-Come on!! Run Jessie!
Jag kollade på Zayn som just passade mig bollen och han hoppade och skrek för att jag skulle göra mål. Jag bara skrattade åt honom. Mittemot mig sprang Louis och jag sprang smidigt förbi honom. Jag kände hur han kollade efter mig och han skrattade. Harry började springa snabbt bredvid mig och vi båda kollade ner på bollen.
-Give me that ball, love! Viskade han högt mot mig och jag skakade på huvudet och skrattade. Liam stod vid målet och innan jag hann tänka på något annat hade jag gjort mål. Jag hörde hur Alex och Zayn började tjuta och dom kastade sig över mig.
-WOHO JESSIE! Skrek Niall och jag fnissade till.
Plötsligt räckte Louis sin hand mot mig och log. Jag tog tag om den och fick hjälp att komma upp.
-Good job, but just so you know, I'm so much better. Han skrattade och jag fnös till och puttade bort honom på skoj.
Dagen flög förbi snabbt. När det var solnedgång satte jag mig vid vattnet, själv medan resten åt.
Jag kände vinden blåsa i mitt hår och jag andades in hafs lukten genom näsan. Dom slöa vågorna rörde löst vid mina tår och jag lutade mig bak på mina armar. Jag såg på solnedgången och jag log för mig själv. Jag kände plötsligt hur någon satte sig bredvid mig och jag mötte Nialls blick.
Vi log mot varann och sedan såg vi båda på solnedgången.
-I wonder if someone is searching after us to save us.. Sa Niall plötsligt med en suck och han kollade ner i sanden. Jag puttade till han så han kollade upp på mig och jag log mot honom.
-Don't worry, we'll be saved.
Fast innerstinne, var jag ganska orolig om vi någonsin skulle komma hem igen..
Vi satt kvar i några minuter till, sedan gick vi till resten. Jag såg hur Harrys blick var fastklistrad på Louis och jag sparkade lite sand på Harry för han inte skulle glo för länge. Han mötte min blick och jag gav honom blicken "vi pratar sen". Han kollade förvånat på mig och sedan satte jag mig bredvid Liam där jag somnade på hans axel.

Nästa dag.
Jag vaknade. Såg mig omkring. Alla sov. Jag visste inte hur mycket tiden var, men jag gissade på att det var väldigt tidigt. Jag kollade upp mot himlen och sedan ner på breven som låg på en träplanka. Ville jag läsa breven? Ja.
Jag plockade snabbt upp dom och öppnade det första där det tidigaste datumet var.
4 juni 1998

Hej Jessie. Det har gått ett helt år sen din mor och jag har skiljts.  Jag flydde med din moster Maria till Sverige. Och det vet du förmodligen redan..Jag förstår att när du läser detta, tror du redan att du vet hela sanningen. Men det du har fått reda på är inte allt. Det är därför jag skriver ner det i ett brev. Det du borde veta först är att jag älskar dig väldigt mycket min dotter, och det jag har gjort mot dig var inget jag ville göra. Jag hoppas att du någon dag när du blir äldre förstår mig.
Jag kan börja med att du föddes inte 1997. Du är född 1995, i LA. Din riktiga mor, Susan ville gömma dig ifrån alla medier. Men vi kunde inte göra det för alltid. 1997 bestämde vi oss för att visa dig för medierna. Vi ljög att du just hade fötts, även fast du redan hade levt i 2 år. Som sagt, jag älskar och älskade dig väldigt mycket. Det gjorde din moster också. Hon blev svartsjuk på din mor att hon fick en dotter. Jag var förälskad i din moster sen första dagen jag såg henne. Vi bestämde oss att ta med dig till Sverige där du skulle ha det mycket bättre. Du skulle vara precis som alla andra men jag vet att det kommer inte hålla för evigt. När jag och din moster flydde med dig färgade vi ditt hår till rött från det blonda du hade, och bytte ditt namn till Layla dom första två åren så att medier inte visste att du fanns. Sedan bytte vi tillbaka till Jessie igen. Men ditt röda hår stannade kvar.
Jessie, du vet inte vad egentligen har hänt. Det finns hemligheter du inte vet om dig själv. Jag önskar att jag någon gång kommer vilja prata med mig om detta och att du förlåter mig.
Din pappa. Josh Brolin.

Medan jag läste brevet forsade det tårar för mina kinder. Jag grät tillräckligt tyst för att inte väcka Liam som låg bredvid mig och resten. När jag läste klart brevet tog jag nästa brev. 27 februari 1999.

Min kära Jessie.
Det är så mycket jag vill säga till dig, och det ända jag kan säga det är i brev jag skriver till dig som jag sedan hoppas du någonsin kommer att läsa.Och det kommer du göra, jag är säker. Jag kan tänka mig att du tror att hela ditt liv är bara en stor lögn. Om jag bara kunde åka bak i tiden och ändra på det jag har gjort, skulle du just nu inte gråta över ditt liv.

Det var som om han visste precis hur jag var. Det var som om han skrev detta brevet medan jag läste det. Jag torkade bort några tårar och fortsatte att läsa.

När du läser detta, tänker du säkert vem som är min riktiga familj? Jag förstår även om du just nu bara kommer lita på dina närmaste vänner, och inte på din familj. Men snälla Jessie, tro mig. Jag älskar dig verkligen och jag ville inte att detta skulle hända. Jag har alltid drömt om att ha en egen familj, och när jag väl fick en, sabbade jag allting. Det är mitt fel, och jag måste fixa det igen. Fixa tillbaka din glädje. Fixa tillbaka så allting blir bra igen. Har du någonsin tänkt på vilka dina bröder är? Efter du har fått reda på sanningen? David, han är adopterad från Ryssland. Det var 1998 några veckor innan vi flydde med dig till Sverige. Jag var och träffade en gammal vännina jag för längesen hade träffat i Ryssland. Hon sa att hon hade fått ett barn, och att hon inte kan ha det. Jag föreslog många föreslag vad hon kunde göra med sitt barn, men det ända hon ville var att lämna sitt barn hos mig. Och så hände det. Jacob däremot, är din halvbror.
Jag har fortfarande hopp om att du någon gång kommer vilja prata om mig med det. Och det kommer jag hoppas, tills min sista dag.
Din pappa, Josh Brolin.

Det var som en stor sorg hade lagt sig över mig. Som om jag aldrig skulle få tillbaka min glädje igen. Allt kändes falskt, och jag visste ingen sanning, egentligen. Jag reste mig upp och slängde ner breven på sanden och började springa. Jag sprang längst med stranden och när jag kom fram till flygkraschen ramlade jag ihop på sanden. Vem är jag? Var den ända frågan som flög runt i mitt huvud. Jag var helt .. Förkrossad. Jag visste inte vem jag var. Aldrig vetat heller. Medan jag rullade i sanden med tårar hörde jag plötsligt något i djungeln. Jag kollade snabbt dit, och ut kom det en liten flicka med förmodligen sin storebror. Dom var också från flygkraschen. Deras kläder var söndriga och man såg att dom hade gråtit mycket. Jag satte mig upp och torkade bort tårarna.
-Why are you crying? Frågade flickan försiktigt.
Jag reste mig upp och gick fram till dom.
-Are you two alone? Frågade jag oroligt och såg på pojken och flickan.
Pojken skakade på huvudet och flickan tog tag om min hand, och drog med mig in i djungeln.
-Where are you taking me? Frågade jag men dom svarade inte.
Vi gick i några få minuter, och sedan kom vi ut på en strand. Det var människor som hade överlevt. Det var inte bara vi!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Samtal med mentorer, lärare och rektorn? Ja. Kvarsittning? Ja.Men fortfarande, ångrade jag inte att vi rymde från barnhemmet. Det var helt sjukt. Men fortfarande funderade jag över om varför Rdj frågade om mitt namn och sen om vart jag bor? Jag ...

  16 december   Jag såg ut genom bilrutan och himlade med ögonen och såg tillbaka ner på min mobil. -Soo much snow! Fnittrade min moster Rachel och såg på mig.Jag kollade upp och log snabbt till och sedan såg ner på mobilen igen. Hon suckade och ...

  Bussen kom, och vi betalde en varsin bussbiljett. Sedan gick vi längst in i bussen och satte oss ner. Det var nästan ingen i bussen, förutom en kvinna med barnvagn längre fram och en liten pojke nästan längst fram i bussen. Vi satt i ungefär tio...

  14 december. Två dagar kvar tills premiären.Jag tog på mig ett grått linne, en vit kofta över det och sedan svarta mjukisbyxor. Jag la ner 500 kr vi får varje månad från barnhemmet, eftersom jag och Sophie alltid gick ut på rasten en gång per m...

MEN DÖÖÖDA MIG! Jag skrev typ världens bästa presentation om alla, med spänning och allt och så gick allt bort bara sådär? Bajs!! Så ni får bara några bilder och typ namn och ålder. Orkar inte skriva om allting. Usch fyfan vad sur jag blev nu. SKIT...