-We need to look after people that are still alive!
-No! Came back here, the plane will explode one more time!
Svaga steg närmades.
-Over here!
Jag försökte röra på mig, öppnade ögonen.. Men ingen kraft var kvar. Ingenting, jag kunde bara höra röster omkring mig. Jag kände fingrar läggas på min hals och jag försökte verkligen säga något, men inget kom ut från min mun.
-She’s still breathing!
-Then what the fuck are you still doing? Help her up! Jag kände igen rösten. Zayn? Zayn är du där?! Jag ville ropa, men som sagt. Ingenting hände.Två andra kalla fingrar tog tag om min hals, löst och jag kände plötsligt hur jag sakta började sluta höra röster. Ingenting nästan.
-She’ll not survive..
-Jess! Jeeeess! Zayn skrek, men det var slutet. Jag var död. För bara efter några sekunder försvann jag. Ingen känsla, ingenting fanns kvar. Jag var borta.

Mina fingrar doppades i det iskalla vattnet. Jag kunde öppna ögonen. Jag kollade sakta upp, svagt. Det ända jag såg, var killen med krulligt hår ligga medvetslöst precis mittemot mig. Harry. Jag fick tårar i ögonen, och jag hade ingen kraft att röra honom. Jag kollade försiktigt upp och märkte att i båten satt en pojke och grät. Han var bara 10 år. När jag märkte vad han grät för, kunde jag inte hålla mig. Jag såg föräldrar hålla sina döda barn i famnen och skrika samtidigt som deras tårar forsade ner för kinderna. Barn, som satt vid sina föräldrar och inte visste vad som skulle hända. Det fanns tre gummibåtar. Och i varje fanns det bara 6 personer. Alla var döda. Bara 18 personer levde fortfarande. Jag såg på en tjej i min ålder gråta över att lämna sin vän, som flöt på vattnet med blod över hela sig. En annan person drog in henne i sin famn och kramade henne. Men tårar fallande ner för mina kinder, kollade jag tillbaka på Harry och gråtande, försvann jag. Ännu en gång.

Robert Downey Jr perspektiv.
Jag återvände hem. Ingen förutom Susan var här. Jag kysste henne och sedan slängde mig ner i soffan.
-You think everything is okay with Jess? Frågade Susan oroligt och gick in i köket och jag skrattade.
-Ofcourse, she said that she will text me when they are in Gran Canaria.
-Great!
Timmar gick. Men inget meddelande från Jess. För varje kvart kollade jag ner på mobilskärmen för att se om jag hade missat att ha fått ett meddelande. Men nej, ingenting. Oron tog över mig och jag bytte mellan kanalerna med blicken fast i tvskärmen. Det vad då jag stannade vid nyheterna. När jag hörde vad som sa, kunde jag knappt andas. Åh herregud.
-The airplane to Gran Canaria’s late 3 hours, and the airport in Las Palmas has not recevied any infromation from the airplane. Now we all are thinking, where is the plane?
Klipp på flyget som lyfte visade sig på tvskärmen. Människor som gick ombord. Alla var inga främlingar. För att sju personer av dom, var välbekanta. Jess och hennes vänner. Dom var borta. Planet var borta. Dom är försvunna.

Kraschen
Skrik, tårar och rädsla hade lagt sig över människor som hade överlevt. Inga ord kunde beskriva sorgen som fanns i varenda en person. Dom tre gummibåtar flöt på vattnet, för att komma så långt från planet som möjligt. Det skulle explodera, men alla visste att ett det var dom sista sekunderna av deras liv. Det brinnande planet, gav ifrån sig ett oljud, och efter det exploderade det ännu en gång, kraftigare. Dom varma lågorna flög mot människorna i båtarna, och ingenting fanns kvar efter det.

Jessie’s perspektiv.
Jag vaknade, igen. Jag hörde hur någon grät. Jag hörde ett skrik, och hur något slog till båten hårt. Jag öppnade ögonen. Jag såg hur Liam satt på knä på sanden, och med huvudet i sina händer. Han levde. Det fick ett litet ljus tända sig inombords, och jag kände hur jag fick mer kraft. Jag såg en svart, röd fläck på hans ben. Jag kollade noga på det, för att komma på vad det är, men den avbröt mig när en person gick förbi båten, men jag orkade inte vända huvudet åt det hållet.
-I see someone! Ropade en röst jag kände igen, det var Zayns.
-Where!? Skrek Liam och reste sig upp.
-There!
Jag reste mig upp. Det var verkligen någon som flöt på vattnet.
-Jess! Ropade plötsligt en röst, och det fick Liam se på mig. Jag vände mig om mot hållet rösten kom ifrån och jag såg Alex springa mot mig, haltande. Åh herregud.
-Oh my god.. Alex! Jag grät och sprang mot henne, men jag kände hur det gjorde ont i revbenen, det fick mig att stanna till. Men jag hukade mig inte ner av smärta, jag kramade om Alex och vi båda grät.
-You are alive. Grät hon och jag nickade.
Jag såg över hennes axel, där satt en kille. En kille jag kände igen, väl. Jag avbröt Alex kram, la min hand över bröstet där det gjorde ont och gick sakta mot killen. I mörkret, såg jag hans ögon fyllda av tårar och han såg ut över vattnet. Jag fick en stor smärta i revbenen, ännu en gång och det fick mig att krama om magen, men jag fortsatte att gå mot killen. Jag satte mig ner bredvid mig och såg ner i sanden.
-Louis.. Sa jag med tårar och han nickade väldigt sakta med blicken ner i sanden.
-I saw small children Jess.. Small children looking after their dead parents. I saw parents crying over their dead children. I saw my friends almost die, and I’m the only one without any wounds.
Han tog ena sin hand över sina ögonen, och började snyfta.
-This is so wrong Jess.. So fucking wrong.. Grät han och jag visste inte vad jag skulle göra.
-And now.. Niall is gone.
-What?
-It was a kid in our boat, when the plane exploded, the fire hurted him and he fell into the water. Niall was awake with a broken leg and arm, and he tried to help this kid that could’nt swim. The kid drowned, and Niall just disappeared. I saw when the kid fell into the water and that Niall tried to helped him, but after that i just fainted. And when I was awake again.. Niall was gone.
Louis grät, och jag kunde inte hålla mig och grät också. Killen som drunknade, den var den lilla pojken som grät, som jag såg när jag vaknade upp den förra gången. Detta skrämde mig. Människor var döda, och jag var en av dom få som överlevde. Det är sjukt, och det är orättvist.
-Where is the rest? Who is alive?! Frågade jag oroligt och mina tårar rann ner för mina kinder.
-Harry has a serious deep wound in his leg.. He can’t walk, at all. Louis kollade ner i marken och suckade och fler tårar rann ner för hans kinder.
-Zayn has a broken leg and he get burned on the shoulder when the plane exploded. Liam has a broken hand and he get burned to, on the leg. Alex right foot and leg’s broken and yes.. Han kollade upp med tårar forsande ner för hans kinder.
-I.. Is is ju.. just we .. that a.. are alive? Grät jag och pillade nervöst med mina fingrar.
Louis torkade bort sina tårar och ryckte på axlarna.
Gråtande, såg jag mot Liams håll och hur han och Zayn med hjälp av Alex drog upp en människa från vattnet. Alex skrek till, och hon började gråta med och samtidigt ramlade bakåt på rumpan. Liam och Zayn släppte snabbt ner liket, som var pojken som druknade.
Jag kände plötsligt hur Louis flög upp ur sin plats och sprang fram till dom, smått haltande. Han var alltså skakad, trotsallt.
-He’s maybe alive! Skrek han och slängde sig ner på knä bredvid honom.
Jag kom snart efter, med tårar forsande ner för mina kinder. Killen var död. Som resten av människorna i flyget.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Samtal med mentorer, lärare och rektorn? Ja. Kvarsittning? Ja.Men fortfarande, ångrade jag inte att vi rymde från barnhemmet. Det var helt sjukt. Men fortfarande funderade jag över om varför Rdj frågade om mitt namn och sen om vart jag bor? Jag ...

  16 december   Jag såg ut genom bilrutan och himlade med ögonen och såg tillbaka ner på min mobil. -Soo much snow! Fnittrade min moster Rachel och såg på mig.Jag kollade upp och log snabbt till och sedan såg ner på mobilen igen. Hon suckade och ...

  Bussen kom, och vi betalde en varsin bussbiljett. Sedan gick vi längst in i bussen och satte oss ner. Det var nästan ingen i bussen, förutom en kvinna med barnvagn längre fram och en liten pojke nästan längst fram i bussen. Vi satt i ungefär tio...

  14 december. Två dagar kvar tills premiären.Jag tog på mig ett grått linne, en vit kofta över det och sedan svarta mjukisbyxor. Jag la ner 500 kr vi får varje månad från barnhemmet, eftersom jag och Sophie alltid gick ut på rasten en gång per m...

MEN DÖÖÖDA MIG! Jag skrev typ världens bästa presentation om alla, med spänning och allt och så gick allt bort bara sådär? Bajs!! Så ni får bara några bilder och typ namn och ålder. Orkar inte skriva om allting. Usch fyfan vad sur jag blev nu. SKIT...