http://www.youtube.com/watch?v=fj0gW5YHsFc - Lyssna medan du läser, om du vill! 

-What’s happening?! Skrek Alex för att överösta oljudet som planet gav ifrån sig och alla andra skrik.

Jag skakade förskräckt på huvudet och planet skakade allvarligt till så att även fast jag hade på mig bältet flög jag fram och slog nästan till platsen mittemot mig.

-Take my hand. Sa Harry som hade en blick full av oro och rädsla. Han tog fram sin hand och jag tog tag snabbt i den och kände hur tårar började komma fram i ögonen. Skulle vi dö? Vad skulle hända med oss? Harry kollade på mig och lutade sig över mitt öra.

-If we only could turn back time to the first moment I saw your blue eyes, and I fell in love. Han tog tag om min hand med sina två händer och jag såg på honom, våra näsor nuddade nästan varann och jag kunde känna hans andetag nära mitt. 

-This..

Han tog våra händer mot sitt hjärta, det bankade hårt och snabbt.

-Belongs already to you untill it stops beating. 

-Haz I’m so sorry. Sa jag och började gråta.

-Don’t be. 

-I hope we will meet one more day. Fick jag ur mig. 

-Let the fate decide.

Han log sitt fina leende och såg ner på mina läppar. Det fick inte sluta såhär. Harry såg tillbaka upp på mina ögon och sedan pussade mig på kinden.

-Let the fate decide. Upprepade han, och lutade sig tillbaka.

Vad var det som hände?! Jag hade panik, vi skulle dö. Detta var säkert slutet, mina femton år.. Skulle sluta just såhär. Jag böjde mig framåt för att möta Alex blick förmodligen för sista gången i mitt liv och vi båda såg gråtande ut på varandra. Jag såg att Zayn redan börjat gråta och vi mötte våra blickar, för sista gången. Jag började gråta, hysteriskt och Louis lutade sig över Harry för att krama mig. 

-What ever happends to you Jess, you need to know that you are one of the most amazing girls in the world, and if this is the end, we all gonna see eachother on the other side. Viskade han och planet började flyga vingligt. Jag avbröt kramen, och hittade i mörkret Louis ögon och jag nickade och kramade om honom hårt.

-Goodbye Louis. Sa jag och började gråta igen och avbröt kramen och vände mig tillbaka mot fönsterrutan och Harry klämde till min hand smekte den med sin tumme. Jag kollade i fönsterrutan och jag såg Niall i fönsterrutans spegel. Han grät, det gjorde han. Han hade händerna för ansiktet och han kollade upp bara ibland för att andas. Liam kramade om honom, och jag mötte hans blick i fönsterutan. Ögonen fylldes med tårar, och jag kände att Harry släppte taget om min hand och jag kollade mot hans håll. Det var dags, att säga hejdå. Verkligen. Harry kramade hårt om Louis och Louis hade sina ögon fyllda av tårar och Harry började redan snyfta. Jag började gråta och jag skakade av rädsla.

Louis Tomlinsons perspektiv.

Jag kunde inte hålla mig från sorgen. Den tog över hela mig, och jag var påväg mot min död. Utan att säga hejdå, till någon i min familj. Utan att ge ett tecken till dom, att jag älskar dom. Utan att lämna denna världen med ett leende som skulle beskriva hur mycket jag älskar människorna jag har träffat. Det var omöjligt. Jag såg på mina vänner, och allting hände i slowmotion. Jag vände mitt huvud mot Zayn och han grät så mycket att det smittade mig. Att se en av mina bästa vänner gråta såhär var som en kniv högg till dig i magen. Jag hade inga ord för att säga hejdå. Jag kände plötsligt en hand på min axel och jag vände mig tillbaka och mötte Harrys gröna ögon. Harry, killen jag träffade på Xfactor på toaletten. Killen jag gjorde dom mest galnaste grejerna i mitt liv. Killen som var som min bror, som jag älskade.

-This is the end, huh? Frågade Harry och började gråta. Jag torkade bort mina tårar och nickade samtidigt. Jag kramade om honom hårt och ville stanna i hans famn. 

-I love you. Viskade jag och jag kände hur Harrys tårar blötte ner min tröja. 

-I love you too boobear. 

Boobear, fick mig att få ett le på läpparna. Förmodligen det sista för efter det, började jag gråta.

-Never forget me Lou, please promise me?

-How could I? You are a part of my life I would die without you.

Harry skrattade till samtidigt som han grät.

-Remember when we beggan to plan that we would be neighbours and we would die as old men in the same time? 

-And it’s still true.. The other side, always exist.

Nialls perspektiv.

Jag begravde mitt ansikte i händerna och började stort gråta. Detta var slutet, på mitt liv. Undra hur det kändes, att aldrig få se sin familjs ansikten igen? Eller få höra sina underbara fans att skrika på alla konserter. Eller att få se sina 4 bästa vänners ansikten? Tårarna rann ner för mina kinder och jag kände för att aldrig kolla upp igen. Två armar kramade om mig och jag lutade mig mot Liams bröst och grät. Jag kramade om honom och jag kände att hans tårar föll ner på mitt hår. 

-Oh Niall.. Snyftade Liam och klappade mig på huvudet.

-Why is this happening? Grät jag och kollade upp.

-Why Liam? Upprepade jag och tårarna rann.

Han bara kramade om mig och vi fortsatte att gråta, tills vår värld skulle bli svart. 

Jessies perspektiv.

Jag hade aldrig chansen att säga hejdå. Få reda på vad som hände i mitt liv. Nu kommer jag aldrig få veta. Aldrig få se deras ansikten, aldrig mer kunna uppleva något bra igen. Aldrig mer. Aldrig. Det ordet skrämde mig, aldrig. Att aldrig kunna leva med sin familj. Mina tårar började rinna, och det kändes som det skulle bli en fors snart. Jag kollade tillbaka mot Harry och Louis och dom var helt röda i ansiktet efter gråtande. Dom tog mina händer och vi kollade på varann. Bebisskrik, allas skrik, gråt och oljudet. Vi skulle krascha. Jag såg ut genom den lilla fönsterrutan och jag märkte att ljuset från flygplanets vinge lyste upp vad som var under oss. Det var bara vatten. Ett högt tjut och skrik hördes av allihopa när flyget helt plötsligt flög helt på snedden, och vi började falla och närma oss vattnet. Jag blundade, länge och försökte säga hejdå till världen medan jag klämde hårt på Harrys och Louis händer. 

Mitt namn är Jessie Andersson, och detta är hur mitt liv slutar. 

Det vita planet, flög ner mot vattnet med all sin fart. Natten var mörk, och det som lyste upp allting var bara en stor låga från planet när det hade kraschad, på klippor i havet, vid ett landskap. Inget liv syndes. Bara ett enormt moln av rök, eld och ett flygplan delat på små bitar. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Samtal med mentorer, lärare och rektorn? Ja. Kvarsittning? Ja.Men fortfarande, ångrade jag inte att vi rymde från barnhemmet. Det var helt sjukt. Men fortfarande funderade jag över om varför Rdj frågade om mitt namn och sen om vart jag bor? Jag ...

  16 december   Jag såg ut genom bilrutan och himlade med ögonen och såg tillbaka ner på min mobil. -Soo much snow! Fnittrade min moster Rachel och såg på mig.Jag kollade upp och log snabbt till och sedan såg ner på mobilen igen. Hon suckade och ...

  Bussen kom, och vi betalde en varsin bussbiljett. Sedan gick vi längst in i bussen och satte oss ner. Det var nästan ingen i bussen, förutom en kvinna med barnvagn längre fram och en liten pojke nästan längst fram i bussen. Vi satt i ungefär tio...

  14 december. Två dagar kvar tills premiären.Jag tog på mig ett grått linne, en vit kofta över det och sedan svarta mjukisbyxor. Jag la ner 500 kr vi får varje månad från barnhemmet, eftersom jag och Sophie alltid gick ut på rasten en gång per m...

MEN DÖÖÖDA MIG! Jag skrev typ världens bästa presentation om alla, med spänning och allt och så gick allt bort bara sådär? Bajs!! Så ni får bara några bilder och typ namn och ålder. Orkar inte skriva om allting. Usch fyfan vad sur jag blev nu. SKIT...