Liam perspektiv, dagen innan.
Flyget skulle landa om tio minuter, det kändes bra att se London igen.
-We are back on track, skämtade Zayn som satt bredvid mig och kollade ut genom fönsterrutan.
-Ohja! Skrattade jag och gjorde highfive med Zayn medan Niall såg på oss med blicken ’‘Vad fan håller ni på med..?’’. Jag kollade bak där Harry och Louis satt tillsammans och lyssnade på musik. Båda två kollade ut genom fönstret och såg ut som om dom tänkte på något. Vi alla tänkte på samma sak. Los Angeles var en awesome stad, men utan Yas skulle den bara vara en vanlig stad. Yasmine var verkligen viktig för oss just nu. Syster, liksom. Plötsligt vibbrerade Louis mobil till och han fiskade upp den snabbt ur fickan och fick ett litet leende på läpparna. Jag vände mig om mot Niall som höll upp sin mobil och log också. Snart vibbrerade min mobil också, som resten av killarnas.
Saknar er guys, LA är inget utan er!! :(( Ska i alla fall få besök just nu från en av mina kompisar så jag inte blir helt forever alone. Hur har ni det? :) Lovee yaa lads! ;) xxx Yas.
Smset fick mig också att le. Jag började skriva ett svar.
Önskar att vi kunde ha ledigt från jobbet :(
Det var då jag fick en ide. Snabbt suddade jag ut vad jag hade skrivit och låste mobilen istället.
-Booys, när har vi våran nästa konsert?
Jag såg på alla och dom kollade tillbaka på mig.
-Vi kommer ha ledigt nu i 5 dagar sen har vi konsert i London. Svarade Zayn och jag nickade.
-Vi har ju ledigt..? Vi kan ju åka var som helst ju.. eller hur? Sa jag och kollade på killarna och log. Först fattade ingen av dom, men sen lyste alla upp i ett leende.

Yasmine’s perspektiv, tillbaka till nu tid.
Jag öppnade dörren och suckade samtidigt. Första jag såg var fem resväskor. Jag lyfte upp mig blick och möttes av 5 leenden. I varsin resväska höll ju såklart One Direction. Det fick mig att sluta andas i några få sekunder. Jag var så glad med förvånad på samma sätt.
-Vad gör ni här?! Ropade jag glatt och kramade om allihopa, medan dom skrattade.
-Hej Yas! Sjöng dom och jag fnittrade.
-Jag är så glad, ni fattar inte!
-Vi har ledigt i fem dagar så vi tog flyget tillbaka till LA. Förklade Niall och jag log mot honom.
-Aww! Kom in! Sa jag och gjorde en gest mot dom så att dom skulle gå in.
-Wow, snacka om snyggt hus. Sa Harry när han kom in och han sprang in i rummet där jag dansade, och inte för så länge sen lyssnade på pappas album. Snart efter Harry sprang Zayn efter honom och jag gick mot dom med Louis, Liam och Niall efter samtidigt som jag berättade om huset.
-Och här är.. ett rum. Sa jag och skrattade.
Plötsligt kom Zayn fram till mig med pappas album i handen.
-Din pappa sjunger..? Sa han sakta och alla killarna kollade förvånat på albumet.
-Ehm, ja, jag fick reda på det på det för några timmar sedan. Sa jag och tog albumet från Zayn.
-Får vi lyssna?! Frågade Louis och la armen över mina axlar.
-Öh, asså..
-Snäälla! Bad killarna.
-Okej då! Skrattade jag och satte på stereon.
Musiken startade och jag tittade ut genom de stora fönstren. Jag fick tillbaka tankarna och känslan. Låtarna gjorde mig må bra. Väldigt bra. Jag såg mot killarnas håll och dom nickade med huvudet till takten, sakta. Låten slutade tillslut och jag stängde av stereon.
-Han är ju bra! Sa Niall glatt och killarna höll med.
-Tycker jag också.. Skrattade jag och rättade till mina byxor.
-Men hörni, ska vi sticka för att checka in i vårt hotell? Frågade tillslut Liam.
-Men ni kan ju sova här! Sa jag snabbt.
-Äsch, det är lugnt!
-Som ni vill.. Sa jag och log mot dom.
Jag följde med dom ut mot utgången och hjälpte dom med bagaget fram till deras bil. Jag kramade dom och upprepade igen hur glad jag var att dom hade kommit tillbaka.

Några timmar senare.
-Seriöst? Gud vad kul! Skrattade pappa och drack lite av sitt vin.
-Mm, och dom kommer kanske komma på premiären imorgon.
Pappa nickade och log mot mig.
-Vet du vem mer kommer komma? Sa jag och pappa ryckte på axlarna.
-Min låtsas pappa. Paul Walker.
-Jasså? Trevligt! Filmar dom Fast 6 här i närheten?
-Japp!
-Okej.
Pappa log mot mig och drack upp sitt glas med vin. Jag började fundera om jag skulle fråga pappa om hans album. Skulle han bli sur att jag hade rotat igenom hans skivor?
-Pappa.. började jag och han såg på mig och nickade.
-Varför sa du aldrig att du hade ett album?

Nästa dag.
Snabbt knappade jag in Ryans nummer och väntade i få sekunder innan han svarade glatt.
-Hallå tjejen! Sa han när jag svarade och jag skrattade till.
-Hej Ryan. Det är Avengers premiär imorgon, ska vi ta o köpa något snyggt tills imon?
Ryan skrattade till som fick mig att le.
-Okej, visst! Starbucks om 30 min? Frågade han.
-15.. envisade jag mig och Ryan suckade.
-Okej då.. Vi ses! Den sista meningen sa han högt och skrattade.
-Hajjdå!
Jag rusade in i toaletten, sminkade mig lite lätt och sedan gick tillbaka in i mitt sovrum. På väggen mittemot hängde en bild på mig och killarna från One Direction, som fick mig att sakna dom ännu mer. Jag suckade lite tungt och vände bort min blick och tog min väska, hängde den över axlen och gick ner. Jag var nära på att ropa till pappa att jag skulle gå, men han var på spelningen till Iron Man 3, så jag skrev istället en lapp och la den på det lilla bordet vid utgången. Jag tog på mig mina vita converse och sedan gick ut. Med snabba steg gick jag ner mot stan och efter exakt 15 minuter var jag nere.
-Yas! Hörde jag Ryan ropa och jag vände mig om och han kramade mig innan jag ens hann se på honom.
-Hejhej. Skrattade jag och han log mot mig och släppte taget.
-Så vi ska vi gå då?
-Ingen aning, vi kan börja att gå åt vänster. Skrattade jag och Ryan nickade.

Några timmar senare.
-Hemmaaa! Ropade jag och pappa var hemma eftersom jag såg bilen stå på uppfarten.
-Hej Yas! Sa han och gick ut ur köket, med Gwyneth efter sig.
-Gwyneth! Hej! Sa jag och vi log stort mot varandra.
Gwyneth är kvinnan som spelar i Iron Man och hon har varit på besök här väldigt många gånger.
-Hej Yasmine. Sa hon och kramade om mig.
-Har du köpt något till premiären imorgon då? Frågade pappa och såg ner på mina shoppingkassar.
-Ja.. Och lite till. Sa jag och fnissade.
Pappa himlade med ögonen och skrattade.
-Jag och Gwyneth ska gå och jobba nu, men jag kommer hem igen om ungefär 4 timmar.
-Okej! Hejdå!
Pappa och Gwyneth gick förbi mig och vinkade till mig innan dom gick ut. Jag dessutom la ner mina shopping kassar i vardagsrummet och gick in i rummet jag dansade i. Jag kollade ut genom fönstret, för säkerhetskull så ingen såg mig och sedan gick till den stora stereon och satte på musiken. Konstig nog var det inte musiken som jag hade dansat till innan. Det var nån man som sjöng. Jag kände igen rösten, väl. Jag stannade till och gick fram till stereon och började titta igenom pappas skivor. Jag tittade igenom alla omslag och när jag kom till den sista blev jag häpen och läste om och om igen vems namn det stod på skivan. The Futurist Robert Downey Jr.
Jag märkte att det inte var nån skiva i den. Jag tryckte på knappen på stereon för att skivan i stereon skulle åka ut. Det var pappa som sjöng denna låten. Hade pappa ett eget album? Jag kunde knappt tro. Jag satte in skivan igen i stereon och satte på första låten. Jag la mig ner på rygg på golvet och lyssnade med blunda ögon. Det var verkligen pappa som sjöng denna låten. Jag var så avslappnad, jag log på golvet och kunde tänka mig bak i tiden. Jag tänkte på när pappa satt vid pianot och spelade, men inte att han skulle göra ett album helt plötsligt? Jag började också tänka på killarna från One Direction och ville prata med dom igen. Dom förstod mig så lätt..Jag började också fantisera mig fram till hur premiären blir imorgon. Jag lyssnade på hela albumet 3 gånger, så jag kunde nästan hela texten på två av låtarna. Allting förstördes när mitt i allt hörde jag hur någon plingade på dörren och jag suckade tungt. Jag stängde av musiken och började gå mot dörren. Jag öppnade utan att se vem det var. När jag såg vilka som stod framför mig så spreds glädjen inombords.

Yasmines perspektiv.
Taxin stannade utanför den stora flygplatsen och killarna hoppade genast ut, utan mig. Jag ville inte att dom skulle lämna Los Angeles. Vi hade känt varandra i 6 dagar men det kändes som 6 år. Dom var som mina brosor. Fast dom inte var dom snyggaste killarna enligt mig eller var så bra på att sjunga, enligt mig så älskade jag dom allihop! Jag såg ner på mobilskärmen och den visade att klockan var 15:58. Flyget skulle starta om tretton minuter..
-Yassie? Hörde jag en välbekant röst säga och jag tittade upp ur mobilskärmen.
Louis log mot mig och hoppade tillbaka i bilen och satte sig ner bredvid mig.
-Vad är det? Sa han och kramade om mig med ena armen.
Jag la mitt huvud på hans bröst och såg upp på honom.
-Vill bara inte att ni ska åka.. Sa jag med gråt i halsen.
Jag kände några enstaka tårar börja falla ner för min kind och Louis kramade om mig hårdare.
-Boyysss! Ropade Louis högt och efter bara nån sekund satt alla killarna omkring mig. Zayn håll mig i handen, Harry hade sin hand på min rygg, Niall hade sin hand på mitt knä och Liam såg tröstande på mig.
-Snälla Yas, gråt inte.. Sa Harry och log mot mig.
-Vi kommer ses igen Yas, tro mig. Sa Liam och log mot mig, tröstande.
Jag log lite sorgset och nickade.
-Hoppas det.. Sa jag suckade tyst.
-Du behöver inte hoppas på det, det kommer redan att hända jag vet det. Sa Niall bestämt och skakade om mitt knä lite svagt.
Jag mötte Nialls blick och vi log mot varandra.
-Jag har en fråga till er alla.. Sa jag och såg på killarna och dom nickade.
-Känner ni samma sak om mig som jag känner om er alla? Alltså att ni är helt fantastiska och är som brosor till mig?
Killarna awade och kramade om mig i en gruppkram.
-Vi älskar dig och du är som en sis för oss. Sa Zayn och tryckte sin panna mot min och log.
Tillslut gick vi ut ur bilen och gick mot deras plan. Dom 6 dagarna var som bäst. Och jag kommer sakna killarna något enormt. Jag kramade om allihopa var och en och sedan såg dom gå upp för trappan till sitt plan. Innan dom gick in vände som sig alla mot mig.
-Yasmine you light up our world like nobody else. Sjöng dom det finaste dom kunde och jag fnissade och log det största jag kunde mot dom.
-VI ÄLSKAR DIG YAS! Skrek dom över hela flygplatsen och jag skrattade.
-ÄLSKAR ER MED! Ropade jag tillbaka och vinkade till dom.
Dom vinkade till mig och sedan gick på planet, och efter några minuter såg jag flyget lyfta.

-Hemma! Ropade jag med gråt i halsen och sprakade av mig skorna och gick in i vardagsrummet.
Pappa reste sig upp ur soffan och såg på mig och bredde ut armarna och gick fram till mig.
-Åh Yas.. Du kommer få se dom igen. Sa han, kramade om mig och jag borrade ner ansiktet i hans axel och började stort gråta. Pappa smekte mitt hår och samtidigt som vi kramades gick vi och satte oss i soffan. Det kändes som vi satt i soffan i evigheter. Jag hade chansen att gråta mig ut helt och pappa förstod mig och hade mig hela tiden i sin famn. Tillslut slutade jag gråta och andades tungt.
-Tack pappa. Sa jag och snyftade till.
Han log mot mig och kramade om mig hårdare.
-Jag finns alltid för dig.
Jag kände mig trygg hos pappa. Vi satt i några minuter till men tillslut reste jag mig upp.
-Måste ringa mamma och Paul, har inte gjort det nu på två dagar..
Pappa nickade och log mot mig.
-Jag gör middan så länge! Sa han och reste sig också upp.
Vi log mot varandra och jag sprang upp på mitt rum. Jag ringde först Victoria och Layla sen mamma och Paul. Jag ringde också Tyra och pratade jätte länge med henne, tills pappa ropade att det var middag. Vid middagen började vi prata om Avengers premiären som skulle vara om två dagar. Båda två var väldigt glada för det. Skulle bli awesome!
-Yasmine, jag ska till spelningen nu är det okej? Sa han och jag nickade.
-Jadå!
-Säkert?
Jag fnissade till och nickade ännu en gång.
-Okej, men jag kommer hem imorgon bitti. Sa han, reste sig upp gick fram till mig, gav mig en puss på pannan och sedan gick ut ur huset.
Jag kände plötsligt hur det vibbrerade i min ficka. Snabbt fiskade jag upp mobilen och svarade utan att titta.
-Yasmine. Svarade jag och började gå upp till mitt rum.
-Hej Yaaas! Jag är hemmaa! Hörde jag Dans söta röst ropa i luren.
-Men guuud vad kul! Kom över hit Dan, har saknat dig!

Snälla, säg inte att det där just hände. Jag ville bara springa där ifrån. Eller i alla fall kunna bli osynlig. Tack Zayn. TACK.

-..Oh.. Yasmine? Jane höjde ena ögonbrynet.

Zayn och Louis såg på varandra och när Zayn fattade att det var just Jane som var tjejen jag en gång berättade om täckte han nästan sin mun med sin hand.

-Hej.  Sa jag som om jag inte brydde mig om och vinkade.

-Hej! Sa den andra tjejen och log stort mot mig.

-Jag heter Lisa. Sa hon och jag nickade.

-Yasmine. Sa jag och mötte Janes blick.

Det uppstod en pinsam tystnad, men ändå rätt så skön för mig eftersom jag inte behövde säga någonting. Jag kommer dö. Seriöst. Utan att nån såg nöp jag mig i armen snabbt för att se om det bara var en mardröm, men det var det inte. Det var på riktigt. Pinsamma tystnaden växte mer för varje sekund som gick och tillslut harklade Liam till.

-Yas, sätter du dig med oss? Han log mot mig.

Första sekunden ville jag säga nej, men vad skulle jag göra? Så, jag reste mig upp ur pallen och satte mig ner i mellan Liam och Harry. Alla började prata med varanda, jag sa nästan inte ett ord eftersom jag inte vågade. Jane hade sin läskiga blick på mig nästan hela tiden. Den skrämde mig.. Ni tycker jag säkert överdriver med att hon kommer döda mig. Seriöst, det kändes så..  Plötsligt kom en i personalen och sa att pratstunden var slut, och det var dags att gå för tjejerna. Jag blev genast avslappnad när jag fick höra att dom skulle gå. Tjejerna tog några sista foton med killarna och innan dom gick ut, ställde sig Jane bredvid mig.

-Bara för att du har pappa som kändis betyder inte att du kommer ha killarna för evigt. Du kommer bli nobbad av allihopa, då jag tar över. Viskade hon snabbt mot mitt öra så jag rös till.

-Jane, jag vill ju inget i.. Började jag men hon gjorde sin blick igen så att jag tystnade.

Dom gick tillslut ut, och jag pustade ut.

-Förlåt mig Yas! Sa genast Zayn och kramade om mig.

-Lugnt.. Sa jag och klappade hans rygg.

Vi släppte taget och han log sorgset mot mig. Vad skulle jag göra? Han kom ju inte på det i början, så jag kan inte vara arg på honom.

-NU TAR VI OCH MYSER I MIN OCH HARRYS SVIT! Ropade Louis över backstage och alla började skratta.

Killarna nickade som ett ja, och sedan tittade dom alla på mig.

-Du hänger väl med? Sa Niall och gick fram till mig.

-Asså.. Sa jag och funderade.

-Snääällaa! Bad allihopa så jag skrattade till. Dom övertygade mig lätt!

-Okejokej! Jag hänger med.

-WOHO!

-Men jag kan ju inte mysa i en klänning.. Sa jag och fnös.

-Ta det lugnt, jag tog faktiskt med min lilla systers mjukisbyxor eftersom jag trodde det var mina först.. Skrattade Louis och jag log mot honom.

-Du får låna dom! Sa han efter det och jag skrattade till.

-Tack!

-Och så får du låna en stor gosig tröja från mig! Sa sedan Liam högt och jag visade honom tummen upp.

Jag smsade pappa att jag skulle komma hem sent idag och han verkade inte ha något emot det. Sedan smsade jag till Tyra vad jag skulle gå så hon inte skulle bli orolig om jag inte längre var i backstage. Alla tog sina grejer och sedan gick vi ut. Det började bli ganska mörkt ute, fast klockan bara var halv tio. Det var verkligen ingen ute på stan, så det kändes galet skönt utan skrikande fans.

Vi började gå på bredden och vi pratade om allting. Dom var verkligen jätte schysta killar, nästan som brosor. Plötsligt kände jag två händer runt min midja som snabbt lyfte mig upp på en av killarnas axlar. Zayns axlar. Killarna började skratta åt oss och Harry tog fram sin mobil och tog ett kort på alla oss.

-Denna bilden sparar vi! Sa Harry och blinkade med ena ögat mot mig.

Jag log mot honom och nickade.

Harry la sedan upp bilden på twitter och twittrade:

Having amazing time with my lads and Yas xxx

Vi kom hem och jag fick som sagt låna Louis syrras mjukisbyxor, som var lite för små för mig, men dom var sköna i alla fall. Sen fick jag låna en superman tröja av Liam. Haha.

Jane’s perspektiv.

Jag kunde inte fatta det. Vilken bitch? Hon tänker bara på sig själv! Hon kan inte bara ta över allihopa! Hon kommer ändå inte få Cam, det är jag säker på. Han gillar ändå inte henne. Den gången jag pratade med Cam vid stranden innan Yasmine kom var om att komma till en fest. Vi träffades där, och han drack sig full och efter det sa han att Yasmine betydde ingenting för honom. Det filmade jag och skrattar varje gång jag ser det. Hon hade ju ändå Ryan som pojkvän, det hade Becca sagt till mig. Men det var något med Yasmine som drog alla killar till henne. Hon hade säkert något på gång med någon av killarna i One Direction.

    När vi var tvunga och gå gick jag fram till Yasmine och ställde mig nära bredvid henne.

- Bara för att du har pappa som kändis betyder inte att du kommer ha killarna för evigt. Du kommer bli nobbad av allihopa, då jag tar över. Viskade jag snabbt till henne och hon såg förtvivlat på mig.

-Jane, jag vill ju inget i..Började hon men jag gav henne en håll tyst blick och sedan vände på klacken och gick.

Lisa, log stort mot mig när vi gick ut.

-Omg, vi träffade just One Direction! Sa hon och skrattade glatt.

-Mm, men jag tänker vänta tills dom kommer ut.. Sa jag och såg mot ingången.

-Varför?

-För jag vill veta vad hon där Yasmine kommer göra.

-Men sluta, hon jobbar ju där? Hon fick just dom den gången, det är ju inget?

Jag såg på Lisa och höjde på ena ögonbrynet.

-Hon tror hon kan allt och är bäst på allt. Jag hatar henne! Hon tar alla killar, bitch.

Lisa såg allvarligt på mig.

-Då får du vänta på din bitch SJÄLV. Jag går. Väste hon mot mig och gick iväg. Medan jag stannade i mörkret.

Plötsligt hördes röster och jag gömde mig snabbt bakom en palm som stod vid ingången till byggnaden. Ut ur byggnaden kom killarna och Yasmine och dom pratade och skrattade tillsammans. Svartsjukan spreds inombords när jag såg henne med killar. Jag följde efter dom en bit när plötsligt jag fick syn att Zayn började gå närmare henne. Jag fiskade snabbt upp min mobil ur fickan och började genast filma. Zayn lyfte snabbt upp henne och satte henne på sina axlar, och Harry tog snabbt kort på dom och resten av killarna.

-Denna bilden sparar vi! Sa han och då, blinkade han mot Yas med ena ögat.

Jag avslutade att filma och skrattade lite för mig själv. Jag skickade videoklippet till Becca och skrev:

Ser ut som om Yasmine Downey är en player..

Detta skulle bli en bra hämnd och detta kommer Becca gilla, mycket. 

-Pappa jag går en runda!

-Okej, jag ska på intervju idag, så jag kommer runt tio ikväll!

-Aha, okej! Jag ska ju på One Direction konsert det vet du?

Jag tittade bakom mig och mötte pappas blick.

-Aa, ha så kul!

-Hejdå! Sa jag och log mot honom.

Jag stängde dörren efter mig och började gå ner mot stan. Jag tänkte köpa mig några kläder till konsärten idag, som One Direction hade. Innan jag ens hann gå över till andra sidan av vägen, vibbrerade min mobil till.

’’Heej! Vill du ses på stan, vid starbucks? :) Tänkte gå på One Direction konsert o måste skaffa mig nåt att ha på mig..haha’’

Från Tyra. Jag skrattade till för mig själv och började skriva ett svar.

’’Var precis på väg ner till stan och hitta något att ha på mig till konserten också! Utanför starbucks om 10! (;’’

Jag la tillbaka mobilen i fickan och började med snabba steg gå över vägen och med den till stan.

Det tog ungefär tio minuter att komma till stan, så jag började springa den sista biten till starbucks för att inte komma för sent. Jag kom fram, men ingen Tyra syntes till. Var det denna starbucks vi skulle ses på? Oron spreds inombords och jag bestämde mig att ringa till henne.  Jag skulle precis ringa till Tyra när jag plötsligt känner hur jag går in i någon ramlar ner på rumpan.

-Oj! Förlåt mig det var inte meningen. Sa en killig röst med italiensk brytning. Det var som om jag hade hört den någonstans innan..

Killen hjälpte mig upp och jag såg upp på honom. När jag fick syn på vem jag hade nyss gått in i kunde jag knappt säga ett ord.

-Det är lugnt! Fick jag ur mig och visste inte riktigt vad jag skulle göra, eller säga.

Glädjen spreds av att se honom. Herregud, det är han från ute serveringen! Vi log mot varandra, och det kändes som jag skulle svimma. Hans leende var så sött! Killen skulle precis säga något när en blond tjej gick fram till honom.

-Vad har hänt? Sa hon och såg på oss två.

-Råkade gå in i henne, men förlåt! Sa han, såg på mig och gick iväg.

Tjejen och han kysstes innan dom gick in i starbucks och försvann, försvann lika snabbt som min glädje. Jag är dum i huvudet. Klart att en sån kille skulle ha en flickvän. Fan.

-Yas?

Jag såg åt vänster där Tyra stod och vinkade till mig. Hon gick fram till mig och vi kramades.

-Har..det hänt något? Sa hon när vi släppte taget.

Jag suckade och nickade sakta.

-Du vet killen jag berättade om på ute serveringen som jag tyckte var så snygg?

-..Ja? sa hon oroligt.

-Gick nyss in i han och sen kom en blondin, likaväl hans flickvän och så stack dom två.

-..aw.. Gud vad dåligt..Sa hon och kramade om mig ännu en gång.

-Idiot vet inte precis vad han missade! Ropade hon efter honom och jag skrattade till.

-Okejokej.. Så ska vi leta efter kläder?

Tyra fnissade till och nickade. Hon fick min glada humor tillbaka bara efter några sekunder..

Några timmar senare.

-Ni var kanon bra! Skrattade jag och kastade med i Liams famn, och vi skrattade. Jag kramade sedan resten när dom kom tillbaka in i backstage, och hela konserten var slut.

-Tyckte du det? Tack!

Sist kramade jag om Niall och vi släppte inte taget utan började gå, samtidigt som vi kramades mot sminkrummet där killarna kunde ta bort sitt smink.

-Vi ska träffa dom där tjejerna som vann backstage biljetterna nu! Sa Zayn och dom började gå. Jag och Niall släppte taget men han tog min hand och flyttade sig närmare och låtsades vara bebis.

-Jag släpper inte dig.. Sa Niall med bebis röst och jag skrattade åt honom.

-Men du ska träffa dom tjejerna.

-Du får väl hänga med! Sa han och drog tillbaka in mig i en kram och vi började gå efter resten av killarna.

Killarna satte sig i soffan medan jag satte mig ner på en pall några meter ifrån. Vi väntade i ungefär fem minuter och alla pratade allt mellan himmel och jord, tills tjejerna kom, då alla tystnade.

-Hej! Sa killarna och gav tjejerna en varsin kram.

Tjejerna var jätte nervösa och glada, det såg man på dom. När en av dom fick syn på mig log hon mot mig och jag log tillbaka, men när jag såg den andra tjejen ville jag faktiskt springa där ifrån. Det var Jane. Jag fick panik och började leta efter något jag kunde skymma mitt ansikte med, då jag fick syn på en tidning som låg på golvet. Det var folk som hade trampat på den och den var äcklig av all lera, men jag tog den i alla fall och skymde snabbt mitt ansikte med den medan tjejerna satte sig i sofforna. Dom började prata och jag lyssnade, hela tiden med en gammal och äcklig tidning framför mina ögon.

-Men är det bara ni som hänger med varandra eller är det någon mer som ni är hänger med från jobbet? Frågade den andra tjejen.

-Vi hänger med allihopa! Svarade Harry och killarna hållde med.

-Men, det finns liksom en som vi hänger extra mycket med eftersom hon är vår bästis här på jobbet. Sa Louis.

Åhnej. Jag märkte att tjejerna satt med ryggen åt mig, så jag tog bort tidningen och mötte Louis blick. Jag började vifta med händerna och mima NEJ. Han rynkade på pannan och såg på mig. Han gav mig blicken ’’vad menar du’’ och jag suckade tyst. Plötsligt fick Louis stora ögon och nickade snabbt mot mig, som han förstod vad han menade, så han sa inget mer efter det.

-Och hon sitter precis där! Sa Zayn och pekade på mig, samtidigt som Louis slog till honom på armen. Men det var för sent. 

’’Harry mår dåligt för det han har sagt, snälla kom till oss..xxxZayn’’

’’Det är ju natt Zayn? Jag kan inte. Jag tänker sova ju.. Hälsa honom bara att jag inte bryr mig om det längre.. It’s okey, liksom :)’’

’’…Okej då, ses imorgon eller, du kommer väl ta hand om oss då?! Grabbarna hälsar, till o med Hazza.. haha!’’

Jag hann inte svara på Zayns sms, när det plötsligt hördes något slå mot det stora fönstret bredvid dörren ut på balkongen. Det slog till ännu en gång och jag reste mig snabbt upp. Vem var det? Jag öppnade försiktigt dörren och såg ut.

-Ehm, hej! Skrattade Ryan högt nere på gatan och jag tog fingret över min munn.

-Shh Ryan! Klockan är halv ett på natten! Vad är det? Fnissade jag tyst och såg på honom.

-Vill du komma in eller? Frågade jag snabbt efter, men han skakade på huvudet.

-Varför? Sa jag med konstig röst och höjde ögonbrynen.

-För att du.. Ryan tog upp från marken en picknikkorg, som jag inte hade lagt märke till förut och han började vifta med den försiktigt.

-Och jag ska ha picknik under stjärnorna vid havet, du kommer väl ihåg att vi gjorde det när vi var 4? Fast med föräldrarna? Fortfarande som bästisar?

Jag aw:ade till och sedan nickade.

-Okej jag kommer ner! Måste bara ta på mig nåt, är i pyjamas.. ! Ses om 3!

Vi skrattade tyst och sedan gick jag in tillbaka i rummet och började rota efter något enkelt att ta på sig. Jag tog på mig ett par ihåliga ljusa jeans och till det en vit tröja. Jag klibbade på lite mascara på ögonfransarna, borstade igenom mitt hår och sedan började med tysta steg gå ner, till dörren. Det var tyst och mörkt, pappa sov.  Ögonen blev snabbt vana vid mörkret, och jag såg någorlunda bra för att kunna komma ner.

-Var ska du då..? Skrämde mig en välbekant röst, och jag hoppade till av rädsla och stannade.

Jag fick en sån där liten hjärtattack och tog handen över bröstet och kände hjärtat bulta hårt och snabbt. Samtidigt som rädslan gick bort, snabbt igen började jag andas.

Ur mörkret kom pappa ut och han tände lampan, så det sved till i ögonen.

-Jag.. ska ut. Sa jag snabbt och han tog armarna i kors och såg allvarligt på mig.

-Yas, det är sent..

-Med Ryan. Fortsatte jag och pappa ändrade sig genast om vad han tyckte om att jag skulle gå ut.

-Jaha! Okej, kom bara inte för sent!

Jag skrattade till.

-Lovar, god natt!

-God natt!

Vi log mot varann och jag gick tillslut ut, och några meter ifrån stod Ryan.

-Kom ihåg att vi bara gör det som vänner.. Varnade jag honom och gav honom en seriös blick och han nickade.

-Klart!

Vi skrattade och sedan gick vi till stranden och satte oss ner. Det var knäpptyst. Fullmånen speglades i vattnet och vi började äta jordgubbar och annat småttgott, som om det vore för 12 år sen.

Nästa dag.

Som vanligt ställde jag mig upp ur sängen, trött och helt slut. Jag vaknades av något irreternade ljud, som kom ifrån mitt skrivbord. Mobilen ringde. Jag kom fram till skrivbordet med slöa steg och svarade utan att kolla vem det var som ringde.

-Mm, hallå? Sa jag sömnigt och gäspade.

-Hej Yas! Var är du? Dina killar väntar i ungefär en timme på dig..

Jag fick panik och sprang in i min walk in closet och började kasta runt kläder samtidigt som jag letade efter ett par shorts och tröja, som jag kunde ha på mig eftersom det soligt ute.

-SHIT! Hur mycket är klockan Tyra?

-Halv ett..

-Säg till dom att jag ber om ursäkt.. Shit!

Jag hann inte säga mer eftersom jag råkade lägga på samtidigt jag tog på mig min tröja. Varför väckte inte pappa mig? Jag hann inte ens borsta igenom mitt hår, utan snabbt satte jag upp håret i en tofs och sedan sprang jag ut. Med lite smink från inatt som jag inte tog bort när jag kom hem.

-PAPPA?! Ropade jag över huset.

-Ja? Hörde jag hans röst nere och jag blev samtidigt avslappnad, att han kunde skjutsa mig men också arg att han inte väckte mig.

Jag sprang ner och han satt med sin dator i knäet ute på altanen. När han fick syn på mig ställde han ner datorn på soffbordet och log mot mig.

-Du väckte inte mig? Jag är sen till jobbet!

Pappa såg upp på mig förvånat och sedan såg på klockan och reste sig snabbt upp och rusade in i huset tillsammans med mig.

-Får du mat där? Frågade han när vi tog på oss skorna.

-ja, jag kan äta sen frukost där.

-Okej! Kom, skynda!

Klart, jag kom för sent. Men pappa ordnande allt. Han pratade med Matilda och andra på jobbet att det var hans fel. Jag försökte såklart säga ifrån, men det hann jag inte eftersom jag plötsligt kände en hand runt min arm som drog min in i ett litet rum där det var hushållsaker. Samtidigt som jag var arg, var jag också lite rädd. Vem drog min in hit?

-Hej.

Jag blev genast förvånad över vems röst det var och tittade upp på personen som drog in mig hit.

-Harry vad är det nu? Frågade jag och han tände en liten lampa över oss.

-Ja, jag visste inte hur jag skulle säga .. Öh..

-Jag har ju sagt att det är lugnt.. Okej? Nu ska jag be om ursäkt att jag kom för sent..

Jag skrattade till och Harry log mot mig.

-Vänner?

Han sträckte fram sin hand och jag såg på den och sedan upp på han igen.

-Vänner.

Vi skakade om handen och sedan släppte vi taget.

-Ska vi dra till resten? Frågade Harry och jag nickade.

-Vi ska inte, vi MÅSTE. Skrattade jag och vi gick tillsammans ut, in till backstage till killarna. 

2 dagar senare.

-Men dom får väl göra hur dom vill? Sa jag med lite argare röst till en av som jobbade med musiken.

-Men dom ska ju inte leka på scenen för sista gången! Vrålade en annan som jobbade med ljuset

-Nu är det såhär, att det är DOM som uppträder, och ni får pengar i alla fall! Fast ni gör hur dåligt jobb som helst.  Så var lyckliga och låt som göra hur dom vill okej?

Männen såg på mig och sedan vände sig om och gick iväg.

-Off, är du sån du? Skrattade Zayn och satte sig ner på scenen.

-TUFFIS! Pep Louis och slog mig löst på armen o vi började skratta.

-Äsch, jag ska ju ta hand om er, ni får ju göra hur ni vill ju. Fnittrade jag.

-Hur mår Harry då? Sa jag efter några sekunder.

-Han sitter hela tiden i det där rummet.

-Jag ska se om han behöver nåt..

Killarna nickade och jag vände på klacken och började gå mot chillrummet. Utan att knacka på dörren öppnade jag den och stängde den hårt efter mig så att Harry hoppade upp ur soffan.

-Nu är det seriöst Harry..

Harry och jag har varit väldigt kaxiga mot varandra. Vi sa ingenting till varandra utan gav varandra blickar. Han hade inte ens försökt repetera med killarna, utan bara låg här och smsade med säkert sin 15 år äldre flickvän..

-Har du verkligen så ont i din fotled? Jag skulle ta tag om den när han reste sig snabbt upp och ställde sig på sin högra fot.

-Ja. Den gör ont.

Jag såg ner på hans fötter och funderade lite. Foten han ramlade på och bröt, var ju inte högra foten utan vänstra.. Jag skrattade lite tyst och han såg på mig.

-Vadå? Tror du det är så kul att  ha en bruten fot?

-För det första.. Du bröt din vänstra fot..

Han såg ner på sina fötter och blev genast röd i ansiktet.

-Nej, det var högra. Envisade han sig och jag klarade inte av det längre. Vad fan var det med honom?

-Harry! Jag är inte så dum! Vrålade jag så att Harry satte sig ner i en fåtölj.

-Okej ta det lugnt.

-Lugnt? Okej, ursäkta mig ’’Herr som trodde jag var dum i huvudet’’.

Han bet sig i läppen och såg ner i golvet.

-Men du får ha en riktig bra förklaring för killarna och mig för att..

-Nej! Snälla berätta inte för killarna, speciellt inte för Louis.

Jag lyfte på ena ögonbrynet och satte mig i soffan.

-Vadå är det om Caroline igen?

Harry tvekade en sekund men sedan nickade på huvudet.

-Jag har träffat henne för ungefär en halvtimme sen..

-Louis skulle verkligen inte tycka om det.

-Näe..

-Var det därför du överdrev med din fot för att träffas med henne?

-Japp.

Jag klappade händerna två gånger och såg på Harry.

-Ska jag säga vad jag tycker? Riktigt dålig stil av dig..

Det var som om Harry tyckte han gjorde fel själv. Han hade den ’’varför gjorde jag det..’’ blicken och som om han inte ville något dåligt egentligen. Plötsligt ändrades Harrys blick igen mot den kaxiga, som han hade förut.

-Bry mig inte ett skit vad du tycker, du är bara en person.

Jag stelnade till och såg på honom allvarligt, och ville bara slå till honom. Vad är han då? En panda eller?

-Och du är..? Jo, juste du är ju Harry Styles.. Den där idioten.. Juste mm aa. Sa jag och han klämde ihop sina käkar.

-Jag är rik och känd. Du är ju ingenting? Vad kan du göra mot mig? Säga det till killarna, jovisst dom kommer bara säga till mig sen kommer det bli bra. Till tidnigen? Dom kommer inte tro.

Jag lyfte på ena ögonbrynet samtidigt som jag reste mig upp. Jag tog en plastmugg och fyllde den med vatten. Med hårda steg gick jag fram med muggen till Harry och kastade hela muggen på honom så han blev helt blöt och han såg på mig förvånat.

-Nu är du i alla fall en blöt, självisk jävla idiot. Sa jag och gick ut ur rummet, stolt.

Efter några timmar, med jobbande och pratande med killarna var jobbet slut. ÄNTLIGEN! Jag rusade ut innan alla andra och vid ingången till byggnaden stod Ryan och han log mot mig när jag kom ut.

-Hej söt! Sa han och vi kramades.

-Nu måste jag tyvärr pussa dig på kinden för att Becca o hennes gäng är på andra sidan av vägen.. Viskade han och innan jag en hann säga något fick jag en puss på kinden.

-Nu måste vi hålla hand.. Viskade han och flätade ihop mina fingrar med hans och vi började gå.

Jag såg snabbt åt höger där Becca och hennes gäng stod och dom såg på oss, förvånat. Det fick mig nästan att skratta. Herregud hon gick på det verkligen!

-Är det så min vardag ska se ut nu..? Frågade jag och han skrattade till.

-Aop. Men du får ju spendera med din bästis juu!

Jag log mot honom och så fortsatte vi att gå, mot Ryans bil där vi äntligen släppte tag om varandras händer, som kändes skönt. Hålla hand med sin bästa vän (som är kille) är inte världens roligaste känsla.. 

Timmar gick, och det kändes ganska trevligt med killarna. Ännu en gång satt jag där publiken satt egentligen och tittade på när dom repeterade.

-It’s gotta be you! Sjöng Harry högt och skulle ta precis ett steg fram, då alla insåg att han var ute på kanten.

-HARRY! Flög det ur mig och jag reste mig genast upp.

Ingen av killarna hann att ta tag i Harry när han plötsligt faller av scenen och hamnar med hela sin kropp på sin fot och ett högt skrik hörs.

Musiken stoppades och killarna hoppar av scenen och samlades runt omkring Harry och en del andra av personalen. Jag hoppade över dom flesta platser och kom snart fram till Harry. Han hade sina händer på sin fotled och hade huvudet ner mot golvet och klämde sina käkar av smärtan som spreds sig snabbt i fotleden.

-VAR ÄR HJÄLPEN?! Skrek jag och ställde mig upp.

Jag sprang in i backstage och träffade på Matlida.

-Matilda! Harry trillade av scenen!

Hon såg på mig förskräckt och sedan sprang vi bort till Harry tillsammans. Matilda ringde genast på hjälp och snart kom killarnas vakt, tog Harry och bar honom in i chillrummet där han fick läggas ner på soffan. Jag och killarna följde sakta efter.

-Zayn, tror du han inte kommer kunna vara med på konserten? Frågade jag och Zayn som gick bredvid mig och såg på mig.

-Jag vet inte..

Vi gick in i rummet, samtidigt som Paul gick ut. Alla satte sig ner i sina egna fåtöljer.

-Allt bra Hazza? Frågade Louis.

-Vad tror du? Mumlade han och kramade om en av kuddarna.

Louis ryckte på axlarna.

-En gång ljög du om det bara för att du ville ses med Caroline.. Sa Louis allvarligt.

Harry såg på honom.

-Jag hade faktiskt magsjuka då..

Louis fnös till och drog igenom sitt hår med sin hand.

-Harry, du är inte 3 år gammal.. Du är 18. Sa Liam och satte händerna i kors.

-Och?

-Krya på dig i alla fall.. Sa Niall snabbt för att avbryta den bråkiga stämningen.

-Tänker jag göra.. Sa Harry och Niall såg på honom.

-Och så säger du bara för att..? Försvarade Zayn Niall.

Harry ryckte på axlarna.

-För jag gör det.

-Men sluta bete dig som ett litet barn Harry! Skrek Louis med ilska och gick med snabba steg ut ur rummet.

-Så! Är det kul att förstöra alla andras humor bara för du inte ha världensbästa? Liam reste sig upp som Niall och Zayn.

-Fan ta dig och din brutna fotled.. Seriöst. Fyllde Zayn i och alla gick ut utan mig.

Det uppstod en pinsam tystnad och jag bet mig försiktigt i läppen.

-Du är kvar här för att..? Frågade tillslut Harry och såg på mig.

Jag rynkade på pannan.

-För det är så jag jobbar? Jag ska ta hand om er?

-Hjälp dom andra, jag behöver igen hjälp.

-Nähe, men hur ska du ta ett glasvatten när du faktiskt inte kan gå?

Harry tystnade och vände sig med ryggen mot mig.

-Lycka till med det då! Sa jag snabbt och gick ut ur rummet.

Vilken idiot.

Jag mötte killarna  och dom såg sorgset mot mig.

-Han är sån ibland..

-Mm, jag ser det. Sa jag och fnös.

-Man får låta honom vara i några timmar.

Jag nickade och satte mig ner på en stol som stod några meter ifrån mig.

-Förlåt för att du fick vara med om det där.. Sa Niall och ställde sig mittemot mig.

-Lugnt, det är inte precis så att jag blev ledsen eller sådär. Skrattade jag till.

-Men vi ska tillbaka till Hotellet, Harry får komma då han vill, skulle du kunna säga till honom om han blir lite bättre? Sa plötsligt Liam och ställde sig bredvid mig.

-Okej. Vi ses imorgon.

Jag reste mig upp och följde killarna ut, sedan gick jag tillbaka. Jag visste egentligen inte vad jag skulle göra. Jag skulle bli hämtad av pappa om en timme.. Dessutom så kanske Harry behövde hjälp, i alla fall? Jag knackade på dörren till chillrummet och hörde ett mumlande. Jag öppnade dörren försiktigt.

-Behöver du nåt nu då? Frågade jag och Harry vände huvudet mot mitt hål.

Han såg på mig ner från tårna upp.

-Nä.

Jag nickade sakta.

-Okey, killarna gick till hotellet by the way.

-Okej. Sa Harry och la sig ner igen.

Jag stängde dörren och gick mot sminkrummet. Eftersom ingen personal var där, kunde jag ha ett tyst rum för att ringa ett samtal till tjejerna i Miami. Jag skulle precis ta upp mobilen ur fickan när en tjej i min ålder rusade in i rummet och började leta efter nåt. Hon hade röttbrunt hår och hade på sig ett par jeans och en rutig tröja.

-Öh, ursäkta men såg du en svart väska här nånstans? Sa hon och såg på mig.

Jag tittade mig omkring lite snabbt och fick syn på en svart väska i hörnan av rummet på en liten pall.

-Där.. Sa jag och pekade.

Hon såg mot det håller och pustade ut.

-TACK! Sa hon och gick och tog tag i sin.

Hon skulle precis gå ut när hon stannade vid ingången och hon vände sig mot mig.

-Du är ny här va? Sa hon och log.

-Japp.

-Tyra. Sa hon och gick fram till mig och vi skakade om handen.

-Yasmine.

-Så, Yasmine.. Vilka kändisar har du?

-One Direction.. Du då?

-Ofta? Åh, det är typ varje tjejs dröm att få vara med dom haha. Jag har Selena Gomez.

-Nice!

Vi satt i rummet i ungefär en timme och pratade. Vi pratade om allting nästan, som om vi hade känt varann sen vi var små. Vi hade bestämt att gå och fika tillsammans imorgon eftersom vi hade rast samma tid.

-Men jag måste sticka nu, mamma kommer bli vansinnig!

-Samma här, pappa väntar på mig utanför bygganden.

Båda två reste sig upp och innan vi gick ut ur hela backstage stannade jag vid chillrummet.

-Jag måste se om Harry behöver nåt.. Men vi ses imorgon!

-Ja! Hejdå! Sa hon och vi vinkade till varann.

Jag öppnade dörren och Harry satt upp nu och han tittade på tv.

-Hej. Sa han ironiskt.

-Hej! Jag ska hem nu, och hela bygganden kommer stängas om ungefär en kvart, så ska du stanna här hela natten eller ska du hem?

Han såg upp på mig och ryckte på axlarna.

-Har inga kryckor ju..

-Men herregud, det är inte så svårt att gå?! Kom nu! Sa jag och drog upp han från soffan och tog hans arm runt mina axlar och vi började tillsammans gå ut ur bygganden. Jag fick syn på pappas bil och sedan på en större bakom hans. Ur den kom Harrys vakt ut och tog emot Harry. Och han sa inte ens tack? JAG FICK NÄSTAN BÄRA DIG DIN SNOBB!

Jag suckade lite tungt och satte mig i pappas bil och vi kramades.

-Hej! Hur var jobbet?

-Jag är ganska nöjd.

-Bra! Pappa log stort mot mig.

-Hur vad spelningen idag då?

-Kanon!

Jag nickade och satte på mig bältet, samtidigt som vi började köra hem.

-Är du hungrig?

-Lite.. Sa jag och pappa skrattade till.

-Vi får äta sen middag då..

-Aa! Jag lagar! Sa jag och pappa skrattade ännu en gång.