Två dagar senare. Rose perspektiv
Allt gick bra igen.. det var 3 dagar kvar tills vår flytt. Och jag spenderade så mycket tid med killarna och tjejerna som möjligt. Sarah har försökt nå Chaz hela tiden men han svarar aldrig. Ann har varit som en familjemedlem för mig.. hon var jätte snäll och ville det bästa. Pappa var såklart helt försjust i det nya jobbet och i.. Ann.
-Fan.. suckade Chaz samtidigt som han såg oroligt ner på sin mobil.
Vi var hemma hos Paul och fikade lite och nu såg på film. Emily satt i Pauls knä med sitt huvud mot hans bröst i en fåtölj . Medan Zoe låg brevid Max i andra soffan. Jag låg med huvudet på Chaz knä och blev mjukt klappad av honom.
-Vad är det? Sa jag oroligt och lyfte mig upp och såg på honom.
-Inget.. Bara Scott.. Sa Chaz och såg på mig med ett litet oroligt leende.
-.. Dåligt eller bra?
Jag fick inget svar. Eftersom Chaz började se oroligt på Max och Paul.. de pratade nog med varandra i sina tankar. Alla vi tre tjejer såg både konstigt på varandra och på killarna.
-Vad är det som händer? Emily lyfte upp sitt huvud från Pauls bröst och såg på honom allvarligt.
-Något på tok? Zoe vände sig om i soffan så hon log med ansiktet mot Max ansikte.
-Inte för att vara elaka eller så, men jag tror ni borde gå hem nu,..Paul lyfte upp Emily baklänges från fåtöljen så att hon stod på golvet.
Försiktigt lyfte han sig upp från soffan samtidigt som Chaz och Max.
-.. Aha, okej men.. det är lungt.. vi skulle vara hemma halv nio så.. Sa jag och lyfte mig upp ur soffan samtidigt som Zoe.
-Sorry, men vi ses imorgon.. Max log mot oss.
-Vi ringer, eller kommer hem till er runt 2 . Sa Chaz och log stort mot oss samtidigt som han gick efter mig när jag gick till ytterdörren.
-Låter bra, sa jag och log mot killarna och tog på mig skorna och jackan.
Vi gav killarna en kram. Jag kramade Chaz sist och kände hur han var nervös.
Chaz, jag vet att det inte är bra det som händer, var försiktig bara, okej? Viskade jag mot honom och släppte taget om honom.
Snart var vi på stigen påväg hem.
-Undra vad som händer..? Sa plötsligt Emily och sprakade bort en sten som var på vägen.
-Mm.. suckade Zoe.
-Jag tror.. det bara är killproblem! Sa jag fejk glatt för att få bort den mystiska besvikna stämningen.
Tjejerna vände huvuden mot mig och log. Vi började prata om hur mitt och pappas nya hus ser ut i Los Angeles. Jag skulle få se det för första gången när jag kommer dit.
-Vi kommer kunna besöka er va? Sa Zoe oroligt.
-Jaaa, klart! Fnissade jag.
-Ha, så kan vi gå på alla filmprämierer med dig.. yeah.. skrattade Emily.
Vi skrattade en minut till när vi plötsligt märkte att vi redan stod utanför huset. Jag öppnade dörren åt dom och gick in i huset efter dom. Jag låste dörren efter mig och när jag vände mig om stannade jag på samma sätt som Zoe och Emily. Framför oss, i köket skuttade Ann fram och tillbaks från bänk till bänk och hackade grönsaker och annat gott.
Zoe och Emily gapade lika stort som jag. Ann sjöng på någon sång och plötsligt såg hon oss och stannade hon lika konstigt som vi när vi såg henne. Hon la ifrån sig skålen som hon hade i famnen på bänken och såg lite blygt på oss.
-Öh.. j..jag lagar midd..middag. Sa hon och log lite blygt.
Jag skakade om mig snabbt.
-Vad snällt! Sa jag högt och log stort mot henne.
Hon såg tacksam ut och log stort mot mig och slutade vara lika blyg.
-Luktar jätte mumsigt! Sa Zoe och Emily i kör.
-Tack! Sa Ann glatt och skuttade fram till och oss tog alla oss i händerna.
-Nu måste ni hjälpa mig! Skulle ni kunna vara så snälla att se till att spagettin kokar bra och se om köttvärsåsen är bra kryddad? Medan jag gör efterrätt och .. så kan någon av er också duka? Jag behöver verkligen hjälp?
Ann såg gulligt på oss.
-Visst! Såklart! Fnissade Zoe jag och Emily i kör.
Hon drog in oss i köket och vi började göra det vi skulle göra. Jag hade koll på spagettin, Zoe dukade och Emily var vid köttvärsåsen. Ann var så smidig med allting. Snabbt susade hon förbi oss och hämtade allt hon behövde. Plötsligt hördes det steg nerför trappan.
-Ojojojoj, det luktar gott? Skrattade pappa och kika in i köket.
-Kolla vad duktiga vi är! Flinade jag.
Pappa skrattade och visade tummen upp.
-Ann, är verkligen jätte snäll det var hon som gjorde allting det här! Rättade jag och log.
-JAG DUKADE! Tillade ropade Zoe.
Alla vi började skratta.
-Det var verkligen jätte snällt av dig Ann! Sa pappa imponerat och såg glatt på Ann.
-Äsch, tyckte bara att det kunde vara som ett tack.
-Tack för vad? Sa jag lite oroligt och log ett fejkt leende.
-Nej asså att Robert accepterade mig som sin manager! Fnissade hon
-Jahaaa, skrattade jag.
Det pep till i köket.
-Middagen är klar! Ropade Ann med ett fniss.
-Sätt er! Tillade hon.
Lydigt satte vi oss vid bordet på stolarna och väntade ivrigt.
-Jag är inte världsbäst på att laga mat, men det blev Spagetti med köttvärsås! Efterrätten blir nog bättre!
-Äsch, det är mumsigt! Rättade pappa och snart började vi käka.

Chaz perspektiv.
’’ Larviga är ni, det vet ni? Men det är skogen som gäller och det är det någon av oss ska vinna, kom inatt’’.
-Fan.. suckade jag och läste smset än en gång.
-Vad är det? Frågade Rose oroligt.
-Inget.. bara.. Scott. Sa jag och log ett snabbt leende och vände mig mot Paul.
’’ Paul.. det är Scott han vill mötas igen..’’ suckade jag till Paul tankar. ’’ Va? Men.. åh, herregud.. jag får snart damp på den idioten..’’ Sa Paul och himlade med ögonen ’‘vem?’’ Sa plötsligt Max förvånat. ’‘Scott.. svarade jag. ’’Vi ska möta dom ikväll’’. Paul såg allvarligt på mig ’’Då får han se oss då.. vi måste bara .. säga till tjejerna att de får gå’’
Efter fem minuter satt vi i Pauls vardagsrum och tänkte.
-.. Är det allvar nu igen? Suckade Max.
-Han kan verkligen inte släppa det.. Mumlade Paul.
-..Jag vet inte.. liksom.. om han vill döda oss eller jaa..
-Han har väl fan levt med oss i typ 7 år? Vill han döda oss? Skrek Max förvånat och oroligt.
-Han är så beroende av alla varg regler och skit.
-Men hallå, vi har inget annat val. Skogen tillhör ju också oss och om vi släpper taget om det så kommer vi aldrig få den tillbaks igen.. Så.. Suckade jag.
-Vi går dit. Snackar, och ser vad som händer. Tillade Paul.

Chaz perspektiv.
Jag stängde dörren hårt efter mig. Fan, borde jag göra såhär? Ja.. hon kan inte tro att jag ska reagera neutralt för hennes flytt till LA. Men.. hon fick ju reda på det idag ju..
Jag visste inte från början vart jag skulle. Jag var förvirrad. Jag började snabbt springa hemåt längst med vägen när jag plötsligt fick syn Paul och Max gå på vägen. De får inte se mig..! Innan jag ens hann springa in i skogen blev hade de redan märkt mig.
-Chaz? Ropade Max efter mig.
-Stanna, vad händer? Ropade Paul och började snabbt springa efter mig med Max efter.
Mina ben började automatisk sakta ner fast jag ville springa bort. Jag stannade med huvudet ner och vände mig om precis när dom kom ifatt.
-Chaz?.. Jag ser på dig.. det gick inte bra..Oroade sig Max och försökte få ögonkontakt med mig.
-Nej, det gick inte bra. Väste jag mot dom och lyfte upp huvudet.
-Okej, okej chill.. Bad du inte om förlåtelse? Paul såg allvarligt på mig.
-Det gjorde jag, allt gick som det ska.. tills.. började jag men stannade upp.
Ska jag verkligen säga det? Rose kanske bara har sagt det till mig.. Hon fick ju reda på det idag.. Jag borde lyssna klart på henne innan jag blev så.. arg.
- Hm? Vad..?
-Asså.. nej skitsamma.. det gick bra, men .. jag vet inte.
-Du vill inte prata om det? Sa Max med ett litet leende.
-Precis..
-Okej, men hänger du med oss hem till mig? Paul log stort.
-Aa, okej visst. Jag smålog lite och så började började vi snabbt springa in i skogen som vargar.

Nästa dag.
Jag vaknade i Paul’s soffa. Snabbt reste jag mig om och såg mig omkring. Max log på golvet med öppen mun och Paul log med huvudet mot golvet och kroppen på andra soffan. Jag vände mig om och där stod Paul mamma Lejla och pappa Micheal i köket och drack varsin kaffe. Plötsligt vände Lejla på huvudet och märkte mig. Hon log stort.
-Godmorgon Chaz!
-GodmorgonGodmorgon. Kvittrade jag och log.
Mikeal vände sig också och log stort mot mig.
-Tjena, ni har sovit rätt så länge.. haha. Skrattade Micheal.
-Haha, hur länge? Frågade jag.
-Jadu, nästan 12 timmar..
-Oj?! Jag reste mig upp ur soffan och började skaka om Max och Paul.
-Chaz, skit på dig.. mumlade Paul och visade lång fingret mot mig.
Jag skrattade för mig själv och backade några steg, tog sats och hoppade på Paul.
-Vakna din griiiissss! Skrek jag i han öra.
-GAAAHH! Skrek Paul och puttade ner mig från soffan med ett ryck.
-Okejokejokej.. förlåt.. sa jag med ett flin och gick mot Max och satte mig på hans mage.
-Nej..nej Chaz.. gå av.. jag ber..åh.. du är tung.. Chaz.. gå av! Mumlade Max och började putta ner mig försiktigt.
Jag lyfte mig stolt upp och räckte handen till Max. Surt tog han mig i handen och jag drog upp honom.
-Vad bra, nu är alla i alla fall vakna! Fnissade Lejla.
-Det tog bara någon minut, för mig tar det ca en halvtimme att väcka Paul.. Skrattade Micheal.
-Godmorgon på er med.. mumlade surt Paul och Max i kör.

6 timmar hade gått. Klockan närmade sig sju och vi chillade framför tv. Mina tankar stutsade mellan Sarah och Rose. Sarah måste ha blivit jätte besviken på mig. Men.. asså hon var otrogen mot mig och.. Rose har alltid varit den. Den jag kunde säga allt till och den jag var mig själv vid. Jag började rota i fickan och tog ut min mobil och började leta mellan kontakerna Rose’s namn. Jag fann henne och började fundera hur jag skulle skriva.

’’Hej Rose.. förlåt verkligen för igår att jag inte lyssnade klart på dig.
Men det kommer vara för svårt att säga hejdå till dig. Du ska till LA, och din pappa ska bli känd och vi kommer aldrig och träffas. Paul och Max kommer uppleva det svårt dom med när dom får reda på att du ska flytta. Jag berättade inte de för dom.. för jag blev orolig om det var okej att jag säger det och inte du. Jag vet att jag inte kommer ha det lika lätt, jag kommer bli den som jag var förut. En drömkille för alla tjejerna på skolan, som är glad på utsidan men däppig och längtar alltid efter någon på insidan. Jag träffade dig och behövde inte längta längre för jag visste att det var du jag hela tiden väntade på. Vad händer när du flyttar? Det kommer bli svart. Helt svart. Jag vet inte hur vi ska göra så att det blir en enklare farväl. Vi kanske ska låta farvälet vara och bara höra av oss via sms?..’’.

Jag tänkte lite innan jag skickade smset. Det var enkelt att skriva av sig, men kommer hon förstå det lika lätt? Med en suck la jag ner mobilen på soffbordet och började fortsätta se på filmen med Paul och Max. Efter några minuter vibbrerade det till i mobilen och snabbt tog jag tag i den. Max och Paul märkte ingeting utan satt och glodde på filmen som hypnotiserade. Jag låste upp mobilen och såg att det var ett sms från Rose.

’‘Chaz, fast vi flyttar betyder det ju verkligen inte att vi inte kommer ses längre. Jag vet att plugg, pappas karriär och nästan U.S.A kommer vara imellan oss. Men det finns fortfarande något som kallas flyg, tåg, bil och så klart dina fyra tassar som kan springa snabbt igenom hela landet :)!
Om det händer något. Någonting så att vi inte kommer ses igen, så kommer det inte bli lätt för mig också. Att lämna Paul och Max kommer vara tragiskt. Men att lämna dig kommer vara så besvärligt att det inte finns att beskriva. Det kommer bli svart för mig också. Du får lova mig att ingeting kommer i mellan oss? Jag förlåter dig i allt du har gjort och det är över nu. Nu är det flytten som gäller och hur vi ska göra farvälet. Kan inte vi alla ses någonstans och så går bara vi två någonstans och tänker tillsammans?’’

Jag log när jag läste smset. Vi får se hur det blir helt enkelt. Jag svarade ett snabbt sms att vi alla kan ses vid stigen igen om en halvtimme.
-Paul, Max.. vi ska gå till stigen.
-Varför? Sa Max konstigt och såg på mig.
-Vi ska träffa tjejerna.
Några minuter senare stod vi på stigen. Mellan träden började höras steg och det började komma fram tre huvuden. Plötsligt ur mörkret syndes det leenden från Rose, Emily och Zoe.
-hejhej! Sa de i kör.
-Hej sa vi killar och log.
-Öh, jo ni kan börja gå.. jag och Chaz måste snacka.. Började Rose och log mot tjejerna, Paul och Max.
-aha.. okej.. Sa de alla i kör och började gå.
De började synas mindre ju längre bort de gick. Plötsligt var det bara jag och Rose på stigen. Jag såg ner på henne och såg upp på mig. Vi log snabbt mot varandra och tog tag i varandras händer och började gå in i skogen.
-Jag vet inte.. började Rose.
-Inte jag heller.. men du? sa jag och såg ner på henne med ett litet leende.
-mm? Sa rose och log upp mot mig.
-Jag kom på en sak var vargar kan göra! skrattade jag och hon med.
-Vadå då? Sa hon och såg ivrigt på mig.
-Jo, asså om jag är varg, och dör som en varg eller asså aa, blir ner puttad för ett stort stup när jag är en varg så liksom föds jag som ny igen.
-Va?
- Jag kommer glömma bort allting som inte jag har varit med om i tio år, men blir mänsklig och blir aldrig varg igen. En del gör så att de försöker glömma bort allting och flyttar till en annan stad.
-Jaha, okej.
-Så om det skulle hända något mellan oss skulle vara död. Ingen karriär, eller plugg, eller att vi har hela U.S.A imellan oss. Inget förutom död. Sa jag och visste inte om jag skulle låta glatt eller tvärtom.
-Aha, okej. Det är ju bra på sätt och vis i alla fall. Ingen av oss får bara dö för tidigt okej? Sa hon och kramade om mig hand hårt på ett oroligt sätt men fnissade till i alla fall.
- Mm, sa jag och kysste henne på huvudet.

  Rose

  Chaz

  Emily

  Paul

  Max

  Zoe

  Robert

  Ann

Fortfarande Pauls perspektiv.
Vi drog in honom i skogen och hjälpte honom ställa sig upp.
-Okej! Men prata snabbt nu, jag måste snacka med Rose! Sa Chaz ivirgt och tog bort smutsen från sina byxor.
-Vi har om samma ämne att prata med dig om. Sa jag och satte händerna i jackfickan.
-Va..? Sa Chaz och stannade.
-Är det så bra att sticka från Rose, till Sarah, Jag menar.. SARAH?? Sa Max och såg konstigt på Chaz samtidigt som han satte armarna i kors.
-Kommer inte du ihåg vad hon gjorde mot dig?? Hon var otrogen och dessutom bara var med dig för att du var med Scott hela tiden, hon tyckte att han var snygg ju? Väste jag.
-Men.. asså.. började Chaz och såg lite orolig ut.
-Såg du inte på Rose? Hon trodde verkligen att det skulle bli något mer än vänner mellan dig och henne! Du borde märka det, hennes känslor och så tankar? Jag sog lite besviket på Chaz.
Chaz sänkte blicken och såg sorgset ner i marken.
-Men asså..
-Du får faktiskt gå och säga förlåt.. Sa Max och log snällt mot Chaz.
-Det var faktiskt det jag skulle göra.. Fnissade Chaz oroligt och såg tillbaks upp på oss.
-Nämen vad bra! Vi har pratat klart.. stick till Rose! Sa jag och skrattade.
-Hah, jag..jag ska..Sa han och skrattade samtidigt som han vände sig om och började springa tillbaka till Rose’s hus.
-Föresten, kan ni vara så gooosiigaaa och ringa till Sarah att jag inte vill ses ikväll längre? Ropade han och vände sig om.
-RINGA? Ropade jag förvånat och skrattade.
-Eller bara .. skit i det! Ropade Chaz och log stort mot oss och snart var han borta.
Max såg stolt på mig.
-Jag älskade den här stunden.. wow jag fick skälla ut Chaz. HAHA! Skrattade Max.
-Haha, tyst med dig bebis.. vi sticker hem? Skrattade jag och puttade honom åt sidan med armen.

Rose’s perspektiv.
-Jag hade rätt alltså..Sa jag och såg sorgset upp på Emily och Zoe.
-Mm, Sarah var hans förra flickvän..Sa Zoe och satte sig brevid mig och smekte min rygg tröstande.
-Varför han gick dit.. vet vi inte..Sa Emiy och satte sig på andra sidan brevid mig och kramade om mig.
-Äsch.. skitsamma..Sa jag och rykte på axlarna och försökte se glad ut men jag kunde inte..
-Vadå skitsamma? Hörde jag en välbekant röst säga förvånat.
Jag såg upp mot dörröppningen och där stod Chaz lutande mot dörringången och med ett litet leende. Jag såg konstigt på honom men samtidigt lite sorgset.
-Chaz.. .. började jag.
-Låt.. mig förklara. Sa han och såg på Emily och Zoe som ställde sig snabbt upp och gick förbi Chaz ut ur rummet.
-Psstt... skrik om det händer nåt! Skojade Emily och jag fnissade.
De stängde dörren efter sig och Chaz stod lite osäkert inne i mitt rum och såg sig omkring.
-..fint rum. Sa Chaz plötsligt för att bryta den pinsamma tystnaden.
-du har varit här förr .. fnissade jag lite.
-.. Kommer knappt ihåg.. .. hehe.. Sa Chaz och kliade sig på huvudet.
-Varför är du här föresten..? Sa jag och såg på honom lite besviket.
-Asså.. förlåt verkligen.. Började han och började gå fram mot sängen.
-Det.. det var bara längesen jag såg Sarah.. och ville bara säga hej. Fortsatte han.
-Okej. Sa jag och log ett fejk leende och vände mig om på magen så jag låg på sängen.
-Jag vet inte vad jag ska säga mer..Förlåt mig verkligen Rose.. började Chaz och la sig brevid mig fast på ryggen och tittande upp mot taket.
-Nejnej.. du behöver inte. Jag tror jag överdrev lite själv jag med. Sa jag och såg upp på Chaz och han log mot mig.
-Du vet att jag gillar dig mest av hela tjejerna på jorden..Sa han snällt.
Jag rodnade till och log mot honom.
-Jag gillar dig med Chaz.. Sa jag och lyfte mig upp samtidigt som han upp ur sängen.
Jag kände hur han plötsligt började luta sig framåt mot mig. Nej.. herregud detta kommer inte funka.. jag måste säga det.
-Men.. avbröt jag honom och han lutade sig tillbaka och såg konstigt på mig.
-Vi kan inte bli ihop.. Jag ska flytta till Los Angeles.
Chaz såg förvånat på mig.
-Va?
-Pappas manager kommer hit i morgon kväll för att också hjälpa oss att packa.. Sa jag och ryckte osäkert på axlarna.  
-Jaha, så jag kommer hit, för att säga förlåt, och säga att jag verkligen gillar dig och så kommer du och säger att du ska flytta? Sa han lite argt.
-Men..började jag.
-Vad fan var meningen! Du själv visste om det. Du gillade mig också ? Varför då, du ska flytta och kommer aldrig och träffa mig igen. Vad var meningen? Jag kan lika väl sticka till Sarah och vara med henne? Fast jag inte vill.
Chaz lät arg.
-Men.. Chaz jag fick reda på det id..började jag.
-Jag vet inte hur jag ska reagera nu.. men jag tycker att det var skit.. skit dåligt. Sa han och började gå mot dörren med snabba hårda steg.
-Men Chaz lyssna på mig! Jag fick reda på det idag! Du vet själv att jag skulle säga det till dig och jag visste det innan!Väste jag.
Han vände sig om och såg på mig. Han såg ut som han visste att han överdrev lite och ville genast säga förlåt men så kom Emily och Zoe in i rummet rusande.
-Chaz.. du.. kanske borde gå? Sa de i kör osäkert.
Han sneglade på mig och log ett leende som om han menade ’‘förlåt’’. Och gick sedan ut ur rummet och det ända man hörde efter honom var hur ytterdörren där nere stängdes.
-Gick allting bra..? sa Emily osäkert.
-Han sa förlåt.. men jag sa att jag skulle flytta till Los Angeles..Och han blev inte så glad över det. Sa jag och smålog sorgset mot tjejerna och rykte lite på axlarna.
-Aha.. Sa Zoe och såg besviket ner i marken.
-Ska vi se på film? Sa jag.
-.. mår du redan bättre? Sa Emily lite förvånat och skrattade.
-Chaz sa förlåt, och .. han borde förstå mig i alla fall om flytten. Sa jag och log mot dom och började gå ut ur rummet ner till vardagsrummet.

Nästa dag.
Jag vaknade och kände genast att jag inte log i min säng. Utan i soffan. Jag lyfte försiktigt på huvudet och såg mig omkring. Japp.. jag sov i vardagsrummet på den ena soffan och Emily och Zoe på en annan. De började mumla något för sig själva och försiktigt började dom röra på sig. Innan jag tänka vart pappa var blev jag redan skrämd.
-GOD MORGON! Ropade pappa och kastade sig över soffan och log stort mot mig.
-Pappa.. Sa jag och puttade undan hans huvud som var ovanför mitt.
-Hurry upp, ni har sovit som björnar! Ni la er bara runt åtta och klockan han redan hunnit bli tre!
Jag skakade om mig och reste mig om samtidigt som jag råkade klämma fast pappas fingrar mellan soffan och min rygg.
-Rose! Sa han och började försöka dra ut sin hand.
-O..oj! Sa jag och lutade mig framåt och kände hur pappas hand blev fri.
Jag såg med ett leende på honom och han såg surt på mig.
-Tyysssttaaa.. Mumlade Zoe och formade sig till en liten klump och började snarka.
Både jag och pappa fnissade till och började smyga försiktigt mot den andra soffan.
-okej.. 1...2...3! Ropade han och jag slängde mig över tjejerna samtidigt som pappa stod vid soffan och bara gapskrattade åt oss.
-ROOOSEE! Skrek Emily och rusade upp ur soffan med mig före och började springa efter mig.
-AHHAHAH! Skrek jag.
-JAG SA JU ATT NI SKULLE VARA TYSTA ! Väste Zoe som hade lyckats sätta sig upp på soffan med armarna i kors och rufsigt hår.
Både jag och Emily stannade och lydigt gick vi fram till Zoe och bugade.
-Förlåt.. Sa vi.
-Åh! Så där borde du vara mot mig Rose! Skrattade pappa som stod i köket med vår frukost på en bricka.
-aw, tack pappa! Sa jag och sprang fram till honom och tog emot brickan och gick med den tillbaka till vardagsrummet och la den på soffbordet.
Tjejerna började vraka in sig mat medans jag försiktigt drack min varma varmchoklad och njöt av smaken. Plötsligt hörde det hur någon plingade på vår dörr.
-Ah, Ann är här, hon kom visst lite tidigare! Sa pappa och nöjt gick fram till dörren och öppnade.
Jag lutade mig framåt och såg vid ingången en tjej med brunt hår som var runt 25 års åldern och hade ett stort stort leende på läpparna.
-Hej! Sa hon artigt och la ner sin väska i hallen.
-Hej Ann! Sa pappa och log stort mot henne och gav henne en snabb kram.
-Hur kom du hit? Jag kunde ju hämta dig på tågstationen! Pappa skrattade.
-Äsch, det gör inget! Jag åkte taxi. Ann log.
Jag blev faktiskt glad av att se pappa så glad. Han hade inte varit det på rätt så länge. .. Faktiskt har han aldrig varit så glad sedan mammas död. Jag vände mig om mot tjejerna som intressant hade lutat sig mot sidan för att se hur Ann såg ut. Jag log för mig själv och vände mig tillbaka och där stod Ann med pappa brevid 5 meter ifrån mig. Jag reste mig upp ur soffan och gick fram till henne.
-Hej Ann! Jag är Rose. Sa jag och log mot henne samtidigt som jag sträckte fram min hand.
-Hej Rose! Trevligt att träffas. Hon log mot mig och skakade om min hand.
-Trevligt att träffa dig med! Sa jag och fnissade till.
Jag släppte taget om hennes hand och vände mig mot tjejerna som satt i soffan ivriga och log mot oss.
-Detta är mina kompisar! Zoe.. började jag och samtidigt som jag sa Zoe’s namn vinkade Zoe och log.
-Och Emily! Sa jag och så vinkade Emily gulligt.
-Hejhej! Sa Ann och vinkade mot dom.
-Öh, dåså! Vill du ha te, kaffe? Började pappa.
-Nej tack. Vi kan faktiskt genast börja med arbetet! Sa hon och vände sig mot pappa och log.
-Jaha, visst! Sa han och visade vägen för henne till kontoret och började gå iväg med Ann efter.
Nöjt satte jag mig tillbaks på soffan och började äta min macka.
-Vad söt hon var! Viskade Emily och log.
-Jätte snäll verkade hon vara! Viskade Emily stolt.
-Mm! Höll jag med dom och tog en tugga av min macka.

     (Rose)

  (Chaz)

  (Zoe)

  (Max)

  (Emily)

  (Paul)

  (Robert)

  (Sarah)

Rose’s perspektiv.
Jag kände plötsligt hur Chaz släppte taget min hand. Jag började se mig omkring och såg hur han trängde sig förbi folkmassan längre bort från mig.
-Chaz?? Ropade jag efter honom och ville precis springa efter när någon tog tag i min arm.
Hastigt vände jag mig om och såg Max grönbruna ögon se nervöst på mig.
-Öh, .. han.. han gick.. för .. öh! Började Max.
Han såg lite orolig ut på Paul.
-Sockervadd! Ropade Paul och log mot mig samtidigt som Max släppte taget om min arm.
-Han skulle köpa sockervadd, juste! Sa Max och kliade sig på huvudet samtidigt som han log ett fejktleende.
-Öh.. okej..Sa jag och log mot Paul och Max sedan med snabba steg ställde jag mig brevid Zoe och Emily.
-Något stämmer inte.. Viskade Zoe till Emily och mig samtidigt som hon skakade på huvudet.
-Om han nu gick för att köpa sockervadd så går vi dit då! Sa Emily lite för högt så att Paul och Max hörde det.
-Åhnejnej! han kommer ju ändå snart ju! Sa Paul och ställde sig framför oss och log stort.
-Paul.. Jag såg oroligt på honom.
Han såg på Max lite ivrigt och sedan suckade båda två.
-Asså.. han skulle bara hälsa ..
Jag såg konstigt på dom.
-På vem?
-..Sarah. Sa Max och tittade ner i marken.
Jag såg på Emily och Zoe och vi alla tre började tränga oss genom folkmassan. Vi kom fram och såg hur Chaz stod lutat mot en stolpe och hur en tjej lutade sig mot stolpen också och såg upp mot honom och de skrattade tillsammans. Hennes blonda lockiga hår, hennes bruna ögon.. var det det Chaz föll för..? Inte för att jag och Chaz hade något. Men det högg till i hjärtat..Paul och Max kom fram till oss och märkte hur sorgsen och besviken jag var.
-Rose..Började Paul
-Nej.. det.. det är lungt.. jag tar bussen hem..Sa jag och smålog mot Paul och Max.
Båda två såg sorgset efter mig mig . Jag började gå mot busshållplatsen och såg en sista gång bak mot Chaz. Han märkte inte något utan såg bara snabbt på Paul och Max och vinkade glatt till dom. Paul och Max svarade inget utan viskade något samtidigt som dom pekade på Chaz. Zoe och Emily hade redan börjat springa till mig och snart kom Paul och Max fram till oss.
-Vi.. pratar med honom sen! Sa Max och kramade mig med sin ena arm på sidan.
-Lovar. Sa Paul och log mot mig.
-Ni behöver inte.. Sa jag och log sorgset mot dom.
-Han behöver en rejäl utskällning.. Skrattade Paul .
-Jajajaja, vi byter tema.. Sa plötsligt Zoe för att muntra upp mig.
Jag fnissade till.
-När skulle din pappa provspela till Iron man? Frågade Emily.
-om ca 2 veckor. Svarade jag och log.
-Så sjukt coolt! Sa Paul stolt.
-Vår bästeväns pappa ska bli skådespelare.. Sa Max och täckte över sin mun med sin hand på skoj.
-Så coolt är det inte ju.. fnissade jag.
-Hans manager ska till och med komma imorgon kväll! Sa Emily och log stolt.
-Så ni hörde det alltså..? Skrattade jag.
-Mm! Fnissade Zoe.

Max perspektiv.
Jag suger när det gäller att ljuga.. När vi fick syn på Sarah blev både jag och Paul nervösa för att Chaz skulle gå dit. Det gjorde han.. utan att lyssna på oss. Rose märkte att Chaz släppte taget om hennes hand och började gå bort i folkmassan. Vi försökte stoppa henne men.. hon visste att något var fel.
-Paul..? Sa hon allvarligt och såg på Paul.
Han såg lite ivrigt på mig. ’‘Ska vi säga det?’’ Fråga han i mina tankar. ’’..säg..’’ svarade jag.
-Asså.. Han skulle bara hälsa..Började Paul.
-På vem? Sa Rose och tittade konstigt på oss.
-...Sarah, sa jag och såg ner i marken.
Rose började tränga förbi sig folkmassan med Zoe och Emily efter. Och som sagt stod där Chaz, nöjd och glad och lika glad Sarah tillsammans lutande mot stolpen. Paul sprang fram före mig och märkte genast Rose bli besviken och ledsen.
-Rose.. började han
-Nej.. det.. det är lungt.. jag tar bussen hem..sa hon och smålog sorgset mot mig och Paul och började gå med Zoe och Emily efter.
-Vi ska snacka. Sa Paul allvarligt och kaxigt samtidigt han pekade på Chaz som plötsligt hade märkt att vi stod där och vinkade glatt till mig som om inget hade hänt.
-Ses hemma om en timme! Fräste jag och tillsammans med Paul började vi gå med snabba steg till tjejerna.

Chaz perspektiv.
Att få höra Sarah röst igen var så härligt. Jag brydde mig inte om vad hon hade gjort mig för ett år sen. Nu är hon tillbaka i stan och jag tänker spendera min lediga tid med henne.. för jag har saknat henne.
Jag vände mig snabbt på huvudet och såg Paul och Max se allvarligt på mig. Jag vinkade glatt till dom.
-Vi ska snacka. Sa plötsligt Paul till mig och pekade på mig.
-Ses hemma om en timme! Fräste Max och började gå med snabba steg med Paul någonstans.
-.. Var det Paul och Max?.. Fråga Sarah och tittade konstigt efter dom.
-Mm..
-Ofta du hänger fortfarande med dom töntarna?..
-Hah, tydligen..Skrattade jag.
Det jag sa precis kändes inte rätt. Men jag skrattade åt det ändå och höll med om varje sak Sarah sa..Men asså.. det är inte varje dag man träffar henne.. Varför var Paul och Max så sura för?.. Rose kommer förstå mig.. JUSTE ROSE!
-Öh..Måste sticka.. vi ses! Sa jag och kramade om Sarah snabbt och vände mig om.
-Men va? Sa hon fundersamt.
-Sorry! Ropade jag och började snabbt tränga mig förbi folkmassan.
-Vi ses ikväll då! Sa hon med ett fniss.
’‘Fan.. fan.. fan!!!’’ skrek jag till mig själv. Jag kom ut från folkmassan och såg mig omkring. Där åkte en buss bort med två körande motorcyklar efter som Paul och Max satt på.
-Helvete! Fräste jag.
Med snabba steg började jag gå mot min motorcykel.

Rose’s persepktiv.
-Tack för idag annars! Sa Zoe och gav Max en kram och sedan en kram till Paul.
-Tack själva! Sa killarna och kramade tillbaka.
-Paul..Sa Emily och gick fram till honom och viskade något till honom.
-Mm, prata med henne så pratar vi honom. Sa han och log mot henne.
Dom kramades och sen gick Emily fram till Max och kramade honom också. Jag stod vid yttre dörren och såg ner i marken.
-Rose.. Sa Paul och jag lyfte snabbt upp blicken.
Han bredde ut sina armar.
-Kram..? Sa han och log sött.
Jag fnissade till och kramade honom. Plötsligt hostade Max till.
-Jag då..? Sa han och såg sorgset på mig.
-Du med.. Sa jag och kramade honom.
Jag log mot killarna och sen öppnade jag dörren och släppte in tjejerna och gick in jag med samtidigt som jag stängde dörren efter mig.
-VI ÄR HEMMA! Ropade jag och sprakade av mig skorna och slängde av mig jackan.
Pappa märkte att det var något som inte stämde med mig. Jag försökte fly.. upp till mitt rum men blev stoppad av pappa som snabbt sprang framför mig till trappan och såg allvarligt på mig.
-Apapapp! Rose..? Sa han.
-Pappa.. det är inget..Sa jag och försökte gå förbi honom.
-Jag känner dig..Sa han och log.
Jag försökte säga något men fick inga ord ut. Plötsligt kände jag en hand på axlen. Det var Emilys.
-Mr. Do...Robert, vi snackar med henne..Sa hon samtidigt som hon pekade på sig själv och Zoe.
-Mm, okej! Sa han och log mot henne.
Han släppte fram oss och snart så var vi uppe i mitt rum.
-Okej Rose.. jag ska säga dig vem Sarah är.. Paul berättade.
-Max berättade för mig också.. Sa Zoe stolt medans jag sorgset nickade och satte mig i sängen med ansiktet nere i händerna.

Paul’s perspektiv.
Vi vände oss om när Rose stängde dörren och började gå hemåt. Plötsligt hörde vi att en motorcykel närmade sig. Och efter några sekunder körde den ut från svängen och körde ut på gräs. Det var Chaz.. Max och jag började snabbt springa efter Chaz. Han slängde sin motorcykel på grästet och började springa mot Rose’s hus. Han hann inte springa länge till eftersom snart kastade jag mig över honom.
-Vad fan håller du på med? Tjöt han med anisktet i gräset.
-Sorry.. Sa jag med ett fniss och lyfte mig försiktigt upp.
-Vi måste snacka först.. Sa jag och Max i kör.
-Varför?
-Vad tror du?! Sa Max och så började vi dra in Chaz i skogen.

Frukosten var klar och pappa satt i vardagsrummet på soffan med sin dator i knäet.
-Hej flickor! Ropade han och såg upp på oss med ett leende som snabbt blev till ett förvånat ansiktsuttryck.
-Vad har hänt med er?! Har en atombomb landat i ditt rum så att ert hår står upp på alla möjliga sätt? Sa han och skrattade.
Zoe och Emily skrattade också.
-Ha-Ha, jätte kul! Sa jag och fnissade till.
-Vad ska ni hålla på med idag då? Fråga pappa och tog ner sin blick igen på datorn.
-Chaz , Paul och Max tänkte gå på ett tivoli och undrade om vi skulle hänga med. Sa Zoe artigt.
-Jasså! Vad kul,
-Ursäkta.. men vart har ni mjölken? Sa Emily plötsligt och stod vid kylskåpet med öppen dörr och pekade in i kylskåpet.
-Det står på bordet! Sa pappa och pekade bakåt mot bordet och fnissade till.
-Fast det gör det ju in.. JO DÄR STÅR DET JU! Sa Emily och stängde kylskåps dörren och skrattade.
-Idiot, Sa jag och flinade åt henne.
-Thihi!
Frukosten blev flingor och 2 mackor. Sen rusade vi som galningar tillbaka till mitt rum, tog på oss vanliga kläder. Sedan sminkningen som bara blev lite maskara. Vi gick ner till hallen och började ta på oss skorna och jackorna.
Rose, jag får låna dig en sekund.. Sa pappa och ställde sig vid trapporna.
-Vänta lite.. Sa jag till Emily och Zoe.
Jag vände mig om mot pappa och gick fram till honom.
-Vad är det pappa? Sa jag och log.
-Ann, min manager kommer komma hit imorgon kväll och kommer vara här i några dagar eftersom jag behöver ta reda på en del saker om Iron Man och karriären.
-Aha, vad trevligt!
-Hon ser fram emot också att träffa dig! Sa han och log stolt.
-..Jaha?.. Sa jag lite förvånat.
-Alltså, jag har berättat om din talang!
-.. pappa.. jag har ju ingen talang..
-Äcsh, vi pratar om det senare.. ha så kul annars! Sa han och log snällt mot mig.
-Aa, tack det ska vi ha! Sa jag med ett fniss innan jag gick ut ur huset med Emily och Zoe efter.
-Tjatja! Sa vi till killarna som redan stod utanför huset.
-Hej! Sa dom och gav oss en varsin kram.
-Dåså, vart är tivolit. Sa Emily och log mot alla oss.
-Det är ett sånt som kommer i en vecka hit till stan! Sa Max glatt.
-Nice! Sa Emily.
-Vi tar motorcyklarna. Sa plötsligt Chaz och log stolt mot oss.
-Jaa! Skrattade jag medans Emily och Zoe såg häpet på oss.
-Kom igen det blir kul! Sa Paul och kramade om Emily bakifrån.
-Emily åker med mig! Forsatte han.
Emily skrattade bara och nickade.
-Zoe åker med mig! Sa Max och tittade snällt men samtidigt glatt på Zoe.
-Jadå visstvisst! Sa hon och ställde sig närmare honom.
-Och Rose med mig. Sa Chaz lungt och gick fram till mig och kramade om min hand.
-Mm! Sa jag och kramade om hans hand också.

Tivolit var väldigt färglatt. Och det var rätt så stort. Det täckte över hela stora grus tärrengen. Man hörde lite musik med för det mesta skrik och skratt. Karuseller som susade över våra huvuden. Jag tittade förstjust omkring mig och sprang till varje karusell för att se.
Chaz och resten kunde knappt hinna ikapp.
-Åh..åh.. den! Den vill jag åka! Sa jag.. och kände mig som en liten bebis samtidigt som jag pekade på en bergodalbana,
Killarna och Emily med Zoe efter kom ifatt mig.
-Spring inte bort bara sådär okej.. håll mig nu i handen! Skojade Chaz.
Men jag tog det faktiskt på allvar och tog tag i hans hand. Och så gick vi runt så hand i hand tills vi inte hittade en liten stuga där man köpte biljetter.
-Hur mycket kostar en biljett? Frågade jag.
-25. Svarade Paul och började rota i sin bakficka efter pengar.
-Men hallå! 20 biljetter för 40 dollar.. det kanske är smidigare?
-Så får varje person 3 biljetter ! Sa jag och log.
-Och ifall inte det räcker så köper vi en till sån där med 20 biljetter! Sa Emily och log mot allihopa.
-Då köper vi den.. Började jag och tog ut min plånbok ur jackfickan.
-Nej jag betalar först! Sa Chaz och puttade försiktigt på mig och sina pengar till kassörskan.

Timmarna gick. Klockan hann bli halv sex och vi hade åkt alla karuseller. Vi hade köpt fyra gånger biljetten med 20 biljetter i. Nu hade vi en biljett kvar och en karusell kvar att åka.
-NU ÅKER VI DEN SISTA! Ropade jag av glädje och började springa med Chaz hand i hand mot den stora karusellen som gungade högt över marken nästan upp och ner och samtidigt snurrade sittplatserna.
Vi gav våra sista biljetter och gick på karusellen. Det var platser två och två. Så Chaz och jag satt tillsammans, Zoe med Max och Emily med Paul. Några andra gick på och plötsligt började karusellen försiktigt gunga åt höger och vänster och platserna började snurra försiktigt. Det gungade högre och högre och känslan i magen var nervös men samtidigt kände man den stora vinden som susade igenom hela dig stanna vid magen. Jag skrek som en galning medans Chaz bara tjöt av glädje.

-WOOHOOOO! Skrek Chaz.
-CHAAZZ! Ropade jag plötsligt och böjde huvudet fram och såg på honom.
-JAA?! Skrek han och vände huvudet mot mig.
-JAAG ÄR RÄÄÄDD! Skrek jag och skrattade.
-HÅLL MIG I HANDEN! Ropade han och log.
Vi tog varandra i handen och började skrika av glädje när vi åkte upp och ner. Höger till vänster. Snurrande åt samma håll. Plötsligt hörde jag mitt namn susa genom vinden jag tittade åt höger och såg Emily vinka åt mig. Jag vinkade åt henne och skrattade samtidigt som jag skrek. Jag skulle komma ihåg denna dagen. Den var härlig och jätte rolig. Dessutom var jag här med mina bästa vänner.. och Chaz. Några minuter hade gått och karusellen började sakta ner och snart var den på marken igen och den var stilla. Vi kunde gå av!
-Fyyyfaaan vad kul! Skrek jag och kramade om Emily och Zoe så snabbt bältet lossnade.
-Hahahha, håller med! Ropade dom i kör.
-Vi borde göra detta oftare! Sa plötsligt Chaz och jag märkte att han hår stod upp åt alla håll eftersom vinden blåste så mycket.
-Chaz.. ditt hår.. luta dig med huvudet.. Sa jag och fnissade åt honom.
Han böjde ner sitt huvud och jag började pilla med hans hår och gjorde det snyggt igen.
-Så! Sa jag stolt.
-Tack! Sa han och log mot mig när han lyfte upp sitt huvud igen.

Chaz perspektiv
Vi började gå hemåt när jag plötsligt fick i syn ett ansikte som jag kände väl till. Sarah! Hon stod med en kompis lutat mot en stolpe samtidigt som hon åt sockervadd och snackade med kompisen. ’‘Paul, Max kolla Sarah är tillbaka i stan!’’ Ropade jag glatt. De såg sig omkring och sen oroligt på mig. ’’.. Chaz.. kommer du inte ihåg vad hon gjorde mot dig!’’ Sa Max oroligt. ’‘Men det var ju för ett år sen..’’ Sa jag och försökte få ögonkontakt med henne. ’’ Chaz, nej tänk inte ens tanken gå inte fram dit! Du har ju Ro..’’ mer hann han inte säga. Jag släppte taget om Rose’s hand och började tränga mig förbi folk fram till Sarah.
-Sarah? Sa jag när jag kom fram.
Hon lyfte upp sin blick och såg på mig.
-Chaz?! Sa hon glatt och såg förvånat på mig.
-Heeeej! Sa jag och kramade henne.
-Heej Chaz! Det var länge sen. Sa hon och kramade om mig också.

_______________________________________________________________________________________________

Vem är Sarah?!

  (Rose outfit till tivolit)

  (Chaz)

  (Emilys outfit till tivolit)

  (Paul)

  (Zoe's outfit till tivolit)

  (Max)

  (Robert pratar i telefon)

-Rose.. har ni allting där uppe som ni behöver? Sa pappa som stod på tredje trappsteget på trappan samtidigt som han böjde sig bakåt för att få ögonkontakt med mig.
Jag skakade på huvudet.
-..Öh, oj nej vi glömde.. Sa jag och sparkade av mig skorna och tog av mig jackan.
-Aha.. okej men jag bär in då madrasserna till er! Sa han och innan jag protesterade så var han redan uppe och började ta ut madrasserna från vinden.
-.. Klockan har hunnit bli halv elva.. vi kanske ska gå och lägga oss i alla fall..? Sa Zoe och log mot Emily och mig.
-Mm, höll jag och Emily med och vi började gå in i rummet. Vi satte oss på min säng och snart kom pappa in med två madrasser under armen. Han la ner som på golvet snyggt och prydligt och log mot oss. Och plötsligt ringde hans telefon. Han lyfte upp den ut fickan och tittade på skärmen.
-Måste ta det här, Ann ringer.. men ni klarar er nu va? Sa han och log mot oss.
Tjejerna nickade medans jag tittade konstigt på pappa.
-Vem är Ann? Sa jag och blev allvarligt.
-Min nya manager, berättar imorgon! Sa han och log mot mig innan han svarade och gick ut ur rummet.
-Aha.. sa jag lite kaxigt och vände på klacken mot tjejerna.
Efter en halvtimme var vi klara med allt, vi kunde gå och lägga oss!
-Godnatt då . Sa jag och rättade till mig kudde innan jag la mig ner i sängen med ett duns.

Chaz perspektiv.
Tjejerna sprang in i huset och utan att veta det var jag nöjd, stolt och glad när jag vände mig mot Paul och Max.
-aauuh, Chazzieeee! Sa Paul och skrattade.

-.. vad? Sa jag och tittade konstigt på honom.
-Gulliga små pluttar är du och Rose! Sa han och log stort samtidigt som han klämde mina kinder.
-Skärp dig..? Sa jag och skrattade till samtidigt som jag knuffade bort hans händer från mina kinder.
-.. Asså hörni? Jag menar ni beteer som om inget ska hända nu efter detta. Sa plötsligt Max och tittade allvarligt på oss.
Jag nickade.
-.. Måste Scott vara så sjukt.. .. sjukt.. asså..Började Paul.
Så sjukt töntigt elak dålig? Sa Max och fnissade till.
-haha, typ, Ja! sa jag och log mot dom.
Vi gick med besvikna blickar mot skogen och stannade på stigen.
-Vi pratar med Scott och Nick först sen .. får vi se.. Sa jag och började springa längre in i skogen tills jag blev varg.
Vi saktade ner när vi kände att vi var i närheten av Scott och Nick vid floden. De var också vargar nu..
’’ Är detta en bra ide.. verkligen?’’ Oroade sig Max till mina och Pauls tankar. ’’..Vi får se’’ Svarade jag och Paul i kör. Vi stannade 4 meter ifrån Scott och Nick och tittade allvarligt på dom. ’‘Fjantarna kom i alla fall?!’’ Skrattade Nick. ’‘Håll bara tyst okej?’’ Fräste Paul. Nick tittade konstigt på honom och backade några steg bakom Scott. ’‘Scott, låt oss prata först .. okej?’’ Sa Max och satte sig på marken och väntade tills jag skulle säga något. Scott vände sin iskallablick mot mig. ’‘Måste vi göra det här?’’ Frågade jag. ’‘Ingen av oss vill skada varann?’’ Tillade Paul. ’’ Ifall ni inte vill dela hela skogen med oss så är det okej? Men vi är också vargar, och borde få en halva av denna skogen eftersom detta var våra förfäders mark’’. Förklarade jag. Scotts iskalla blick förändrades till en nervös blick. ’’Du har visst inget att tilläga?’’ Sa jag och närmade mig honom med Paul och Max efter mig på varsin sida. Scott bakade några steg osäkert. ’’Du behöver inte slåss. Bara låta oss vara och ge oss en halva’’ Sa jag bestämt och stannade några centimeter från honom innan han trillade i den hastiga floden bakom honom. Sedan kände både jag och Paul hur töntigt det här egentligen var. Så vi backade några steg samtidigt som vi skrattade lite tyst och blev till människor igen.
-.. PPHH.. HHAHA! Började Paul och jag började skratta med honom.
Max tittade konstigt ner på oss (han e varg) och började gå mot oss samtidigt som han blev mänsklig igen.
-Vad fan skrattar ni åt? Sa han och fattade ingenting.
Jag satt på en sten och höll mig om magen och sa några ord mellan skrattattackerna.
-Ass..Assåå.. haha.. detta.. är.. t..töntigt..! Sa jag och gapskrattade.
Scott blev rasande och blev mänsklig igen och började gå med hårda steg mot oss. Jag och Paul slutade skratta och ställde oss upp allvarligt mot Scott.
-Vad fan håller ni på med egentligen?! Skrek han.
-Okej chill? Men märker inte du själv hur töntigt detta egentligen är? Sa jag och flinade mot Scott.
-Orkar inte med er längre.. Fräste han mot oss och vi tittade kaxigt tillbaka för att hålla oss för skrattet.
Scott puttade Nick på axlen (han blev också mänsklig) och dom två började gå längre in i skogen. Jag och Paul tittade nöjt på varandra och började skratta igen. Max stod först i armarna i kors och glodde på oss men han blev lätt smittad och började skratta han med.
-Asså, detta är som värsta sagan.. Skrattade Paul.
-Det är just det.. så töntigt! Höll jag med och skrattade.

Rose’s perspektiv.
Jag vaknade med ett ryck när jag hörde något slå mot fönstret. Jag reste mig upp ur sängen och smög imellan Zoe och Emilys madrasser och öppnade fönstret samtidigt som jag gäspade.
-Heej sömntuta! Skrattade Chaz.
Jag log mot honom.
-mm, Hej på dig med.. Svarade jag och kliade mig på huvudet.
-.. Vet du hur mycket klockan är egentligen? Sa han och satte armarna i kors.
-nio? Jag vet inte du väckte ju mig..Sa jag och fnissade tröttsamt till.
-halv två.. Sa han.
Jag tittade chokat på honom och vände mig mot Emily och Zoe som just hade halv-vaknat och började kasta kuddar på mig.
-Rose.. tyst! Mumlade dom.
-.. Host.. uhm, tjejer klockan är snart två! Sa jag och fnissade.
Emily som ofta är den som vaknar först och väcker mig och Zoe började försiktigt resa sig upp från sin madrass.
-Oj.. Sa hon och gäspade.
-Jo Rose, .. Det är två andra här som också vill säga hej. Ropade Chaz.
Zoe och Emily blev hysteriska och sprang snabbt till fönstret. Jag trängde mig lite förbi och såg ner. Japp, där stod Paul och Max också med stora leenden.
-Hej alla treeee! Ropade Paul och vinkade mot oss.
-Hej Pauuullieiee! Retades jag och visade tungan mot honom.
Han tittade surt på mig (skoj) och visade tungan mot mig också. Han fick snabbt syn på att Emily tittade lite besviket på honom att han inte sa hej till henne.
-Hej Emily! Sa han och rickade sig mot henne med ett leende.
Hon log stort mot honom och vinkade mot honom.
-Hejhej! Sa hon stolt.
Max tittade sorgset upp på oss.
-Aww, hej på dig också Max! Sa jag och log mot honom.
-ha, hejhej Rose, Emily och.. hej Zoe! Sa han och log.
-Hej! Sa Zoe sött och tog ett håstrå bakom örat.
-Aja, vi kom också för att fråga om ni följer med på tivoli? Sa Chaz och såg upp på oss och log mot mig.

  (Robert)

  (Paul)

  (Emily)

  (Rose)

  (Chaz)

(Zoe)

(Max)    

Robert’s perspektiv.
Jag körde in i Toronto än en gång och skulle träffa min manager än en gång. Jag parkerade bilen utanför det enorma höga glasbyggnaden. Jag såg upp och blev genast bländad av solen som sken på fönstren, ner på mig. Snabbt gick jag in i byggnaden och frågade kvinnan vid reseptionen vart min manager var för någonstans.
-Rum 634 våning 6 alltså! Sa hon och log och pekade mot hissen.
-Tacktack! Sa jag och sprang fram till hissen och tryckte på knappen ’‘ner’’. Snart var hissen framme och jag gick på. Jag åkte själv upp till våning 6 och började gå ut från hissen när jag plötsligt krockade med någon. Det var en tjej i 25 års åldern som jag krockade med och låg just på golvet med böcker och häften omkring sig.
-Ojsan! Jag ber verkligen om ursäkt.. Sa jag och började hjälpa henne upp.
-Nej..nej det är lugnt! Sa hon och såg upp på mig.
Vi stannade båda två och sa inget. Sedan såg vi båda ner på häften och böckerna.
-Aa! de här.. sa jag och lyfte dom upp och räckte dom till henne.
-Tack så mycket!.. jo föresten är inte du .. Robert Downey jr?
Jag nickade och log mot henne.
-Aa jag tyckte att jag kände igen dig! Oj, ja förlåt jag heter Ann, och jag ska vara din nya manager. Sa hon och räckte fram handen.
-.. men.. jag har Stephenie Soln som manager. Sa jag osäkert och skakade hand med henne.
-Aa, men det har blivit ändrade planer.. Lite svårt att förklara nu. Kom så talar vi om det i mitt kontor! Sa Ann och log mot mig.
-Aha.. okej! Inte visste jag att man byter manager va tredje timme..? Skojade jag.
-Haha, allvarligt talat.. jag visste faktiskt inte det själv! Den här vägen! Sa Ann och visade mig korridoren till höger.

Rose’s perspektiv
Kvällen var super kul, och mysig. Klockan hann bli nio när vi slutade fika inne i cafeet som skulle stänga. Alla gick ut med leenden på läpparna och ställde oss i en ring och tittade omkring oss.
-.. Vaad.. ska vi göra nu? Sa Max och flinade.
-Ingen aning.. svarade jag och satte händerna i min jeansjacka och tittade ner på skorna.
Vi stod i en pinsam tystnad och bara tittade fram i luften eller tittade ner på sin mobil.
-Vi kanske kan bara gå.. hemåt? Sa plötsligt Emily och lyfte blicken från sin mobil.
Allas blickar fördes mot Emily med ett leende och vi gjorde som hon sa. Vi började gå framåt. Paul började prata skämt och alla började skratta. Samtidigt som jag gjorde det vände jag också på huvudet och såg plötsligt Scott och Nick stå längre bort vid en pub. Jag mötte Nicks blick och jag vände mig med ett snabbt ryck mot Chaz och gänget igen. Chaz märkte att jag betedde mig konstigt. Så han tittade ner på mig oroligt och fick plötsligt en allvarlig blick. Läste mina tankar.. japp. Han tittade på Paul o Max och dom två började försiktigt titta bakåt.
-.... ööh.. vad händer? Sa Zoe och tittade konstigt på mig.
-.. inget.. tro ja.. Svarade jag lite oroligt och tittade upp på Chaz.
Han såg ner mot mig efter en liten stund och försökte le mot mig.
-.. Vi.. bara går vidare? Sa han lite ivrigt och killarna nickade.
Zoe och Emily fattade ingenting så de bara följde killarna. Hände det något mellan killarnas tankar?..

Chaz perspektiv.
Vi började gå hemåt som Emily sa. Paul började snacka med sin roliga röst och började bete sig så roligt som han gjorde ofta.. Alla vi skrattade och plötsligt kände jag hur något ryckte brevid mig. Rose såg upp på mig lite ovanligt.. Jag läste hennes tankar och tittade försiktigt bak och fick syn Scott och Nick. Snabbt vände jag mig mot Paul och Max. ’‘Paul, Max.. kolla bak!’’ Dom tittade konstigt på mig och började försiktigt titta bakåt. Plötsligt började Scotts röst höras i mina tankar. ’’..Har du det bra nu med ditt nya gäng?’’ ’‘Scott.. lägg ner? Vad vill du nu?’’ fräste jag i hans tankar. ’‘Skogen är vår’’. Sa Nick plötsligt men också så att Paul och Max kunde höra också. ’’.. men va?’’ Sa Paul konstigt. ’’Ni har ändå ingen användning av den.. föresten var ni ändå så fjantiga så ni stack efter bråket’’. Sa Scott med ett elakt litet skratt. ’‘Det är bara för att vi inte är så ’‘fjantiga’’ som du.. ?’’ Sa jag och ville bara slå till honom. ’’.. Det ska vi se.. vill ni ha skogen ni också? Kämpa för den då’’ Sa Scott och jag visste redan vad han ville. ’‘Har du verkligen inget bättre? .. Jag menar ska vi bara fajtas till döden?’’ Sa jag i hans tankar. ’‘Kan inte vi ha en halva var?’’ Frågade plötsligt Max i min, Paul, Scotts och Nicks tankar. ’‘Som jag sa.. dom vågar inte ju..’’ Sa Nick. Paul, Max och jag såg på varandra allvarligt och vi nickade till. ’‘När och var?’’ Sa vi tre i kör. ’‘Aha,.. haha midnatt, där vi började.. vi behöver ju ett slut.. inte sant?’’ Sa Scott. ’‘Håll käften.. vi ses!’’ Sa jag och märkte plötsligt Rose titta upp mot mig. Jag log lite osäkert mot henne.
-.. Vi.. bara går vidare? Sa jag lite ivrigt och killarna nickade och så började vi putta försiktigt fram tjejerna.

Rose perspektiv (en timme senare).
Vi sket i bussen och bara gick vidare. Paul fick mig snabbt på bra humör igen efter att jag såg Scott och Nick. Jag och Chaz gick hand i hand fortfarande efter att dom började putta fram Zoe, Emily och mig efter jag såg Scott och Nick. Vi var på stigen inte långt ifrån mitt hus när jag plötsligt märkte att Emily höll hand med Paul och Zoe med Max. Jag måste ju ’‘gratulera’’ tjejerna. Jag lossades att jag tappade bort min nyckel.
-Oj hörni var e min nyckel? Sa jag och alla stannade.
Dom tittade konstigt på mig. Hoppas Chaz inte läser mina tankar nu..! Jag började böja mig ner och ’‘leta’’ efter min nyckel på marken. Samtidigt jag gjorde det tog jag några små små stenar i min hand och ställde mig upp.
-Juste.. dom ligger i fickan här! Sa jag och pekade på en av fickorna i min jacka samtidigt som jag flinade mot dom.
-Aha.. tur! Sa alla i kör och log mot mig.
Vi började gå och jag böjde mig lite bakåt så att jag såg Emilys och Zoes skor. Jag kastade stenarna på deras skor och dom tittade konstigt omkring sig och fick sedan mig i synen. Jag log brett mot dom och visade tummen upp. Dom tittade först konstigt mot mig men sen fattade dom och log stort mig med och visade tummen upp mot mig med.
Snart efter det var vi utanför mitt hus och pappa kom precis hem.
-Hejhej! Ropade han till oss och vi alla vinkade till honom.
-Hej! Ropade vi tillbaks i kör samtidigt som vi vinkade.
Han låste bilen samtidigt den gav av sig ett litet tjut och sedan började pappa jogga lite försiktigt in i huset. Han stängde dörren efter sig och vi började gå upp för den lilla trappan till dörren.
-Ah.. men vi ses då! Tack för en jätte trevlig kväll! Sa jag och log mot killarna.
-Aa, precis tacktack! Tillade Zoe och Emily.
-Tack själva ! Sa killarna och log mot oss.
Vi kramade varann en i taget och den sista som jag kramade blev Chaz. (som vanligt..blir det så med mening..?) Jag log lite för mig själv och samtidigt gav han en liten puss på kinden. Jag släppte taget om honom och vi tjejer sprang in i huset. Jag kände hur mina kinder började hetta till..

  (Rose's outfit den kvällen)

  (Chaz outfit den kvällen MEN TÄNKT ATT HAN HAR ETT PAR JEANS XD)

  (Paul outfit den kvällen)

  (Emilys outfit den kvällen)

  (Max outfit den kvällen (vit tröja))

  (Zoe's outfit den kvällen)

  (Brookie)

Killarna stack efter en halvtimme. Klockan började närma sig halv fem. Och vi skulle träffa killarna i stan vid ett café. Vi gick in i huset och jag började visa runt.
-Ni har det jätte fint! Sa Zoe imponerat när hon tittade omkring.
-Och mysigt! Tillade Emily.
Efter en liten rund tur i huset tog vi upp deras bagage upp i mitt rum.
-Dåså.. bussen går om 45 minuter.. Sa jag och satte mig på sängen.
-DAGS ATT FIXA SIG! Ropade Emily och började rota igenom sitt bagage och tog ut sin smink väska .
-Aha .. nu fattar jag! Sa Zoe och fnissade till och började göra samma sak.
Jag satt på sängen och skrattade bara åt vad dom höll på med i mitt rum.
-Okejokejokej! Har ni rotat klart i era väskor? Sa jag och ställde mig från sängen.
Både Emily och Zoe nickade stolt.
Vi gick till toan och började fixa oss lite. Vi blev klara efter en kvart och nu hade vi en halvtimme på oss.
-.. Vad ska vi ha på oss? Sa Emily och la tillbaka sin sminkväska i sin väska.
-ska vi ha klänningar? Frågade Zoe och började kamma igenom sitt hår.
-Nae, kanske inte klänningar.. men typ.. jag vet inte. Fnissade jag och ryckte på axlarna.
Vi satt och funderade i några minuter. I en tystnad. Jag tittade på Zoe och Emily och snabbt började vi alla tre rota igenom våra kläder. Vi valde att ha rätt så vanliga kläder på oss. Men ändåså rätt så fina. Vi valde rättaresagt både och. Vi blev klara klockan tio över 6 och vi började gå till busshållplatsen. Bussen kom precis när vi kom fram och vi hoppade på. Vi kom fram lite tjugo över. Så vi fick vänta i några minuter på killarna. Vi satte oss på en bänk som var vid cafeet och började prata. Plötsligt hörde vi tjejskratt. Snabbt lyfte jag upp blicken och såg Brookie och hennes gäng gå mot vårt håll.
-Emily, Zoe! Viskade jag.
-vad? viskade dom tillbaks båda två lika förvånat.
-Det är hon jag menade.. det är hon som är skitjobbig och skickade det där brevet till mig!
Både Emily och Zoe tittade på dom med iskall blick.Brookie fick nog syn på oss och snart var dom framför oss.
-Har du blivit lämnad? Skrattade Brookie elakt och tittade kaxigt mot mig.
Hon fick plötsligt syn på Zoe och Emily.
-Jag sa fel.. jag menar har NI blivit lämnade. Sa hon och började skratta igen med sitt fula skratt.
-Vi väntar faktiskt på några. Svarade jag.
-Jaha, haha vem då då? Sa hon och tittade först sorgset på oss och sen började hon skratta.
Emily och Zoe klarade inte ut det och reste sig upp.
-Vi väntar faktiskt på några som DU är avundsjuk på att Rose är med hela tiden. Istället för att gå runt med dig och ditt fjantiga gäng! Fräste Emily.
-Äh.. du har inte ens träffat Chaz och dom? Sa Brookie och skrattade för sig själv men var samtidigt lite orolig.
-De har vi faktiskt gjort.. . Sa Zoe kaxigt och ville fortsätta men blev abruten av mig.
-De är faktiskt påväg hit..Sa jag och reste mig upp och mötte Brookies blick samtidigt som jag log lite kaxigt mot henne och pekade bakom henne.
Brookie och hennes gäng vände sig om och stod som förstenade. Chaz, Paul och Max började vinka till oss och började springa fram till oss.
-Tjena! Snygga ni är! Sa de i kör när dom kom fram.
-Åååååh tack! Sa Brookie och försökte se söt ut.
Alla tre killarna vände sig om och backade några steg när de fick syn på Brookie och hennes gäng.
-Uhm..var ni här? Märkte inte er.. Sa de konstigt och tittade konstigt på varandra.
De såg på oss igen och log brett och började krama oss. Jag kände ilskan sprida sig i Brookie. Den sista jag kramade var Chaz.
-Söt du är ikväll! Viskade han och släppte taget om mig och log.
-Aw, tack du ser inte fel ut du heller! Sa jag och log stort mot honom och ställde mig tät intill honom.

Brookie’s perspektiv.
-Vi väntar faktiskt på några som DU är avundsjuk på att Rose är med hela tiden. Istället för att gå runt med dig och ditt fjantiga gäng! Fräste tjejen med mörkt långt plattat hår.
Jag kände hur pinsamt det blev och hur jag började bli blyg.. Men jag kunde inte visa det för mitt gäng.
-Äh.. du har inte ens träffat Chaz och dom? Försökte jag säga kaxigt men jag lyckades inte med det så bra så jag började skratta lite.. nervöst.
-De har vi faktiskt gjort.. Sa tjejen med kort lockigt hår. Hon ville fortsätta säga något mer men då lyfte sig Rose upp ur sin plats.
-De är faktiskt påväg hit. Sa hon samtidigt som hon lyfte sig upp ur sin plats och tittade kaxigt på mig samtidigt som hon pekade nånstans bakom mig.
Jag vände mig om och såg killarna vinka till Rose och hennes kompisar. Jag blev knäsvag när jag såg dom springa sådär snyggt mot vårt håll.
-Tjena! Snygga ni är! Ropade killarna när dom kom fram.
Lyckan spred sig i min kropp och jag ville genast börja kaxa mig mot fettot (rose) och hennes konstiga kompisar.
-Åååååh tack! Sa jag och började kaxigt titta på Rose och samtidigt se söt ut mot killarna.
-Uhm.. var ni här? Märkte inte er..Sa Chaz Paul och Max och tittade konstigt på oss.
Jag gapade stort när jag såg hur killarna och Rose och hennes kompisar började kramas om. Jag ville bara slå ner Rose eller sparka henne och hennes kompisar tillbaka till New York. De slutade kramas och Rose ställde sig intill Chaz och log mot honom. Plötsligt märkte jag blicken skickas över från Chaz till Paul, Paul till Max.

Pauls perspektiv.
Jag kommer ihåg när jag var lite småkär i Brookie. Eftersom hon var värsta divan och liksom var lite sådär intressan. Men när jag fick lära känna henne och få reda på vad hon har gjort till Rose. Ville jag inte jobba med henne, eller se henne mer. Jag fattade inte heller hur dum jag kunde egentligen vara? Helt sjukt måste jag har varit för att försöka lära känna en.. bitch.. Den dagen vi stod utanför Rose’s hus och när hon presenterade sina kompisar fick jag genast känslor att Emily var jätte speciell. Hon var fin och schyst. Påvägen hem frågade jag Chaz hela tiden om Emily tänkte på mig. Eftersom.. Chaz kunde ju läsa tankar lite grann i alla fall. Han sa inget utan sa att jag får kämpa för henne själv och jag vill bli vän och sen kanske något mer.

Rose’s perspektiv.
Blickarna från Chaz till Paul och Pauls blickar till Max började få mig förstå vad dom ville göra. De ville snacka om hotbreven jag fick från Brookie. Och.. jag tyckte faktiskt det var riktigt snällt så faktiskt.. stoppade inte jag dom.
-Jo Blondiee. Börja Paul och vände sig mot Brookie samtidigt som Chaz och Max vände sig också.
-Vad menar du med dina brev? Sa Max och satte händerna i kors.
-.. öh.. uhm. Började Brookie stöna fram.
-Är det det ända du kommer på? Du hade väl en anledning som du kanske borde förklara. För detta gör mig faktiskt lite förvirrande? Sa plötsligt Chaz och tog mig runt midjan.
Brookie svalde ett par gånger och svetten från hennes panna började visa sig. Jag började skratta lite för mig själv. Jag tittade bak mot mot Emily och Zoe och dom visade tummen upp mot mig.  
-Du har visst inget att säga..? Vi kan vänta..? Sa Paul och tittade på oss lite osäkert och sen på Emily och log mot henne samtidigt som han satte armen runt henne. Hon log lite stolt för sig själv men försökte fortfarande se seriös ut.
-Nej , det kan vi faktiskt inte.. för att vi ska ha kul ikväll. Och inte behöva tänka på några idiotiska avundsjuka brev som man har fått eller kommer någonsin få! Eller hur Rose? Sa Chaz och tittade ner på mig med ett leende. Jag nickade.
-Sea Later! Sa Max och la armen på Zoe’s axel och vi alla började gå på brädden på gatan in mot cafeet.