1 vecka senare

Jag kramade om pappa än en gång och sedan Ann.

-Kommer sakna er, sa jag och snyftade till, för det var faktiskt sorligt, själva tanken.

Jag hade inte pratat med någon av killarna i One Direction fast Zayn och Niall försökte nå mig. Men jag hade pratat med Liam några gånger och han hade lovat mig att besöka mig någon gång. Han var den ända jag hade pratat med under hela veckan av killarna.  Louis stack den gången han fick reda på att jag skulle åka, och Harry blev besviken att jag inte sa det till honom och slutade prata med mig. Jag ville inte lämna London utan att säga hejdå till dom, men nu blev det som det blev och det gjorde mig tårögd.

-Vi kommer sakna dig med. Sa pappa och log snett mot mig.

- När kommer ni hem?

- Jag är här i ungefär en månad till..

Jag tittade sorgset mot pappa och sedan kramades vi igen. Jag sneglade över Ann’s axel och där stod Liam. Han hade kommit hit! Lyckan spreds sig inombords av att se han.

-Liam! Sa jag glatt och släppte taget om pappa, och sprang fram till honom.

- Jag måste ju säga hejdå.. sa han och skrattade och vi möttes i en kram.

Jag började känna tårarna samlas i ögonen och jag började små gråta. Vi stod där en stund, och jag grät. Liam höll om mig och vi vinglade fram och tillbaka, som om vi dansade vals.

-Flyget till Los Angeles startar om 10 minuter, var snäll att gå på plan. Hördes en kvinnlig röst säga i högtalarna.

- Dags att flyga iväg till andra sidan av jordklotet.. snyftade jag.

- Men vi ses snart jag lovar dig.

Vi släppte taget och log mot varann, sedan började gå tillbaka till Ann och pappa, där Chaz stod med sitt handbagage och han log mot mig. Jag och Chaz sa hejdå till Ann och pappa, och vi började gå mot planet. Chaz och jag började gå upp för trappan till planet, men jag stannade upp.

-Vänta en sekund! Sa jag snabbt och räckte fram mitt handbagage till Chaz och rusade ner för trappan, tillbaka till flygplatsen med hopp om att Louis, Harry och resten av killarna hade kommit.

Jag sprang in och tittade omkring mig. Innan jag hade tittade mot Liams håll för att se om killarna var där, såg jag Harry springa mot mig med full fart och han lyfte upp mig i en kram.

-Harry.. skrattade jag med gråt i halsen och kramade om honom hårt.

-Förlåt att jag aldrig pratade med dig under veckan. Sa han och kramade om mig ännu hårdare och ställde mig ner på golvet igen.

Jag borrade ner mitt ansikte i hans axel och började gråta. Snart kom Niall och Zayn fram till oss och jag kramade om dom och dom kramade om mig tillbaka.

-Du får inte åka.. Sa Niall som lät jätte ledsen.

-Jag vill inte åka, men jag behöver åka hem.

-Du måste komma snart igen..Sa Zayn och såg på mig med ett sorgset leende och jag nickade snabbt till och snyftade.

Jag mötte Harrys blick, och min blick beskrev frågan ’’Var är Louis?’’. Harry skakade på huvudet och såg ner mot golvet. Jag suckade tyst och började torka bort mina tårar.

-Kommer sakna er..Sa jag och vinkade till allihopa, eftersom Liam, pappa och Ann stod brevid Harry nu också.

Jag vände på klacken, och började gå mot planet igen samtidigt som jag torkade bort fler tårar. Jag kom fram till trappan till planet och skulle precis ta ett steg när någon tog mig om handen och jag vände mig snabbt om, redo för att ropa på hjälp att någon främling vill.. ’’kidnappa mig’’. Ett par grön blåa ögon såg på mig och ett litet leende på läpparna.

-..Louis? Sa jag häpet och han såg på mig.

- Hej Rose..Han kramade om min hand och jag gick närmare honom och kramade om honom.

Han kramade hårt tillbaka.

-Åk inte.. snälla Rose..Bad han och jag började gråta.

Jag hade inget att säga. Jag ville bara stanna kvar hos Louis för alltid.

-När kommer du tillbaka? Frågade Louis sorgset och släppte taget om mig och jag om honom.

Jag ryckte på alxarna. Louis torkade bort några tårar från min kind och sedan log mot mig.

-Jag kommer verkligen sakna dig..

-Jag kommer sakna dig mer. Sa jag och började gråta ännu mer och kastade mig i hans famn och han började själv små snyfta.

-Rose, får jag göra en sak som jag har velat göra på länge? Vi släppte taget och jag nickade och såg upp på honom.

Han lutade sig fram, och våra läppar möttes i en perfekt kyss.

Kort del, men det få bli som det blir, det är ju sommarlov och meningen är att man ska vara ute ju o inte vid datorn ;)   

-Den här då? Frågade Harry än en gång, och gick ut ur omklädningsrummet.

Jag såg på honom och sedan nickade.

-Den ser bra ut. Har du någon mer? Sa jag och såg på Harry samtidigt som jag gick fram till honom och rättade på hans kavaj.

-.. Jag har du provat minst 12 stycken.. Suckade han och skrattade.

Jag himlade med ögonen och puttade in honom tillbaka i omklädningsrummet

-Den är fin, och du tar den. Jag skrattade och satte mig ner tillbaka i den svarta fåtöljen.

Några minuter senare hade Harry köpt kavajen och vi var på väg ut ur affären.

-Vad ska vi nu då? Sa jag och såg upp på Harry.

Han ryckte på axlarna och tog upp sin mobil från fickan.

-Vi har gått runt.. i tre timmar. Sa han och såg på med mig ett litet leende.

-Kan inte vi gå och fika eller nåt..?

Harry lyste upp i ett leende, och nickade snabbt.

-Så kan Louis och resten hänga på.  Sa jag klart min mening och log stort åt själva tanken.

Harrys leende försvann och han suckade.

-Visst..

-Då ringer jag dom då! Kvittrade jag och började snabbt knappa in Louis nummer på mobilen.

-Heeeyyy Rosseee! Svarade en röst.. Zayn var det.

-Zayn! Hej, hänger alla ni och fikar med Harry och mig? Frågade jag.

Det uppstod en tystnad. Men efter några sekunder svarade Zayn.

-Du visste visst inte att Harry och Louis har bråkat lite? Sa han tyst och jag suckade samtidigt som jag såg på Harry.

- Nä..

- Men skitsamma, vi kommer i alla fall!

- Tror du det är okej..?

Jag ville ju inte förstöra ännu mer..

- Jaja, vi ses på starbucks eller? Sa Zayn.

- Mm,

- Va inte orolig nu Rose..

- Nejdå..

- Mm, men vi syns!

- Men du! Varför har du Louis mobil? Sa jag och skrattade tyst.

- Åh, han skulle hälsa på sin mamma som har kommit och..

Där slutade jag lyssna på Zayn. Helvete, jag skulle ju gå och fika med Louis och hans mamma! Nej usch. Jag hade glömt totalt.

-Zayn, skulle du kunna ge mobilen till Louis, snälla? Sa jag.

- Visst, han kom just in! Louis! Zayn ropade den sista meningen högt.

- Mm, det är Louis? Hördes Louis röst i luren.

- Louis, hej. Förlåt, jag hade glömt att du, jag och din mamma skulle fika idag!

Jag kände Harrys blick på mig och jag såg på honom, men han tittade snabbt bort.

- Rose, ta det lugnt det är okej. Harry är din vän såklart, och vänner väljer man ju för det mesta före. Sa Louis med mjuk röst och han skrattade till.

Varför var hans skratt så underbart?!..

-.. Vad menar du?

- Ja, men Harry sa att du ville vara med honom istället för att fika med min mamma..? Louis började låta lite oroligt.

- .. Louis, kan jag ringa upp dig om ca tio minuter? Ilskan började sprida sig inombords.

-.. Okej. Sa han och jag la på.

Jag klämde hårt på mobilen och såg på Harry.

-Harry, varför?

Han tvekade att se på mig men gjorde det ändå och han bet ihop käkarna.

-Vad? Sa han, och lossades som ingenting.

- Men visa dig som en lite bättre person och säg bara varför du sa åt Louis att jag inte ville vara med han och hans mamma, utan med dig?!

- För att..

Jag såg på honom och sedan suckade.

-För att jag gillar dig Rose.. Sa han och tittade bort.

- Harry se på mig.. sa jag med mjuk röst, och han gjorde som jag sa.

- Jag gillar dig också, men inte på samma sätt som du mig.. Alltså du är en jätte fin kompis. Men, liksom..

- jag vet.. Louis är din pojkvän.

- Nej, det är inte så jag menar..

- Det är det visst, sluta ljuga nu Rose.. Man ser det.

- Harry nej! Sluta säga så..

- Tack för din hjälp med kavajen.. Du kan gå nu. Sa han och såg på mig med en besviken blick.

- Kan du lyssna någon gång på mig?!

Han blev tyst och nickade.

-Snälla förstå mig, jag har det inte så enkelt just nu. Du och Louis är som ett stort mirakel för mig. Ni är verkligen bäst. Jag älskar er båda två så mycket, men ni är mina vänner. Och jag tror att, det inte ska bli något mer än bara vän av någon av er två. Försök inte göra att jag ska välja någon av er. För det kan jag inte.

Harry lyssnade, och när jag slutade fick han ett litet leende på läpparna.

-Jag älskar dig också..sa han tyst.

- Aw, men kan du förstå att vi inte gör det på samma sätt? Jag log mot honom och kramade honom, och han kramade om mig tillbaka.

- Men nu Harry, måste jag gå.

- Mm, vi ses.

Louis närmade sig mig, och vi möttes i en kram.

-Vad glad jag blir att du kom. Sa han och skrattade.

- Det ska bli kul att träffa din mamma. Sa jag och log mot honom, och vi släppte taget om varandra.

Louis tog min hand och drog mig löst mot ett kafe längre bort och vi gick in. Han förde mig mot ett bord, där en kvinna i mörkt hår satt och såg på oss två samtidigt som hon log.

-Mamma, detta är alltså Rose. Sa Louis och såg på mig och sen på sin mamma.

- Johanna. Sa Louis mamma, samtidigt som hon ställde sig upp och räckte fram sin hand och hon log mot mig.

- Rose Backman Downey. Presenterade jag mig och skakade hand med henne, log och sedan satte mig ner mittemot henne.

Vi hade det jätte trevligt. Louis var väldigt glad att jag och Johanna kom bra översens.

-Du lämnar inte London så fort va? Louis skulle bli jätte ledsen. Skrattade Johanna och såg på mig.

Jag hade faktiskt funderat på att åka hem. En väldigt spontan tanke, men jag började mer och mer tänka på med och jag ville det. Ta samma flyg som Chaz hem. Kunna tänka på allting, där hemma. Ta och förstå själv, och vem som jag verkligen kan lita på. Men vad skulle jag svara, jag menar jag vill säga det personligen till Louis.

-Nejdå, jag gillar London, och så har jag ju underbara vänner här så jag stannar i några veckor till! Svarade jag, och det var nog ett bra svar eftersom både Johanna och Louis lyste upp i ett leende.

En timme senare hade pappa smsat mig och sagt att han ska gå på inspelning, så jag behövde gå hem. Vi stod utanför kafet, och sa hejdå till varann.

-Det var jätte trevligt att träffas! Sa jag och log mot Johanna och vi kramades.

- Jag hoppas vi ses snart igen. Kvittrade hon.

Johanna hoppade in i sin bil och körde iväg, medan jag och Louis stod kvar och visste egentligen inte vad vi skulle göra.

-Hänger du med mig hem? Frågade jag och Louis log, samtidigt som han nickade.

-Pappa, får jag prata med dig en sekund, snälla?

Pappa, som precis höll på att gå stannade upp och nickade ivrigt och gick fram till mig. Louis var i mitt rum och lekte med Texas, så jag hade möjligheten att prata med pappa om att jag ville åka hem igen.

-Jo, asså jag har tänkt på att kanske ta flyget nästa vecka hem till L.A

Pappa såg på mig med en förvånad blick.

-Trivs du inte?

-Joojojo, men det känns som om jag behöver åka hem igen. Jag har saker att tänka på och, det börjar bli lite komplicerat här..

-Rose, du gör hur du vill. Jag meddelar Ann att du inte kommer på intervjun på Måndag, och det kommer vara tomt utan dig, men du gör hur du vill. Pappa log mot mig.

- Vi pratar om det imorgon. Tack i alla fall. Sa jag och vi möttes i en kram.

Jag stängde dörren efter pappa och låste. Jag vände mig om och där stod Louis, med en besviken blick och såg ner mot golvet.

-Du åker hem i alla fall? Sa han och lyfte upp blicken och såg på mig med en allvarlig blick, fast ändå med sorg.

Nästa dag
-Pappa pappa pappa! Ropade jag och sprang in i köket där pappa höll på att göra frukost.
-Godmorgon.. skrattade han och såg på mig.
-Jag ska ha intervju nästa vecka på måndag här i London!
-Jasså? Okej. Sa pappa och log mot mig.
-Det var längesen jag hade varit med och blivit intervjuad.. så jag tyckte det var en kul händelse.. hehe. Sa jag med ett fniss och satte mig i soffan.
Pappa höll på något mer i köket, samtidigt som jag satte på tv och började se på något program om djur..?
-Hur var filmen igår då? Frågade pappa.
-Åh, den var awesome! Louis tyckte den var bra också! Jag ska föresten gå på deras konsert på fredag! Skrattade jag.
-Ska du stå som publik..? Skrattade pappa.
-Nej, asså backstage.
-Jaha, vad kul!
-Mm! fnissade jag.
Plötsligt kom jag på att jag inte hade hört av mig på länge till Emily eller Zoe! Jag hade fått några sms från dom.. men jag hade aldrig svarat. Nej usch tänkte jag och sprang snabbt in i mitt rum och satte på datorn och loggade in på skype. Jag hade fått vänförfrågningar från fans, eftersom en del kom på vad jag hette på skype. Jag gjorde mig invisible men accpeterade alla förfrågningar i alla fall. En av förfrågningar var från Justin Bieber.
-Jaha.. du ja.. sa jag tyst för mig själv samtidigt jag tryckte på ’‘lägg till i kontakter’’.
Konstigt nog, ringde plötsligt Zoe upp mig på skype och jag svarade. Jag hann inte ens hälsa, när hon började snacka, och ropa.
-Din lillaa!! Varför har du inte skrivit något? Är ni redan ett par? Herregud var gulligt! Men är inte det lite för snabbt? Ropade hon så att jag nästan ramlade av sängen eftersom jag blev så rädd.
-Väntaväntavänta, vad fan snackar du om? Skrattade jag.
-Du och Louis?!
-.. va?
-Jaaa igår? Ni var på bio igår, och tidningar har länge sagt att ni dejtar och att ni är säkert ett par?!
Jag blev tyst. Vafan?! Detta är ju inte sant?! Visst, jag gillar Louis.. men vi var ute som kompisar och såg på film. Sedan var vi kanske ute på en lång promenad på stan mitt i natten.. men .. vi är inget par?!

-Zoe, nej, tro inte på sånt! Det är inte sant!
-...Nehe okej. Sa hon och lugnade ner sig.
-Usch, fan vad dåligt. Nu tror ju hela världen det!
Zoe skulle precis säga något, när jag fick ett sms plötsligt på mobilen. Jag tog upp den snabbt och läste på smset jag hade fått.
’’.. Rose, haru läst tidningen..? xx Louis.’’
Jag började snabbt skriva ett svar.
’’ Nej, men fick reda just nu från en vän till mig att världens tror att du och jag är ihop..’’
Innan jag ens hann lägga ner mobilen igen fick jag ett sms från Louis.
’’ Jag vet inte vad jag själv ska tro just nu..’’
Jag suckade åt själva tanken och började känna ilskan inombords.
-Men du, du får ju säga till eller något. Jag skulle så gärna vilja hjälpa till, men jag måste gå nu verkligen. Ha det så himla bra, saknar dig en massa!
-Hejdå Zoe, saknar dig med. Fick jag ur mig.
Sedan la Zoe på och jag slängde mig ner i sängen, med ansiktet i kudden.
-Vaaaarrföööörrr? Skrek jag i kudden och slog på sängen.
-Men lilla gumman, vad har hänt? Hörde jag pappa säga oroligt och kom in i rummet.
Jag lyfte ansiktet ur kudden och såg åt pappas håll.
-Har du läst tidningen?
Pappa såg konstigt på mig.
-Öh, nej.. Svarade han och satte sig ner på sängkanten, brevid mig.
-Det är bilder på mig och Louis igen, tidningar säger att vi är ett par, fast det är vi inte! Den sista meningen skrek jag ur mig med ilska och gråt.
-Rosee.. sa pappa lugnt och strök över mitt hår mjukt med sin hand.
-Jag ville inte att det skulle bli så, vi är bara vänner, pappa!
-Jag förstår. Men du, jag ska försöka göra något med det.. inte säkert att det kommer hjälpa, men nu på intervjun, säg att det inte är sant.
Jag såg på pappa och fick ur mig ett litet leende och jag nickade samtidigt. Plötsligt hoppade något litet upp på sängen på andra sidan av sängen brevid mig.
Kolla vem som har kommit på besök.. skrattade pappa och såg på Texas.
Jag vände mig om mot Texas håll och klappade honom.
Jag ska nog ta och gå ut med honom.. Sa jag och snyftade.
-Mm, gör du det. Sa pappa och pussade mig på huvudet snabbt och sedan gick han därifrån.
Idag hade jag mitt hår i en hög toffs, en grå tunika, och ett par jeans. Eftersom det var kallt ute idag, och det skulle det vara resten av dagen. Innan jag gick ut tog jag på mig snabbt mina solglasögon och sedan rusade ner för trapporna med Texas.
Jag gick en annan väg idag, istället för parken. Jag tog en runda runt hela kvateret. Jag hade börjat smsa med Chaz, och sedan också med Harry.
’’ Ska vi ses där då? :) xx’’ Var Harrys senaste sms. Vi hade börjat planera att gå till shopping centret tillsammans, för att Harry behövde hjälp med att välja sin kostym till sin mosters bröllop. Jag tänkte efter. Ja, varför inte? Harry var min vän också, dessutom så har jag inte spenderat så mycket tid med honom själv. Jag började skriva ett snabbt svar.
’’ Yess ! ;) Ses där!’’
Jag skickade smset och la tillbaka mobilen tillbaka i fickan.

-Neeej Harry ge mig! Skrek jag samtidigt som jag sprang efter honom i vardagsrummet.
-Jaaaag tääänker inteeee! Hahaha, ''Käära dagbook.. idag har jag varit ute och plockat svamp!'' Skrattade han och började läsa ur dagboken.
Harry hade på något vis hittat min gamla dagbok, som jag hade tatt med dig till London, eftersom den gav mig minnen sen jag var liten. Louis satt och skrattade åt oss, samtidigt som han hade Texas i knät och dom satt i soffan. Jag blev väldigt glad av att vi alla tre skrattade tillsammans. Som om ingen var avundsjuk eller så på någon.
   Harry och jag sprang runt några varv i lägenheten, men tillslut så reste sig Louis upp och sa till oss.
-Okej småungar.. sluta springa runt sådär..Sa han med ett skratt och stoppade Harry.
Harry räckte ut tungan mot Louis och rev sig ur hans grepp. Jag skrattade till och ställde mig vid Louis och pustade ut.
-Aw gumman... Låt mig stoppa honom. Flinade Louis och klappade mig löst på huvudet.
Det slutade med att Louis hoppade på Harry och dom föll båda två på golvet och började bråka om dagboken. Själv, började jag skratta lite för mig och gick samtidigt till köket för att fylla Texas matskål med hundmat.

När det började bli runt klockan 4 gick Harry. Han skulle på fest till någon kompis, med Niall. Louis skulle egentligen följa med, men vi två skulle ju på bio ikväll. Harry verkade inte sur eller så att han inte följ med! Dagen med båda killarna var jätte rolig. Vi träffades ju vid klockan tolv kanske, och till klockan fyra hann vi var ute två gånger, och fikat en gång. Vi tog det också lugnt hemma hos mig, och tittat på några program på tv.
Innan jag och Louis skulle åka till bion gick jag till pappa. Alltså där han hade inspelning just nu.
-Rose? Hej! Sa han och gick fram till mig och sedan såg ner på min famn där jag höll i Texas och klappade honom mjukt.
-Hej pappa, jo jag och Louis ska på bio och jag undrar om du kunde ta Texas ikväll..?
Pappa såg upp på mig igen, fundera en liten stund och sen nickade och log mot mig.
-Ann kan säkert ta hand om honom!
-Åh, okej tack. Är det säkert? Sa jag med lite oro i rösten.
-Ja men självklart! Ha det kul nu och hälsa Louis!
-Tack pappa! Sa jag samtidigt som jag räckte fram Texas till honom.
Han tog emot honom och snart höll han Texas i famnen, och vi sa hejdå med en snabb kram. Snart var jag påväg ut. Utanför byggnaden stod Louis bil, och Louis stod lutat mot den. Han fick syn på mig och öppnade bildörren åt mig.
-Hah, tack, Föresten pappa hälsar! Fnissade jag och hoppade in i bilen.
-Åh, jag borde ju följa med in.. suckade Louis innan han stängde bildörren.
Tillslut satt han i framsätet vid bilratten och vi var påväg mot bion.
-Jo Rose.. sa han och tittade på mig och jag mötte hans blick.
-Mm? Sa jag och log smått.
Han såg på vägen igen.
-Jo, jag har ju träffat din pappa och så, och jag kom på att du har ju aldrig träffat min familj?
-Mm..? Sa jag glatt.
-.. Öh, min mamma kommer nu på lördag hit till London, och hon undrar om vi alla tre kan fika? Han såg på mig med ett leende.
-Ja, visst gärna! Sa jag och log stort.
-Vill du det? Säkert? Louis såg tillbaka på vägen.
-Ja, säkert.. skrattade jag.
Vi satt i en tystnad i några minuter till.
-Framme då da.. Louis kör in på en parkering och parkerar sin bil.
Jag gick ut ur bilen, och samma sak gjorde Louis. Han låste bilen, och med snabba steg började gå mot bion.
-Louis.. men fansen då?
-Vi kan ju inte gömma oss hela tiden.. vi ska ju bara på bio egentligen ju? Sa han och log mot mig.
-Mm.. sant! Sa jag och sprang in i bion före honom.
Med min förvåning, var alla personer i bion lugna. Det fördes ofta blickar mot Louis och mig, men inga skrik. Vi ställde oss i kön. Vi bestämde samtidigt vilken film vi skulle se. Filmen vi skulle se ikväll, hette Limitless. Tillslut kom vi fram till kassan.
-Ja, hej två till Limitless. Sa Louis
-Aah.. nu klockan halv sex? Frågade kassörskan och både jag och Louis nickade.
Vi köpte biljetterna, och en stor popcorn som vi skulle dela på. Som dryck köpte vi en var sinn CocaCola. Precis när vi skulle gå in i biosalongen kom det en tjej i 13 års åldern och frågade om både min och Louis autograf. Hon fick en autograf från båda två, och en bild med Louis. I biosalongen var det nästan tomt.. kanske 14 personer totalt, med oss. Vi fick plats på rad 12 och platsen 34-33. Efter ca.15 minuter, började filmen.