för att prata säger vi allting till varandras tankar. Men det är bara jag som kan läsa lite tankar. Ingen annan kan det. Saken är den. Du har väl märkt att jag väldigt ofta är efter dig? Från första början liksom?
Jag nickade.
-Mm, precis. Liksom som du nu säger.. ’‘twilight böckerna’’ präglad sakerna är sanna för vargar. Jag är inte präglad i nån eller så. Men det är på något sätt att jag måste skydda dig hela tiden.
-.. okeeej . Sa jag och fattade nästan ingeting. Vad gulligt!
-Gulligt? Max kunde ha dött,
Jag tittade förvånat på Chaz.
- Okej, det är med Scott . Scott hade märkt att jag var hela tiden efter dig och att jag kunde avslöja allting. Och eftersom han var den första av oss som blev varg. Han är ju 2 år äldre än oss , så tyckte han att det inte var okej. Han ville liksom att jag skulle komma iväg från dig. Den dagen jag stack du vet? Så kom jag ändå tillbaka på kvällen. Scott märkte det, och sa till Nick att han skulle .. som då vi sa innan ’‘ragga upp dig’’. Så att jag skulle bli typ sur på dig och sticka. När jag kom tillbaka efter du gick och la dig.
-Det låter läskigt det där.. kollade du typ när jag bytte om?
-HAHHAH nej det är lugnt jag kom efter du hade det. Jag läste dina tankar så jag visste liksom. Du sa typ ’’ okej.. hm, ska jag ta min lila pyjamas eller blåa?’’.
Jag började skratta. Men blev snabbt seriös igen.
-Okej berätta klart!
-Mm, öh, när jag kom tillbaka märkte jag redan att stämningen var spänd. Scott började typ reta mig först att jag hela tiden är efter dig. Sedan blev han allvarlig och sa till mig att jag skulle vara med flocken. Och sluta vara med dig. Han sa liksom att jag inte fattar reglerna i flocken. Han började liksom trycka ner mig . Bokstavligen. Trycka ner mig så jag skulle buga för honom så att han visste att jag var med flocken igen. Men jag tyckte inte det så jag sa emot och började trycka ner honom ner i marken. Han började bli skit arg och tillslut så attackerade han mig.
Jag tittade skräckslaget på honom.
Samtidigt som han berättade allt för mig visade han också med kroppspråket hur han gjorde och sen vad som hände med Max . Han försökte ju hjälpa honom , samma sak gjorde ju Paul! Jag blev faktiskt jätte förbannad på Scott och Nick. Hur kunde de? När han slutade berätta hann klockan bli kvart över tio.

- Ojoj! Sa jag och var förvånad.

- Mm, men allt är bra.. tro jag! Sa han och så blev det tyst.

-Är inte dina föräldrar hemma? Frågade jag och lyfte mig upp ur sängen och sträckte på mig.
-Nepp.
-Vart är dom då?
-Dom är där uppe. Sa han och pekade upp.
-Va? Oj.. förlåt..
-Det gör inget. Jag bor med Mike, du vet ? min morbror.
-Aha han som har restaurangen?
-Mm,
-Min mamma är också där uppe.
-Vet.. beklagar.
-Det är lugnt! Sa jag och log .
-Vart vill du sova?
-öh, har ni madrass?
-Ja, men så du bara vet så är det bara kallt på natten så du kommer frysa ihjäl.
-Gör inte du de..Sa jag och sedan kom jag på det.
Chaz kollade kaxigt på mig men log snällt mot mig samtidigt.
-Hihi, glömde att du var varg!
Han fnissade till och lyfte upp sig från sängen. Jag fick kolla upp på honom för att han var ju längre än mig på sätt och vis.
-Jag väljer att sova i sängen. Sa jag vände mig mot sängen.
-Okej . Sa han och kollade lite skumt på mig men på ett roligt sätt.
-Nej nu, måste jag faktiskt fråga dig en sak! Det är en sak jag ville göra när jag såg dig som varg.
-Aha?
-Eller nej du får klura ut det själv du kan ju läsa tankar?
-Mm, du vill rida på mig och sen klappa mig?
-Jag ville faktiskt bara rida.
-Jag lovar dig, alla skulle vilja klappa mig när dom visste att jag var en varg.
Jag fnissade till.
-Vi går ut då! Sa han och började gå ut medans jag sprang efter honom för att komma ikapp.
Tillslut stod vi ute på en stor stor äng vid skogen. Det var mörkt ute. Det var bara fullmånen som gjorde det ljust över . Chaz började gå bort från mig och plötsligt.. blev han till en varg. Han sprang fram till mig och var jätte stor. Jag tittade blygt på honom och sedan visade han med kroppspråket att jag fick klappa. Jag tvekade nån sekund men sen så fördes min hand på hans päls. Jag log för mig själv.
-vad gosig du är! Sa jag och fnissade till
Jag såg hur han tittade snällt på mig och sedan la han sig på marken.
-.. Okej jag ångrar mig jag är rädd, tänker inte rida på dig!
Han började gnälla lite tyst.
-.. OKEJ DÅ! Sa jag och försiktigt satte jag mig på hans rygg.

  (Robert Downey Jr)

  (Rose)

  (chaz)

  (föresetell er Max såhär)

Publiken applåderade och pappa gick fram till mikrofonen.
-Hej! Sa han och log lite osäkert.
-Hejsanhejsan, vad heter du då? Frågade kvinnan i ljust hår.
-Robert Downey Jr.
-Vad ska du göra då? Sa mannen i glasögon och lyfte upp blicken mot pappa från sina papper som han hade på bänken framför.
-Jag ska sjunga och spela på piano. Sa pappa log
(Juryn är en kvinna med ljust hår som heter Elizabeth, en man med glasögon som heter Chris och en till man med brunt hår som heter Adam)
-Du får börja! Sa Adam och sänkte ner sig i sin fåtölj.
Medans pappa började gå till pianot tittade han på mig med en lugn blick och ett litet leende. Sedan satt han på pallen vid det svarta pianot . Innan han började spela rörde han försiktigt på tangenterna och sen så hörde man melodin och hans röst.
Ben och Vivian tittade förvånat på mig.
-Jepp, det är min pappa det! Sa jag och log och var väldigt väldigt stolt.
Jag var stolt , inte bara för att det var min pappa och var med i talang. Utan att han vågade på sätt och vis, och för att han gör det också för min skull! Jag log för mig själv och tillslut, var sången slut. Publiken jublade och applåderade högt och starkt. Pappa ställde sig upp och bugade lite försiktigt och sedan gick fram till mikrofonen mittemot juryn.
-Väldigt , väldigt, väldigt bra Robert! Du har talang. Och det är det Talang 2007 (DET ÄR 2007) söker efter! Sa Elizabeth och tittade nöjt på pappa.
-Pappa nickade och log.
Samtidigt som Adam började beundra pappa lyfte sig Chris från sin plats och gick upp på scenen. Pappa tittade blev förvirrad . Chris ställde sig brevid honom och sa någonting.
Sedan gick de båda ut till backstage fast på andra sidan. Jag tittade chokat på Ben och Vivian men dom bara log till mig.
-Ser ut som Chris har några andra planer åt din pappa. Sa Vivian och tittade snällt på mig. Jag log ett fejk leende mot henne och tittade fundersamt mot pappa och Chris. Dom nickade åt varann och sen var dom ute på scenen igen.
-Chris? vad håller du med då? Sa Elizabeth.
Pappa ställde sig vid mikrofonen med Chris brevid.
Eftersom dom stod vid mikrofonen hörde man lite vad Chris viskade i pappas öra.
-Då säger vi så då?
-Mm, svarade pappa och sedan skakade han på huvudet och tittade glatt på Elizabeth och Adam medans Chris gick till sin plats.
-Tack för att du kom! Sa Chris och tittade på pappa som om ingeting hade hänt.
-VA?! Skrek Elizabeth och Adam samtidigt och tittade förtvivlat på Chris.
Pappa nickade och tittade snällt på juryn och sedan vände han på sig och gick mot mig , Vivian och Ben. Både Vivian och Ben rusade fram till honom när han kom in i backstage.
-Vad hände?! Vad sa han?
Pappa tittade in i kameran och log .
-En del talanger, passar in i andra ställen i andra tillfällen. Sa han och sedan gick han ut med mig springade efter.
Vi gick ut ur bygganden. Jag rusade efter honom och tillslut hann jag ställa mig brevid honom och så gick vi in i folkmassan. Vi trängde oss förbi för att komma till bilen. Tillslut satte vi oss i bilen och då fick jag panik.
-Vad hände? Vad sa han? Och du vet att man kan tolka det fel?
-Hahaha vaaa? Sa pappa och körde bilen ut ur parkeringen.
-JA MEN! .. ååh, berätta bara vad som hände.
-Joo.. Öh, Jag ska till Atlanta om en månad.
Jag blev stel. Jag glodde bara framåt och alla frågor jag hade att ställa försvann. Med en hes röst sa jag bara ett ord.
-..Vaa?
Vi sa inget mer. Vi körde hem i tre timmar utan ett ord. Både en pinsam och konstig tystnad. Radion spelade på låg volym och vi kom hem vid klockan halv åtta.
-Framme då! Sa pappa och suckade av lättnad.
Jag öppnade bildörren och gick ut ur bilen . Sedan stannade jag till.
-Pappa.. Varför ska du till Atlanta ? Jag vände på mig och såg på pappa.
-Chris har andra planer för mig. Sa pappa och rykte på axlarna
-..Planer? Sa jag och tittade konstigt.
--Jag ska prov spela i den nya filmen Iron Man.
-HAHAH. VA?! Sa jag och skrattade samtidigt som jag inte fattade ett skit.
-Så sammanfattningsvis .. Ska.. Jag.. Bli. Sa pappa först stolt och sedan blev han tyst och funderade..
-skådespelare pappa. SKÅDESPELARE. FATTAR DU VAD DET ÄR?!
-Okej, det är något stort...Skådespelare. Sa pappa besviket.
Sedan kände jag hur min åsikt till pappas planer för att bli skådis förändrades till positiv stämning istället för negativ.
-Men.. skulle du klara det ? Sa jag och tittade både snällt på pappa och allvarligt.
-Asså, det är ju coolt haha! Och så liksom sa Chris att dom behövde en sån som mig.
-Åk då, prova! Sa jag och log snällt mot pappa.
-Haha rose, vad skulle jag göra utan dig? Sa han och kramade mig.
-Hihi.
Vi gick in i huset och utmattade satte vi oss i soffan. Sen kom Chaz upp i tankarna. FAN JAG SKULLE JU GÅ TILL DEN DÄR STIGEN? Jag suckade till.
-Pappa jag ska träffa Chaz.
-Nu?
-Mm, kommer om några minuter! Sa jag och gick in i hallen.
Jag tog på mig mina converse och skinnjacka och sen var jag påväg till stigen. Solen hade precis gått ner och det blev bara mörkare för varje minut som gick. Jag ryste till när jag var framme vid stigen. Det var mörkt i skogen. Så rädslan spred sig över mig. För att förhindra den började jag nynna på en låt medans jag tittade omkring mig för att se om Chaz var påväg. Jag tittade omkring mig än en gång och så såg jag Paul med  Max efter gå mot mig. Jag slutade nynna på en låt och log mot dom.
-Hej! Sa jag och kramade om Paul.
Han kramade mig och sedan kom Max fram. Jag tittade glatt på honom.
-Heiii! Sa jag och kramade om honom
-Hej Rose! Sa han och log samtidigt som han kramade om mig.
-Saknat dig ! Vad hände?
-Lite bråk, du vet? Sa han och så slutade vi kramas .
-Vet ni vad Chaz är ? Sa jag och log.
Jag märkte hur dom tittade på varandra lite osäkert.
-Snälla .. få inte panik eller så! Sa paul.
-va..?
Max nickade till och såg upp över mig. Jag tittade osäkert på dom men vände mig om i alla fall. Framför mig, såg jag starka ben och stora tassar. Jag tittade upp och såg en.. en varg.   Med fluffig fin rödbrun päls.Hans gröna ögon tittade snällt på mig. Jag kände igen den blicken. Den.. den var varm, och den var.. som Chaz. Jag fick panik. Jag menar, är detta en dröm, eller ... fan! Jag skrek. Men jag hann inte skrika tillräckligt mycket så att pappa eller någon kunde höra mig, eftersom max fångade mig i famnen och paul täckte över min mun med sin hand så att mitt skrek hördes lägre. Den stora varelsen.. eller varg bakade osäkert några steg bak. Jag försökte riva ut mig från Max grepp men det funkade inte. Han var också varm, han var också stark. Plötsligt stoppades min kraft för att försöka riva ut mig ur Max grepp. För att det var då jag såg hur vargen började gå framåt och samtidigt förvandlas.. till Chaz.

  (Robert)

  (Hur rose ser ut den dagen)

Det var dags. Jag och pappa var påväg till Toronto. Det var faktiskt helt sjukt! De två dagarna innan det var den 26, har jag fått reda på från Paul som jag har varit med i de dagarna  och Chaz , att Nick snackade med mig för att försöka ragga upp mig och ta ifrån mig från Chaz. Jag blev väldigt förvånad och kände mig lite förvirrad. Eftersom .. jag gillade Nick. Han var ju rätt så shyst.. och lite söt. Mellan Chaz och mig är okej. Vi bårkar inte så mycket och han sa att han ljög för mig den dagen han sprang bort eftersom han hade det lite svårt så han ville komma iväg . Jag ville förstå honom men det var lite skumt med all tanke om att Max låg en dag senare i sängen hemma och vad medvetslös. Blev det något slagsmål eller vad?
-Rose! Thaha! Ropade pappa och trummade med handflatorna på bilratten.
Jag vaknade upp och tittade mot pappa.
-Öh ja pappa?
-Vi är framme! Han log brett mot mig
Jag vände min blick framåt och såg stora byggnader och stora folkgrupper sprida sig omkring mig. Wow! Toronto var verkligen skit snyggt och stort!
En man - som säkert jobbade med parkeringar - pekade mot en plats vi kunde ställa bilen på. Pappa körde försiktigt in på platsen och stannade. Han drog ut bilnycklarna och öppnade dörren. Pappa tog på sig sina solglasögon som jag verkligen älskade. Han såg så sjukt cool ut i dom! Jag fnissade för mig själv och gick ut ur bilen. Samtidigt som mig stängde pappa bildörren och så började vi gå. Pappa vände sig om och tryckte på en knapp på bilnycklarna och så låstes bilen. Ett tyst litet tjut lät från bilen och så fortsatte vi att gå. Jag höll om pappas arm när vi började gå in i folkmassan. Det tjöt från några högtalare en röst.
-NUMMER FRÅN 87 - 123 KAN KOMMA HIT!
Pappa och jag såg på varandra. Åh nej.. vi är lite sena.. 1-30 , 30-69 och 69-87 har redan gått in!
-Du är ju 122! Sa jag snabbt och vi började springa mot en deltagare som hade en stor blå lapp på bröstet där det stod 93. Vi kom fram till honom och vi stod i ledet. Jag började rota i min Converse väska eftersom jag kom på att pappa inte hade en nummerlapp på sig. Jag fann den tillslut och klappade pappa på axeln.
-Du måste har den här!
Han tittade besviket på mig och sedan ner på lappen.
-Den är så sjukt töntig.. Han fnissade till och tog på tag i den. Vi tog bort skyddet från limmet och satte det på pappas svarta blåa shorta.
Han tittade nöjt ner på sin bröstkorg (alltså på lappen)
-ha, känner mig sjukt tuff nu, jag ska vara med i talang.. Han tittade på mig lite roligt och sen började han skratta lite tyst. Ledet slöade sig framåt. Vi kom in i byggnaden efter ca en halvtimme. Plötsligt vibbrerade i min väska. Snabbt började jag rota i min väska och fick ut min mobil. Jag såg på skärmen. ’‘Chazziee’’. Jag suckade. Paul hade visst på något sätt tagit tag på min mobil -när inte jag såg det- och ändrat Paul och Chaz namn på kontakt listan. Paul hette ’‘Paul.. <3 den bäste’’ och Chaz.. jaa.. ’‘Chazziee’’. Jag fnissade för mig själv och öppnade smset från Chaz.
 
’’ Tjenaaaa Rose! :) Max har vaknat upp och mår fint! Alla vi tre, alltså Paul jag och Max önskar din pappa lycka till med en popcorn skål i famnen full med popcorn med tv på och programet talang. Vi håller tummarna ! :*.
(Det sista skrev Paul..) I alla fall , nu är detta bara personligt från mig. Alltså .. jag och Scott har bråkat. Något enormt.. så både jag och Paul vill inte att du ska längre ha kontakt med honom. Samma sak tycker Max. Vi vill också helst inte att du ska längre snacka med Nick...
Sen är saken den. Att jag har en sak jag måste skydda från mänsklighetens historia. Inte bara jag.. Men.. du måste få veta sanningen. Jag vill att när du genast kommer hem ska du gå till Stigen där du såg de stora tassarna.
Kram på dig annars. (: ! Och som sagt.. lycka till .. ;) <3’’

Jag tittade konstigt på smset. Framför allt var det bra och snällt. Men det sista han skrev var något fruktansvärt. Det var som om jag förföljd. HUR visste han att jag såg dom spåren? HUR visste han att jag kom enda dit? Och vad i hela friden menade han?
Plötsligt skakade pappa på mig.
-rose? Han böjde sig fram och tittade på mig.
Jag nickade till.
-Jag går in om 5 minuter..
Jag skakade på huvudet hastigt.
-Jaha! Aa.. okej! Kom då.. då måste vi ställa oss .. i backstage.
De två program ledarna som stod i backstage log brett när vi kom in i backstage.
-Jasså det är ni! Pappa hälsade på de båda och sen fick jag göra det.
-Jepp. Robert Downey Jr. Sa pappa när jag skakade hand med mannen och kvinnan.
-Bra, då har du kommit rätt alltså. Och du är? Kvinnan tittade på mig snällt (det var en lång svart hårig man och en kvinna lika lång som jag i ljust brunt hår som var programledare)
-Rose Backman. Svarade jag.
Programledarna tittade konstigt på varann och sedan på mig och pappa.
-Så ni är alltså inte släckt?
Pappa och jag tittade på varann med en suck och sedan fnissade pappa till och kollade tillbaks på kvinnan och mannen.
-Jo såklart, det är bara att Rose har sitt efternamn efter sin mor som tyvärr inte kommer vara här..
Kvinnan och mannen tittade panikslaget på varandra. Eftersom dom visst förstådd att min mamma.. inte fanns längre.
-Vi ber om ursäkt vi visste inte...Sa dom båda men jag avbröt dom
-Det gör verkligen ingeting.. det är också jag ibland som glömmer att säga ’‘Rose Backman Downey’’. Jag log snällt och program ledarna lugnade ner sig
-I alla fall. Jag heter Vivian och detta är Ben. Sa kvinnan och pekade först på sig själv och sen på mannen.. som då hette Ben.
Både jag och pappa nickade.
-Dåså.. Kameran kommer rulla om 30 sekunder och du går in om en minut. Så vi kommer ta en liten kort intervju kan man nästan säga och sen får du visa vad du kan för juryn där ute på scenen! Sa Mannen och tittade snällt på pappa.
-Mm! Pappa log och sedan pep det till i kameran.
-Dåså alla tittare! Välkommn tillbaka till Talang efter reklamen. Här står vi då med vår nästa deltagare.. Ben riktade sin mikrofon mot pappas mun.
-Robert Downey Jr...Sa pappa snällt och lite osäkert.
Och hans dotter. Sa kvinnan och räckte till sin mikrofon mot min mun.
-Rose Backman Downey. svarade jag .
Pappa fick svara på 4 frågor till och jag på två. Sedan var det dags min pappa skulle på scen.. och sjunga.

(förlåt för stor bil kunde inte minska den!) (Chaz när han tittar på Scott och Nick)

   (chaz)

(Rose)

  (Robert) FÖRESTEN! han som är hennes pappa spelar huvudrollen i Iron man som en del har sett? iaf, han fick sin nyfödda son i Tisdag, <3 Grattis till honom . <3

(fortfarande Chaz perspektiv)

Jag puttade bak honom med bakbenen och slängde mig över honom. Tänderna fann sig under hans hud och han började gnälla lite tyst. Jag höll honom nere i marken med att stå på honom och bita honom i halsen. Jag tänkte efter. Jag är bättre än Scott. På det viset att jag inte han bita ihjäl någon som alltid jag har känt sen jag var tre! Jag släppte taget om honom och gick bakåt tre steg. ’’ Jag tänker inte göra dig mer illa Scott! Jag är inte sån idiot som du. Fattar du?!’’ Sa jag in i hans tankar och vände mig om. Jag kände på mig att han skulle plötsligt hoppa på mig och välta omkull mig. Det gjorde han. Och innan jag vände mig om hoppade Max framför Scott och stoppade honom med att välta undan honom. ’’ Vad gör du skitunge?!’’ skrek han till Maxs tankar men så att alla andra hörde. Han slängde bort Max med stor stryka så att Max föll på en sten. Max låg helt stilla och rörde sig inte ett dugg. Jag vände mig om och såg Paul vara lika förskräckt som jag om vad Scott precis gjorde mot Max.Jag började springa mot Scott med Paul brevid och precis när vi skulle attackera honom än en gång kom Nick framför oss. ’‘Nick!?’’ Ropade Paul och tittade konstigt på honom. Scott ställde stolt sig brevid honom och fnissade elakt till. ’’ Vi har i alla fall en seriös varg i flocken’’ Nick tittade in med sina bruna ögon kallt i mina. Jag andades hastigt och var stor och beredd att slå till igen! Men nu var Nick i vägen. Det var något som inte passade med honom. ’‘STICK!’’ Väste Nick och kollade allvarligt på Paul och mig. Jag tittade på Paul och han på mig. Sedan tittade vi på Max som låg helt stilla och sprang dit. Han var mänsklig efter att bli slängd på stenen av Scott. Jag blev förbannad och vände mig mot Scott. ’’ Fan vad det bra för? VA? Är detta det du ville? Du kunde fan mörda honom? Ditt jäkla ... ! ååh! ’’ Jag vräste det högt i hans tankar . Paul och Nick såg på mig eftersom de tydligen hörde. Scott började skämmas och backade några steg och tittade ner i marken. ’’Jo visst skäms du. Jäkla Idiot!!’’ Vräste jag och sedan blev jag förvånad för nu vräste Paul också mot Scott. ’’ Hur tänker du ?! ’’ . Jag log lite för mig själv eftersom Paul var på mig sida. Vi blev tillbaka mänskliga , bärde upp Max på axlarna och började gå till hans hem.

Rose’s perspektiv.

Jag vaknade på morgonen och genast kände jag mig väldigt taggad. För jag kom på att vi skulle få svar från talang saken vart pappa skulle uppträda och vilket nummer. Jag ville öppna min dator och se ifall vi fick svar.. men sen kom jag på. Den var ju död. Sedan fick jag Chaz i tankarna.. Jag borde nog höra av mig eller nåt?  Jag suckade till och smög ut ur rummet. Jag kickade in i pappas rum som log i sängen med täcket på golvet och han låg som en liten bebis. Det som saknades var tummen i munnen. Jag log för mig själv la mig brevid honom.
-Frukost? Sa plötsligt pappa och öppnade ögonen
Jag hoppade till. Han började skratta och sträckte på sig.
-Du skrämde mig! Ååh. din bebis!
-Bebis? Pappa tittade konstigt på mig.
-Du sover preeciiisss som en bebis!
-Det sa alltid din mor också.. Han log och suckade till.
För att undkomma den sorliga tystnaden skakade jag på huvudet.
-Nuuuu vill jag ha frukost! KOM! Ropade jag till och började gå ut ur rummet.
Vi gick ner för trappan till köket .Jag tog mig en skål cornflakes och pappa tog en macka. Efter vi hade ätit gick jag in till pappas kontor.
-Pappa jag går in på din dator och ser ifall dom har skickat tillbaka talangsaken! Ropade jag.
-Aha! Okej, vad spännande!
Jag startade datorn och väntade i några minuter tills jag var inne på starstidan. Snabbt klickade jag upp mail och gick in på min e-mail. 3 nya meddelanden.. jag klickade snabbt på ’‘inkorgen’’ och såg Talang adressen. Pappa har fått plats!
-PAPPA! Ropade jag
Pappa rusade in i rummet och ställde sig brevid mig. Jag pekade på adressen och han log.
-Yes! Sa han och och gjorde trumvirvell på skrivbordet.
-Okejokej! Öh, nästa vecka i Toronto! Du är nummer 122.
-Oj..
-Mm, pappa vi får ha tålamod!

  ( Robert.(rose pappa) )

  (rose)

  (hur det ser ut när Scott o Chaz.. ''fightas''

Dagen gick snabbt förbi. Vår pizza blev helt konstig eftersom det inte fanns dom flesta ingredienserna som vi behövde. Fast, den smakade helt okej! Efter vi hade diskat vår mat hann klockan bli sju. Jag sprang upp till mitt rum och började plugga svenska text som skulle bli klar på Tisdag. Ifall jag ska erkänna var en del frågor till utvärderingen svåra.. För man får liksom idéer från allt omkring dig och sen liksom vet du inte hur du ska kunna skriva det? Jag suckade många gånger ifall jag kom på ett vettigt svar som jag kunde skriva. Jag svarade på 8 frågor till och sen blev jag klar. Stolt la jag undan arbetet och tog fram datorn. Som vanligt gick jag in på facebook och som vanligt var Zoe och Emelie inne. Jag började chatta med dom och skrev vad jag gjorde idag. På den sista menigen jag skrev var ’‘Och chaz sprang till skogen då.. och liksom på stigen bakom huset i skogen, såg jag typ varg tassar.. fast dom var större! Skit skumt ju.. ’’ jag tänkte efter i nån sekund och tog bort det sista. Dom får nöja sig med att allt gick bra och att min pappa är nu anmäld i talang. Plötsligt i chattrutan brevid kom Nick Groov upp. ’‘Heyy rose!’’ Jag tittade lite konstig på texten..Inte så vanligt att han skriver? Aja! Jag började skriva tillbaka. ’‘Hejsanhejsan!’’ . Vi hann inte skriva så mycket än typ vad vi höll på med och vad vi ska göra imorgon eftersom min dator dog. Bokstavligen. Den dog. Jag kunde inte sätta på den eller något.
-Paapppaaaa!
-Vad Rose?
-Datorn har dött.
-Dött? Han började gå upp för trappan och gick in i mitt rum.
-Kolla den vill inte sättas pååå! Jag tittade sorgset på pappa.
-heh, den orkade inte med dig mer.. Pappa fnissade till.
-Meh! Jag satte armana i kors.
-Okejokej, jag kör den imorgon till reparatören.
-mm, okej! Jag la undan den tillbaka på skrivbordet .
-Aja, så du bara vet så börjar Into the blue om 3 minuter på tv. Kommer du?
-Jaaa! Jag sprang ner för trappan och satte mig i soffan med pappa efter.
Filmen blev klar tio. Det var riktigt bra för jag gillade filmer som handlade om ungdomar och typ ’‘undervatten’’. Jag sträckte mig i soffan och ställde mig upp.
-Pappa jag känner mig lite trött.
-Lägg dig då lilla sovgris! Han log snällt mot mig.
Jag fnissade till

- Ses imon!

Jag sprang upp till mitt rum, bytte om till pijamas och la mig i sängen. Bara efter nån minut somnade jag.

Chaz perspektiv.

Lampan släcktes i hennes rum . Jag suckade till. Jag är så orolig om henne..Känner mig jätte konstig mot det jag gjorde till Rose.. Jag vände på mig och började springa in i skogen , bort från Roses hus. Min mänskliga kropp ändrades till en vargs och jag sprang snabbare mot flocken.
’’ Vad har du varit?’’ Hörde jag Scott i tankarna. Är han en pappa nu eller? Åh! ’’ Jagade...’’ Ljög jag . Jag sprang fram till flocken och blev tillbaka mänsklig.
-Offhh, där kom du ju Chaziee! retades Paul med mig.
-Hej på dig med’‘Paauuilleeee’’ . Härmades jag.
Vi båda skrattade och så kom Max. Vi började snacka lite medans jag sneglade på Nick. Han tittade lite konsigt på mig och sen när han märkte att jag kollade tillbaka på honom log han ett fejkt leende. Hade det hänt något?
-Du var och jagade, .. ? Sa Scott och kom fram till mig.
-Mm, ljög jag och tittade bort.
-Säkert? Sa han och tittade allvarligt på mig.
Jag gick undan där ifrån en bit och blev till varg. Samma sak gjorde Scott och resten av dom. Scott gick upp på en sten och satte sig ner. ’’ Det är några som inte fattar en del grejer i flocken’’. Sa Scott till allas tankar och när han var allvarlig så kom alla fram och bugade sig för honom. Utan mig som stod i mitten av allihopa. Bestämd. På fyra ben. Han tittade arg på mig. ’’ Har inte vi snackat om det här innan Chaz?!’’ Vräste han så att alla hörde. Max tittade oroligt på mig samma sak gjorde Paul. Nick försökte se snäll ut men var ändå väldigt blyg eller nåt sånt. Det var som om han tänkte på något som jag inte kunde komma in till. Alltså kunde jag inte komma in till hans tankar. ’’ Chaz. Vill du ge dig av och vara utan vår hjälp eller bugar du för mig?’’ Vräste Scott ännu högre. Max tittade på mig och sedan bugade han försiktigt ännu mer. Han var yngst.. vad skulle han göra? ’’ Chaz! Buga! Jag är ledaren, det är du som ska lyssna på mig’’. Han gick ner för stenen och ställde sig framför mig. Hans blick pressade ner mig i marken. Jag klarade inte av det mer. ’’ Det är tvärtom Scott..Jag tänker inte lyssna på ditt jäkla skitsnack längre. Vad är felet med att jag är en annan sort? Allvarligt, jag tycker synd om resten av killarna , för dom förtjänar inte vara behandlade så! Ifall du vill göra det du alltid har velat gör det nu!’’ Ropade jag på honom och reste mig upp . Jag tittade med min iskalla blick på Scott som försiktigt sänkte ner sig till marken. Jag märkte hur Max tittade imponerat på mig.’‘Jag vet vad jag ska vara. Jag ska vara en bra person som både varg och människa. Jag ska inte bli som du, helt okej kille i verkligheten men sen att vara en varg.. usch! Sluta vara så jävla självgod! Du tänker bara på sig själv och tror du är något! Jag menar, okej du är en ledare. Man SKA lyssna på en ledare, men en sån ledare som du ? Aldrig!’’ Jag skrek i hans tankar så högt jag bara kunde.. och så hände det. Han skällde till och hans tänder fann sig i mitt skinn . Han välte omkull mig så att jag log på rygg. ’’ Är du så jäkla tuff nu då?’’ Hörde jag scott i mina tankar. Han stog framför mig och morrade som bara den! Jag kände hur styrkan spred sig i min kropp. Detta skulle inte sluta bra för honom. Inte alls!

  (rose)

Chaz Perspektiv

Jag tycker detta är så sjukt jobbigt. Fan, varför vill ingen förstå mig?! Nu fick jag ljuga för Rose att jag ska på någon basket match i några dagar för att jag ska kunna ta mig iväg från alla. Det känns fel att ljuga för Rose. Hon skulle nog förstå i alla fall om jag sa sanningen..

-Chaz ? Chaz kom tillbaks! Hörde jag Rose ropa efter mig.
Jag sprang in i skogen och kom in på stigen som en varg. Jag sprang vidare mot skogen när jag fick höra Rose’s tankar. ’’ Finns det vargar här eller någon sort stort hund i skogen?’’. Fan också jag kunde ha tänkt efter. Jag började springa tillbaka när jag hörde Nick yla efter mig. Jag sket i det och när jag kom fram till stigen var Rose var redan påväg hem mot sin pappa. Panikslagen. Jag stannade bakom en stor buske. Rose kom tillbaka på stigen med sin pappa.
-Herregud? Sa han och tittade nyfiket på fotspåret.
-Eller hur, helt sjukt va?
Jag skakade på mitt huvud och sprang tillbaka längre in i skogen. Jag började springa upp för ett stort berg och kom fram till ett stup. Lugnt saktade jag ner och satte mig på kanten vid stupet. Skogen, sjöar och berg spred sig som en panorama blick för mig. Nu kunde jag sitta för mig själv i några minuter. Vinden blåste och pälsen fluffades till. Jag skakade till på huvudet för att få pälsen på plats igen. Jag lyfte min blick mot höger sida och fick i syn Scott. Han satt där brevid mig och tittade på naturen med mig. ’’ Det du gjorde var bra’’ hörde jag hans röst i mina tankar komma. ’’Mm, kanske det..’’ Svarade jag tillbaka och titta ner på marken. Scott tittade allvarligt på mig. ’’ Nu är du i alla fall på plats. Så som det borde vara Chaz’’. Jag har verkligen inget val. Detta ska vara mitt liv. En hemlighet för min andra halva. ’‘Jupp..och du? Sorry ifall jag var .. lite fjantig för någon timme sen..’’. Jag ställde mig upp och vände mig mot Scott. ’‘Haha, broo det gör inget. Ifall jag ska erkänna... så är jag lite avundsjuk på att du får så sjukt lätt tjejer.. ’’. Jag log lite grann mot honom och  sprang in i skogen till resten av killarna med Scott efter.

Rose’s perspektiv.

-Men ska jag eller inte?! Skrek jag en sista gång ner till pappa.
-Okejokej! Skrek han tillbaka med en stor suck efter.
-HA!
Jag skrev in förnamnet, efternamnet, födelse, boende , e-mail och så vad han skulle göra. Jag log för mig själv.
-Pappa jag skickar nuuu.. Ropade jag.
Det blev tyst en stund. Jag började föra min pil till länken ’‘skicka’’ när jag hörde hur pappa rusade upp för trappan och öppnade min dörr till rummet. Han andades snabbt.
-Jag vill se! Han skuttade fram till mig och tog en pall på vägen.
Han satte sig brevid mig på din pall och var väldigt nervös.
-Vill du göra det istället? Sa jag och log.
Pappa tittade nervöst på mig och sedan på dator skärmen.
-.. Aa, Okej då! Han schasade bort min hand från musen och la sin hand om den.
Osäkert tittade han på mig och sedan ändrades hans blick till bestämt. Utan någon protest  klickade han snabbt på länken ’‘skicka’’ och tog bort handen från musen. Han tittade bestämt på mig och reste sig upp. Han gick ut ur rummet med bestämda steg. Och bara efter nån sekund sprang han in i rummet igen.
-VAD SKA JAG SPELA DÅ?!
-Pappa snällaaa jag ber lugna ner dig. Vi måste vänta nu en dag tills vi får ’‘tillåtelse’’. Sa jag och fnissade till.
-Hm, okej .. var det bara jag eller tyckte du också just att jag var väldigt töntig?
Jag tittade kaxigt på honom och nickade till.
-Okej, .. okej öh, töntig är jag inte så vi glömmer bort den här situationen nu och ta det lugnt.
-Pappa det är du som ska ta det lugnt.
-Ha-Ha. Han tittade surt på mig och gick ut ur rummet.
Jag log för mig själv och gick snabbt in på facebook och skrev ’‘Dadii, it’s gonna be ok!’’. Så snabbt jag la ut det så snabbt fick jag en gillning på inlägget. Vem gillade inlägget? Pappa.. Jag slog mig på pannan och fnissade till. Jag stängde ner locket på datorn och gick ut ur rummet. Skuttande ner för trappan kom jag fram till köket och öppnade ett skåp där det fanns lite godis. Jag tog ett par haribonallar i handen och började äta dom när jag höll på att gå upp. Innan jag gick upp för trappan såg jag pappa sitta vid pianot i uterummet och rörde lite på piano tangenterna. Jag log för mig. Istället för att gå upp gick jag in i uterummet och satte mig på en fåtölj längst in mot väggen.
-Pappa, du kan ju faktiskt sjunga den fina låten du kom på själv som du sjöng här om dan!Pappa lyfte blicken från pianot och tittade på mig.
-Sant.. Han ställde sig upp och sträckte på sig. Hänger du med till köket ? Tänkte att vi kunde göra hemlagad pizza.
-Haha jadå!
Vi gick in i köket och började ta fram ingredienserna .

     (Deras hall)

  (köket och vardagsrummet)

  (trappan upp och en bit av uterummet)

  (toan)

  (Rose's sovrum)

  (Roses pappa sovrum)

Rose’s perspektiv

-Ja men okej, jag kommer in vid 8 typ. Saknar er med jätte mycket! Kraaaaam! Sa jag och la på.
Det var skönt att kunna prata med Emelie och Zoe. Det var dom jag verkligen behövde nu.. bästa vänner borde veta att det är en kille som jag börjar gilla? Jag ryckte på axlarna och gick in i ute rummet. Vi hade en stor plats att kunna röra sig på och så i mitten stod pianot. Jag hämtade min mobil och gick snabbt in på Spotify. Sedan var musiken på och jag dansade tills det plingade på dörren. Jag stoppade musiken snabbt och fixade till håret. Jag skuttade fram till dörren och öppnade.
-Heejheej! Sa jag och log.
-Tja! Sa Chaz och kramade mig.
Han tog av sig sina skor och gick in i hallen.
-Jo Rose.. det är så att jag och killarna ska på basket matcher i 5 dagar. Vi ska åka till Winnipeg. Sa Chaz och satte sig i soffan.
Jag tittade konstig på Chaz.
-Du åker väldigt ofta bort.. hade inte du precis någon konstig magsjuka?
Han blev tyst en väldig lång stund.
-Men den är ju över.. och jag har ju missat flera matcher så jag borde dessutom åka. Sa han lite nervöst.
-Chaz.. allvarligt? Är det något du inte vill säga till mig?
-Men det är ju sant? Magsjukan är över och jag tänker åka på match med mina polare..
-Jaha .. okej. Sa jag och ryckte på axlarna.
-Och föresten är det något fel med det eller? Jag kanske inte mår så bra eller är så bra längre. Sa han allvarligt och lite surt.
-Men.. va?
-Det är inte så jävla enkelt okej?
-Men vafan Chaz vad är det? Jag satte mig i soffan brevid honom.
Han tog mina händer och tittade mig i ögonen. Hans bruna ögon blev lite ljusare och hans värme spred sig i kroppen.
-Jag kan inte. Mumlade han.
-Du kan inte vadå? Jag tittade snällt på honom.
-Asså.. jag.. Jag är inte den du tror. Han lyfte snabbt sig ur soffan , tog på sig snabbt sina skor och gick ut ur huset.
Jag började springa efter honom.
-Chaz? Chaz kom tillbaka!
Han sprang in i skogen och sedan var han borta. Jag sprang saktare in på stigen i skogen  och stannade. Jag tittade ner på marken. Jag vred på huvudet. Vad var det där? Istället för människo fotspår såg jag stora tassar. Finns det vargar här eller någon sort stort hund i skogen? Plötsligt hörde jag något ylande. Jag tittade upp och tittade bak. Vad är det som händer? Jag fick panik och började springa hemåt. Jag sprang ut ur skogen och såg hur pappa gick ut ur bilen och tog ut matkassarna. Han höll på att gå in när han plötsligt fick syn mig. Först tittade han glatt på mig och sedan ändrades han uttryck till förrvirande. Jag sprang till honom och kramade om honom snabbt.
-Rose? Vad har hänt? Han la ner matkassarna på marken och kramade om mig.
-Pappa , detta är inte klokt. Jag tittade upp på pappa. Kom jag ska visa dig!
Jag började dra honom in i skogen. Vi kom tillslut in på stigen och jag visade det jag såg.
-Herregud?
-Eller hur helt sjukt va? Sa jag panikslagen.
-Hm, måste kommit en vargflock eller något in i skogen.
-VARGAR? Jag tittade skräckslaget på pappa.
-Rose snälla lugna dig.. vi går hem okej? Han log mot mig och vi började gå hem.
Vi tog matkassarna påväg in och gick in i huset. Pappa la in maten i kylskåpet medan jag satte mig i soffan och satte på tv:n.
-Vill du ha något? Sa pappa och log mot mig.
Jag vred på huvudet och titta på honom.
-Visst.
Pappa stannade till och tittade kaxigt på mig.
-Du kanske ska säga vad du vill ha? Sa han och skojade.
-Jaha! haha, men ta med hit hela förpackningen med bullarna!
-Okej tjockis. Sa han och ryckte på axlarna och fnissade tyst till.
-ey! Jag tog tag i kudden och kastade på honom.
-Okej okej ! Förlåt! Han tog bullarna och kudden med sig till tv:n och la förpackningen med bullarna på soffbordet.
Vi började titta på någon film som hette Jurassic park. Verkade rätt så bra .
-Pappa kan du ge mig en bulle ? Sa jag och räckte fram handen.
-Aha okej!
Han tog fram förpackningen med bullarna och började öppna det. Det gick inte särskilt bra för honom. Han drog och han bet i förpackningens kanter.
-Men för helvete..! Han suckade och drog än en gång så att hela förpackningen sprack och bullarna trillade ner på golvet.
Han blundade och suckade. Sedan vred han sig och tittade pinsamt på mig. Jag visade tumme upp för honom.
-Jag gratulerar..
-Det är inte så sjukt enkelt för fan! Sa han och tittade ner surt på bullarna.
Vi började skratta och sedan började vi plocka upp alla bullarna.
Dagen slöade sig fram framför tv:n och mys med pappa. Tankarna om Chaz och hur det var med honom och vad han menade satt fast i mitt huvud hela dagen. Vad har hänt med honom? Och vad var det för spår jag såg i skogen?