Nästa dag.
Jag kände solvärmen mot min kind. Mina ögonlock satt löst fast av all gråt, och jag lyckades öppna dom tillslut, men fick stänga igen dom igen av solen som bländade mig. Men jag öppnade ögonen tillslut igen, och det ända jag såg var sand och vatten. På stranden flera meter ifrån mig, nästan i vattnet såg jag hur Louis och Zayn drog med sig en metallgrej, med väskor på. Både Zayn och Louis kläder var blöda upp till midjan och det var väskorna också.
-It’s sad, is’nt it? Hörde jag plötsligt en hes röst säga bakom mig som fick mig vända mig bak och jag såg att Harry satt där med ett grässtrån i fingrarna som han pillade med.
-Harry! How is it? Jag var orolig, och jag flög upp ur sanden som jag låg på och det fick mig tänka att det inte var bra. Smärtan i revbenen blev jätte stor och jag blev som en liten boll och jag skrek tyst till.
-Jess? Han kastade bort grässtrået han hade och utan att röra på ena sitt ben som hade ett stort sår från foten upp till knäet tog han tag om mina armar.
Jag försökte inte tänka på smärtan, och istället kröp jag bredvid Harry och satte mig ner.
-Jess? Upprepade Harry och såg på mig.
-Yeah.. Svarade jag och tog ett djupt andetag.
Det uppstod en tystnad och Harry lutade sig försiktigt bakåt på sina armar.
-We moved away from the flychrash when you and Alex we’re asleep.
-Oh.. Fick jag ur mig, med tankarna över min smärta.
-How are you guys today? Frågade plötsligt en röst, och jag märkte att det var Louis. Han hade två handbagage i famnen och slängde ner dom på sanden.
Jag svarade på honom med att rycka på axlarna, och Harry gjorde samma sak. Harry tog ena av handbagagen och började packa upp grejer. Det var två par kill shorts och fyra t-shirts. Harry veklade ut kläderna och la på sanden för att det skulle torka. Sedan packade han ut frukter. Två äpplen och två bananer. Sedan fanns inget kvar och han suckade.
-We have cloths.. That’s.. good.. Sa han och suckade ännu en gång.
Jag lyssnade knappt utan började packa upp ett annat handbagage Zayn hade tagit med sig och det var som ett mirakel. Det var också lite kläder i den, men också 4 mackor och två coca cola burkar.
-We have some food! Utbrast Zayn och jag nickade.
Jag öppnade bakfickan av handbagaget där jag fann en liten schampoo och balsam flaska. Jag la det bredvid resten av grejerna, och när jag kollade upp hade Louis och Zayn hällt ut allt dom fann i dom handbagaget dom hade. Vi hade kläder, två böcker, 8 mackor, 5 frukter, 4 drycker, 2 shampoo och balsam. Vi hade också en skvallertidning. Det var allt, men tillräckligt för att hopp kom tillbaka hos oss alla. Plötsligt hördes något i buskarna bakom oss och fram kom Liam och Alex med kokosnötter i famnen.
-WHERE DID YOU GET THAT? Frågade Alex, och haltande sprang fram till mig och kastade ner sina kokosnötter bredvid det vi hade hittat.
Jag, Harry, Louis och Zayn började skratta och Liam la ner det han hittade. Flera bananer och två kokosnötter.
-Is it just me, or are we a bit.. lucky? Skrattade jag och alla nickade instämmande.

Dagen spenderas bara av att ligga på sanden, och brännas av den hetande solen. På kvällen, gick jag Alex och haltande Harry i djungel där vi fann trä vi kunde elda upp och bara några minuter senare satt vi runt en liten brasa vi hade gjort. När resten kom, med ännu mer frukter dom hade funnit satte dom sig ner också och alla vi såg ner i brasan. Det kändes orättvist att människor hade dött, och att just vi var dom som överlevde. Eller det kanske fanns människor från planet på andra sidan av ön? Det kanske inte bara var vi som var ensamma?
-I’m wondering.. Sa plötsligt Liam och alla såg på honom.
-If someone will come for us.. Avslutade han, och alla började fundera på samma sak. Skulle vi någonsin komma hem? Skulle någon rädda oss? Jag suckade och la mig ner i sanden och såg upp på stjärnorna. Jag hörde resten prata, medan jag stängde ögonlocken och andades ut. Det var då jag kom ihåg om mitt handbagage, jag la ner kuverten jag fick av pappa. Jag fick panik, det var det ända jag hade kvar från honom just nu. Jag reste mig snabbt upp, och även fast smärtan fanns kvar i revbenen sprang jag mot   platsen där flyget hade kraschat. Alex och resten ropade på mig, men jag bara sprang. Men jag hann inte så långt, när jag kände en hand ta tag om min arm och dra tillbaka mig.
-Where are you going? Frågade Louis oroligt och jag drog mig undan och började springa igen.
-I need to find something! Skrek jag tillbaka och började springa snabbare medan smärtan i revbenen växte. Jag sprang i ungefär 2 minuter, när jag kom fram till flygkrachen. Det fick mig direkt att få tårar i ögonen och jag sprang ner i vattnet och började simma mot handbagage som flöt på vattnet. Det var någon som sprang ner i vattnet efter mig och jag vände mig bak. Det var Louis.
-Louis, please just wait! Ropade jag till honom och han backade upp mot landet igen. Jag simmade en stund, tills jag fann den ljusblåa välbekanta väskan. Jag tog tag om den och drog den med mig upp på land igen. Innan jag hann säga något, började jag springa tillbaka med handbagaget i handen med Louis efter och när jag kom fram packade jag upp allting i ur väskan och la ner vid elden. Jag fick tillslut upp kuverten, och jag andades ut. Dom var rätt så torra.
-You run like a.. crazy ostrich. Skrattade Harry och puttade till mig med handen och jag räckte ut tungan mot honom.
-Guys! Ropade plötsligt en hes röst och allas blickar fördes mot hållet den kom ifrån.
Niall!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Samtal med mentorer, lärare och rektorn? Ja. Kvarsittning? Ja.Men fortfarande, ångrade jag inte att vi rymde från barnhemmet. Det var helt sjukt. Men fortfarande funderade jag över om varför Rdj frågade om mitt namn och sen om vart jag bor? Jag ...

  16 december   Jag såg ut genom bilrutan och himlade med ögonen och såg tillbaka ner på min mobil. -Soo much snow! Fnittrade min moster Rachel och såg på mig.Jag kollade upp och log snabbt till och sedan såg ner på mobilen igen. Hon suckade och ...

  Bussen kom, och vi betalde en varsin bussbiljett. Sedan gick vi längst in i bussen och satte oss ner. Det var nästan ingen i bussen, förutom en kvinna med barnvagn längre fram och en liten pojke nästan längst fram i bussen. Vi satt i ungefär tio...

  14 december. Två dagar kvar tills premiären.Jag tog på mig ett grått linne, en vit kofta över det och sedan svarta mjukisbyxor. Jag la ner 500 kr vi får varje månad från barnhemmet, eftersom jag och Sophie alltid gick ut på rasten en gång per m...

MEN DÖÖÖDA MIG! Jag skrev typ världens bästa presentation om alla, med spänning och allt och så gick allt bort bara sådär? Bajs!! Så ni får bara några bilder och typ namn och ålder. Orkar inte skriva om allting. Usch fyfan vad sur jag blev nu. SKIT...