Jag väcktes av att någon plingade på dörren. Jag råkade visst somna. Jag reste mig snabbt ur sängen och kände smärtan i huvudet, som försvann när jag kom fram till dörren. Feber.. Jag låste upp och såg Julia stå med morgonrock och två Ben Jerry glassar i sina händer. Hon nös, som verkade vara ett hej.
-Ska vi sjuka tillsammans nu då? frågade hon och jag skrattade och släppte in henne samtidigt som jag kollade twitter på mobilen och la upp sedan ett inlägg.

 

-Och så bara blev det så att jag åker om en vecka!
Julia var helt stum. Hon gav inte av sig ett ljud, eller rörelse. Hon bara glodde på mig. Hon svalde hårt tillslut och harklade sig.
-Hur länge är du borta? frågade hon allvarligt och ställde ner Ben Jerry glassen på soffbordet.
Jag satte mig längre upp i soffan och ryckte på axlarna.
-Just nu vet jag att jag ska vara där i 4 månader. Sedan det kanske blir ett år eller nåt.
Julia kollade bort och suckade.
-Så ingen One Direction konsert? Julia lät jätte besviken, och jag kommer ihåg att jag hade lovat henne att gå med henne.
-Jag har ändå inte råd för en biljett som kostar typ 2000.. suckade jag och reste mig upp.
-Har du ens tänkt på vad jag kommer uppleva?
Julia lät arg. Men aldrig att jag stannar kvar i hålan Tidaholm . Där jag är mobbad och den ända jag har en Julia. LA kommer vara som ett nytt start på livet, nästan.
-Men seriöst Julia, skulle inte du göra så om du hade chansen att åka till LA i ett år?
Julia blev tyst och bet sig i läppen.
-Exakt.. muttrade jag och gick in till köket.
-Asså förlåt.. hörde jag Julia säga från vardagsrummet och hon kom in i köket efter några sekunder och lutade sig mot diskbänken.
-Kan du inte bara vara glad för min skull? Du fattar väl att jag kommer sakna dig något enormt? Jag tänker ringa dig varje dag hela tiden. Fattar du inte det? Jag kommer åka, och det är bestämt.
Hon suckade och nickade. Julia visste att mitt liv inte var så himla bra. Mamma hade inte alltid råd med allting. Med lägenheten, mig, David och Jacob. Jag spenderade alla mina pengar för att bli utbytesstudent. Jag lyckades, kan inte hon bara vara glad för min skull i alla fall? Julia hade allting hon önskade sig. Även om hon var adopterad var hon alltid nöjd med sitt liv. Jag fattade inte heller frågan ’‘vad kommer jag uppleva?’’. Du kommer förmodligen sakna mig men du har ju dina kompisar från ditt förra gäng som du alltid hänger med när jag är sjuk? Så kom igen..
-Förlåt, men jag blev bara orolig vem jag ska vara med.
-Julia du kommer klara dig, jag är 100% säker på det! Du har ju dom där tjejerna från ditt förra gäng?
Julia ryckte på axlarna och hostade till.
-Kan vi bara skita i det just nu? Vi kollar på film.. Sa Julia tillslut och jag nickade och log mot henne.
-Vår favoritfilm?
Julia skrattade med hes röst och nickade.
-Självklart!

21/12-11
Kära dagbok!
Jag har börjat packa och jag tänker ta med mig två väskor. Bara? Ja, bara. I ena ska jag ha kläder o i den andra tänker jag ha lite kläder oxå, men framför allt plats för saker jag köper sedan i LA! Jag vet fortfarande inte hur mycket pengar jag ska ta med mig. Men jag vet att en av dom första grejerna jag gör när jag kommer till LA är att skaffa mig ett deltidsjobb!
Jag och Julia hade ett litet tjafs igår när hon fick reda på att jag åker. Som tur slutade det med att vi såg på Just Friends o allt blev bra :) Vi måste förstå varann ju..

-Jess, syrran. Hörde jag David säga och jag såg upp från dagboken mot ingången till mitt rum. David hade ett litet leende på läpparna och stod med armarna i kors lutad mot dörren. David hade två olika sidor. Ena var när han var jobbig och retsam storebror. Och den andra var att han var snäll och hjälpsam. Idag hade den andra sidan, den hjälpsamma.
-Får jag komma in? Frågade han och jag nickade och log mot honom.
Innan han kom och satte sig med mig i sängen la jag dagboken på sin plats, under min kudde.
-Behöver du hjälp med att packa? Frågade han och vi båda såg på resväskorna. Jag ryckte på axlarna.
-Lugnt. Svarade jag och David la sig ner i sängen.
-Ska bli tomt utan dig sis..
Jag såg på honom och log.
-Kommer faktiskt sakna dig. Men bara lite. litelitelite.. Skrattade jag samtidigt som jag visade med fingrarna och han skrattade han med.
-Och jag kommer sakna dig enormt! Tjöt han och drog ner mig i en kram och började kittla mig.
-Ne..Slu..sluta.. Fick jag ur mig mellan skrattanfallet.
David slutade tillslut och jag kunde börja andas vanligt igen.
-Jag hatar dig. Andades jag och David nickade och gav mig blicken ’’mm, visst, mhm, aa sure..’’
-Jag vet att du avgudar mig. Sa han bestämt och jag kollade på honom som om han var en idiot. Vilket han var. Världens bästa idiot brosa. Jag fiskade upp min mobil ur fickan och tog ett ego foto på oss två där vi såg ut som två galna barnungar och la upp det på twitter.   
Vi satt sedan i sängen och pratade en långstund. Det kändes skönt och jag skulle verkligen sakna David. Samt hela familjen.

20/12-11
Kära dagbok.
Jag har varit sjuk nästan varje dag nu i 3 veckor och ändå har jag varit i skolan. Inget nytt från pappa som vanligt.. Men för varje dag som går blir jag mer övertygad om att han aldrig kommer komma hem igen. Jacob frågar mindre och mindre om pappa som han aldrig hann träffa för varje dag som går. Om två månader, 6 dagar och 7 timmar kommer det vara 6 år då pappa åkte på krig i Afghanistan. Både jag och David försöker säga till Jacob att pappa kommer någon dag komma tillbaka även om vi själva vet att han inte kommer göra det. I alla fall, jag har pratat med mamma om att få bli utbytesstudent och jag har övertalat henne helt nu. Jag sökte in som utbytesstudent i LA även fast man skulle söka in för 4 månader sen men det fixade sig..och nu kommer det bästa.
Jag har blivit accepterad och jag åker om en vecka!

-Jessieee!
Jag stängde ner dagboken och la den under kudden och hoppade ner av sängen.
Mamma kom in med Jacob och satte honom ner i sängen bredvid mig. Jag log mot Jacob och han visade mig sin leksaksbil.
-Följer du med honom till dagiset? frågade mamma otåligt och letade efter en scarf i min garderob.
Jag gick fram till henne och lugnt, letade jag fram en scarf åt mamma och gav henne den. Hon log mot mig som ett tack.
-Snälla? bad mamma och rättade till sin väska på axeln.
Jag nickade och följde med mamma till utgången. Jag började hosta och mamma suckade och tog sin hand över min panna.
-Jag måste gå nu, fråga David om han kan gå med Jacob till dagiset istället och du stannar hemma.
Jag log mot mamma och innan hon gick kramades vi snabbt. Dörren stängdes och jag låste den efter henne. Jag knackade på dörren till Davids rum och han öppnade.
-Hej syrran, jag hörde vad mamma sa jag ska bara ta en dusch.
Åhnej brosan det ska jag. Jag kände på mitt hår, hur fettigt det var. Jag behövde verkligen ta en dusch!
Båda två kollade mot toaletten och sedan gav vi varandra en allvarlig blick. Sedan blev det en springtävnlig in på toan. Självklart hann David före och jag började banka på dörren.
-David!! Tjöt jag och David skrattade inne på toan.
-Du ska ända vara hemma du kan duscha sen!
Han hade rätt, och jag gav upp. Jag gick med snabba steg tillbaka till mitt rum där Jacob lekte med sin leksaksbil.
-Jess! Jess! Jess! Nu kommej en bij! Tututuut! Skrattade Jacob och puttade sin leksaksbil på mina fötter. Jag lyfte upp honom i famnen och satte ner han i sängen.
-David går med dig till dagiset, okej? Jag log mot Jacob och han nickade sakta och sedan började leka med sin leksaksbil igen nere på golvet.
Jag hostade till och la mig ner i sängen och tog fram min mobil.
Jag är sjuk, stannar hemma idag! Btw, du kommer aldrig tro vad som händer om 7 dagar! <3
Jag skickade smset till Julia min bästa vän och väntade på svar som jag fick efter några sekunder.
Jag är också sjuk idag, ska jag komma ner till dig om typ en timme eller så kan vi sjuka tillsammans medan du berättar vad som händer? :)<3
Julia bodde i lägenheten över oss med sin familj. Eller det var inte hennes riktiga familj, hon var adopterad.
Visst! Jag tar fram någon film vi kan se tsm! Ses :*
Efter jag hade skickat mitt sms såg jag mot ingången till mitt rum där David stod med Jacob. Jag sa hejdå till dom och sedan tog jag fram min utslitna dagbok under kudden och öppnade första sidan.

3/2-05
Kära dagbok!
Deta är första gången jag skriver i dej. Jag har fått dej i födelsedags pressent från mamma, pappa och David! Jag fyller 9 år!! Jag har okså fått reda på att jag kommer få en lillebror. Men vet du vad jag har sät? Pappa har börjat packa. Jag vet inte varför. Undra varför?
Nu råpar mamma och vi ska äta middag! Jag skriver i dej sennare!

Alla stavfel fick mig att le. Men att läsa att pappa har börjat packa fick mig att minna den gången jag såg honom göra det. Pappa packade, pratade med män som plingade på hos oss. Han åkte tre dagar efter min födelsedag. Jag saknar honom men ändå vet jag inte varför. Han kommer aldrig komma hem igen, eller?

______________________________________________________________________________________

Första delen! My good :o

Jag tror faktiskt två delar kommar upp idag :) Läs på, och jag hoppas verkligen att ni gillar den!

Katta

6 månader senare.
Från första dagen i LA har jag varit mig själv. Varit den jag verkligen är och kunnat säga vad jag tycker. Jag kommer aldrig glömma den dagen. Att vara trygg någonstans är den bästa känslan man kan få. Och det är just den känslan jag har varje gång jag är i LA. Jag har träffat nya människor, som jag älskar. Människor som hjälpte mig att ändras. Människor som förstår mig. Människor som respekterar mig för den jag är. Det är så mycket jag vill tacka för. Om inte dom skulle jag förmodligen inte vara den jag är just nu. Jag saknar mitt hem i Miami. Men detta, just här i LA där allting är som perfekt, var mitt riktiga hem där jag kände mig som tryggast.
Will och jag hade ändrat våra facebook relationsstatusar från "singel" till "i ett förhållande". Vi var precis påväg till pappa som skulle få träffa Will för första gången. Han visste inget heller om att jag skulle komma. Taxin svängde upp på uppfarten o vi hoppade ut ur bilen och tog våra bagage. Jag såg upp mot himlen och märkte att det började bli mörkt ute. Taxin körde iväg medan vi plingade på dörren.
-Detta känns.. Coolt. Skrattade Will och jag fnissade.
Dörren öppnades och pappa lyste upp i ett leende. Jag med. Jag kände mig hemma.
-Pappaaa!
-Yaas!
Vi bredde ut armarna mot varann o vi kramades. Pappa skrattade.
-Ingen aning att du skulle komma!
Jag fnissade, och vi släppte taget.
-Pappa, detta är Will.
Pappa såg på Will, som fick fram ett liten leende.
-Trevligt och träffa dig, Sir. Sa Will o dom skakade hand.
-Äsch! Kalla mig Robert. Känn dig som hemma Will.
Pappa log ett stort leende vilket gjorde att Will blev lättad. Pappa gick längre in i huset så vi kunde komma in.
-Sa ju att allt skulle gå bra.. Skrattade jag åt Will och han gav mig bara en puss på munnen.
Pappa hjälpte oss med bagaget upp till mitt rum samtidigt som man höll på att smsa.
-Vem smsar du med? Frågade jag och log.
Pappa såg upp på mig.
-Har några överraskningar till dig också..
Jag ställde ner bagaget och ställde mig med händerna i kors.
-Look outside. Skrattade pappa o nickade mot fönstret.
Jag fnittrade till och vände mig mot fönstret och såg först ut på utsikten. ... Vad var överraskningen? Jag skulle precis fråga pappa när det plötsligt hördes att någon visslade. Jag såg ner på gatan o höll in andan. Jag började glädjeskutta och småskrika samtidigt jag sprang ner. Jag flög ur huset och kände några små få töntiga glädjetårar rinna för kinderna när jag såg mina vänner springade emot mig. Vi alla möttes i en gruppkram.
-O helvete vad vi har saknat dig Yasmine! Skrattade Cam och jag nuddade min panna med hans och log.
-Nu får du stanna här ett tag tycker jag.. Sa ryan och log mot mig.
-Klart jag ska! Skrattade jag och puttade honom försiktigt med höften.
Att se Dan, Cam, Ryan och Tyra utanför mitt hus var som hela min värld blev ett stort leende.
-Ni måste komma in o träffa Will!
Tyra nickade med ett leende och drog in Cam och Dan efter sig.
-Will? frågade Ryan med ett leende.
Ryan var kär i mig fortfarande.. Jag visste inte vad jag skulle säga. Skulle jag.. typ, be om ursäkt eller asså. Inte mitt fel att jag blev kär i Will o inte Ryan. Asså..
-Du vet nog, sa jag osäkert och Ryan nickade.
-Hah, klart jag vet! Ryan kramade om mig med ena armen.
-Grattis, eller nåt.. typ.. ja.. Fortsatte Ryan osäkert och jag fnissade åt honom.
-Kom, så går vi in.
Ryans arm stannade kvar på mina axlar och jag kramade om honom med min arm runt hans midja, och så gick vi in i huset. Pappa hälsade på Ryan och sedan presenterade jag killarna för Will och dom började prata.
-Okej, dags för middag eller? Jag har reserverat bord på stranden.
Alla lyste upp i ett leende och pappa öppnade dörren åt alla oss och vi gick ut. Will, Cam och Ryan pratade under hela vägen ner till stranden. Dan och Tyra berättade skämt för varann och längst bak av ’‘ledet’’ gick jag och pappa.
-Tiden har gått snabbt, ha? Sa pappa och jag nickade.
-För två år sen visste jag inte om jag ens kommer få träffa dig igen.. Svarade jag och såg ner på marken.
-Sånt är livet, en dag är man säker på att något aldrig kommer ske, andra dan sker det på riktigt.Du vet att din mammas graviditet var ganska allvarlig? Du kunde ha dött. Dagen innan var jag förkrossad och trodde att du aldrig skulle födas. Nästa dag föddes ett mirakel, det viktigaste i mitt liv. En sån jätte liten o söööt bebis, Yasmine.
Den sista meningen sa pappa med en bebis röst vilket gjorde att jag började skratta. Våra blickar möttes och vi kramades.
-Jag älskar dig pappa.
-Jag älskar dig med Yasmine.
Vi log mot varann och sedan började vi småspringa till resten för att hinna ikapp. Som sagt stod var ett långt bort på stranden. Bordet var under ett vitt tak, och man hade utsikt över havet. Vi satte oss ner vid bordet och det första jag märkte var att det var fem stolar för mycket vid bordet, som ingen satt på.
-Eh, pappa ska inte vi typ.. ta bort dom här stolarna?
Pappa skrattade och ryckte på axlarna.
-Varför då, det är ju några fem killar som är på väg hit.
Fört förstod jag inte vad pappa menade, men när jag efter några sekunder såg ut över stranden såg jag fem skuggor närma sig, och tillslut i månljuset visade sig dom. Jag flög upp ur stolen och började springa mot dom och dom mot mig.
-Killar!!! Skrek jag med gråt i halsen.
-YASMINE! Skrek Niall högst och sprang fram före alla andra och lyfte upp mig i en kram och snurrade runt.
-Niaaall! Skrattade jag med all min glädje samtidigt som glädjetårarna rann för mina kinder.
Han ställde tillslut ner mig på stranden och Zayn tog över och kramade om mig hårt. Jag grät och skrattade samtidigt.
-Jag trodde seriöst att vi aldrig skulle ses mer!
-Klart vi skulle älskling, vi hade konsert i Malibu igår och vi skulle ha stannat kvar där i tre dagar. När vi fick smset från din pappa så hoppade vi in i Liams bil och körde hit. Förklarade Zayn som inte kunde sluta le.
Sedan kramade jag om Harry som inte ville ge mig till Louis.
-Nej. Hon är min. Bara min. Sa Harry med bebisröst och kramade mig samtidigt som vi vinglade runt och jag kunde inte sluta skratta. Tillslut gav Harry upp när Louis kastade sig över oss och jag kunde krama om Louis.
-Hejj Yassie!
-Hejj Loueeeh!
Efter det kramade jag om Liam och i armkrok med honom gick vi till bordet. Jag torkade snabbt bort tårarna innan vi kom fram.
-Killar, detta är Will. Sa jag och killarna hälsade på honom och sedan satte vi oss ner vid bordet.
Jag var så glad just nu. Inget kunde förstöra min glädje. Att få träffa mina vänner igen var en fantastiskt känsla. Sex månader hade jag inte sätts med Ryan, Dan Cam och Tyra. Det var bara pappa som alltid kom till mig i San Diego. Killarna hade jag inte träffat på nästan ett år. Vilket var sjukt. Jag kunde inte sluta le, allt var så perfekt. Servitören kom tillslut och vi beställde maten. Killen som var servitören verkade ganska klumpig av sig, och han var dessutom typ, 15 år. Efter vi hade beställt vår mat började vi prata runt bordet. Minuter gick, och jag märkte att servitören inte hade kommit ännu.
-Hörni jag ska se om vår mat kommer snart. Jag reste mig upp och Will tog tag om min hand, och såg upp på mig.
-Ska jag hänga med? Sa han och log.
-Det är lugnt. Sa jag och log mot honom och började gå mot restaurangen.
Det ända jag såg i mörkret var lamporna utanför restaurangen. För att lysa upp vägen så att jag inte gick på någon sten eller så tog jag upp mobilen. Jag låste precis upp den för att lysa på stranden när jag kände hur någon gick in i mig och personen föll på mig och mobilen flög ur min hand och låg bredvid mig. Med hjälp av ljuset från mobilen kunde jag se vem som hade gått in mig och just nu låg på mig. Det var servitören.
-Shit, förlåt mig verkligen!
Jag skulle precis säga att det inte gjorde något när det plötsligt hördes något i buskarna. Både jag och killen såg åt det hållet, och en blixt från en kamera bländade mig.
Åh fan.

Slut

____________________________________________________________________________________________

Då var min tredje novell slut.

Känns.. konstigt att sluta skriva på denna novellen. Men, jag tyckte det var dags att börja med en ny. Jag hoppas att ni har gillat denna novellen, :)

Första delen på Little Things börjar förmodligen imorgon och så att ni bara vet så är Jacob 5 år i novellen, inte 6 :) Och huvudrollen Jessie är 15, men hon började i Fklass när hon var 5 så hon går en klass högre än vad hon borde :) Alltså går hon ettan i gymnasiet! Och.. One Direction ska vara med i Little Things också. Lite små info.. thih ;)

Som sagt! Första delen av Little Things kommer imorgon, samma sak gör den nya headern :) Hoppas ni gillar den med!

// Katta

-Jag.. Eh.. Stönade jag fram o jag blev helt stel. Var Alyssa Wills syster?!
-Vad händer..? Skrattade Alyssa oroligt.
Både jag och Alyssas mamma ville säga något men vi fick inte fram ett ord. Vad i helvete.. Jag kunde väl ha tänk för mig. Varför frågade jag aldrig Alyssa vad hennes lillebror hette? Gud.. Nej vad ska jag göra?! Jag skulle precis säga vad som pågick eftersom jag inte hade kommit på något, när det plötsligt hördes en välbekant killröst.
-Syrraaan!!!!! Sjöng killrösten falsk som den gången vi sjöng starships.
Will.
Alyssa och Will kramades och han skulle precis hälsa på mig när han stannade till. Våra blickar möttes och ett litet O bildades på hans läppar. Han kunde inte heller slita blicken ifrån mig, samma kunde inte jag från honom.
-Jag kan in.. Började jag och skulle precis gå när Wills mamma tog tag om min arm.
-Alyssa jag berättar allt där inne, vi låter dom va.. Wills mamma log mot mig och smekte min arm och tog sedan Alyssas hand o förde henne in i huset.
Will såg ut över havet och sedan suckade.
-Kan vi typ.. Ta en promenad..? Frågade han ganska blygt och såg med allvarlig blick på mig. Jag ryckte på axlarna och sedan nickade. Han lät mig gå före och vi började gå mot en brygga.
-Jag har tänk på dig, ganska mycket. Sa han och jag stelnade med blicken på havet.
Jag fnös till och såg på honom.
-Okej. Jag har tänkt på dig också.
Han ville le, men istället fnös han också och svarade lika drygt som jag.
-Okej.
Jag ändrade mig genast att jag var så dryg mot honom. Jag suckade.
Vi gick på bryggan och vi la oss samtidigt på mage bredvid varandra och såg ner på vattnet under oss. Vi låg i tystnad i några sekunder sedan reste sig Will och jag kollade efter honom. Han gick och hämtade en pinne som låg på stranden och sedan kom han tillbaka och la sig ner bredvid mig. Han började rita med pinnen på vattnet, och jag kollade på. Plötsligt skrev han ord, och jag läste vad han skrev.
I'm sorry.
Jag fick ett leende på läpparna och ville skriva tillbaka till honom. Jag reste mig upp och hämtade en mindre pinne vid en liten buske. Jag tog den och sedan gick jag tillbaka och la mig ner bredvid honom.
I'm sorry, börja om?
Jag skrev bokstäverna långsamt och sedan såg jag på Will med ett litet leende. Han sa inget, reagerade inte utan bara såg på mig men en tom blick. Jag suckade och skakade om huvudet och reste mig om.
Han hade säkert redan en tjej, varför ens försöka. Jag fick i alla fall träffa han en sista gång. Gråt inte Yasmine, GRÅT INTE. Med tårar i ögonen gick jag av bryggan ut på stranden. Jag andades tungt och kliade min arm. Jag tog tre steg till och plötsligt kände jag en hand ta stark om min arm och jag vände mig om och fick syn på Will. Han drog in mig en kram och kramade starkt om mig.
-Stanna. Viskade han och såg in i mina ögon och sedan möttes våra läppar i en kyss.

Flyget lyfte och ännu en gång flög jag över Amerika till Hawaii. Hela flygresan pratade jag och Alyssa om vad vi skulle göra först och främst. Vi hade i alla fall bestämt att vi någon dag skulle besöka Alyssas familj. Vi hade fått nycklarna till villan pappa köpte i Hawaii och vi hade huset för oss själva. WOW.
-mamma kolla jag börjar se land! Sa en flicka längre fram i flyget o hon tittade ut genom fönsterrutan, samma gjorde jag o Alyssa.
-Då är vi framme.. Fnissade Alyssa och jag log.
Vi fick vårt bagage och tog en taxi som körde oss precis utanför huset. Vi tackade och vi behövde inte ens betala eftersom mannen som körde var fan av pappa o hans dotter tyckte om mig. Vi låste upp dörren och gick in i huset.
-JÄKLARRRR... Alyssa slängde ner sitt bagage och började springa runt i huset.
-Jag tar rummet bredvit ditt! Skrek hon när hon var vid mitt rum.
Jag började skratta och började gå till mitt rum.
-Hur visste du att det är mitt?
-Bilderna på hyllan! Du har likadana bilder i San Diego!
Jag gick in i mitt rum och la ner mitt bagage på soffan vid min stora teve. Jag packade ut kläder och gick upp för den lilla trappan upp till min Walk in closet och hängde upp kläderna där. När jag vände mig om för att gå till Alyssa o se hur det går för henne märkte jag bilderna Alyssa menade. Klassfoto 2010 i Miami, bilder med mig o Tyra i Hawaii. Några bilder med mig Victoria och Layla. Bilder med Paul och mamma. Bilder med mig och pappa och sedan några få med killarna från skolan. Jag hade också ett liten foto. Det var på one direction och mig när jag och Harry blev vänner. Jag saknade dom. Jag saknade allihopa. Gud, tiden går så snabbt. Jag kommer ihåg när jag var på flygplatsen i LA o letade efter pappa. Jag kommer igår när jag kom första dagen till mitt jobb. Gången Harry trillade av scenen. Gången då killarna första gången sa till mig sötnos. Den dagen jag såg Will och ramlade av solstolen. Allt var som det hade hänt igår...
-Så ska vi gå? Alyssas röst väckte mig och jag skakade snabbt om huvudet
Jag vände mig om och vid ingången till mitt rum stod Alyssa med ett par shorts och ett blommigt linne.
-Var då? Jag log.
-Mina föräldrar.
-Ja, ja självklart.
-By the way, min lillebror kanske också kommer vara där.
-Jaha! Okej jag ska bara byta om och så går vi.
Alyssa nickade, log och sedan gick iväg.
Jag bytte om till ett par shorts med USAs flagga på och till det ett tajt vitt linne. Jag satte upp håret i en hög tofs och satte solglasögonen bakom öronen, på huvudet.
-Nu går vi! Tjöt jag och tog en snabb blick mot klockan i vardagsrummet. Halv fem.
-Okej! Vi kan gå det är ganska nära det ligger längst med stranden ungefär en halvtimme bort.
-Hahaha okej!
Vi tog på oss skor o sedan låste vi dörren efter oss och började gå. Vägen kändes bekant. Likadant gjorde husen längst med stranden. Hade jag sätt detta på google..? Nä..
-Framme då.
Huset vi stod vi kändes allt för bekant. Det vita huset med balkongen. Vänta balkongen.. Hade inte någon jag kände varit där?
-Alyssa!!!
En blond kvinna sprang ut ur huset.
-Min galna mamma är påväg. Fnissade Alyssa.
Jag kände igen henne.. Vänta..
Hon och Alyssa möttes i en kram.
-Åh din pappa o bror har saknat dig så mycket! Sa Alyssas mamma.
Dom släppte taget och jag kunde inte sluta fundera över vem kvinnan var. Eller jag visste vem hon var men jag kände igen henne.
-Mamma detta är min kompis, Yasmine.
Alyssas mamma såg på mig och sträckte ut handen åt mig med ett leende. Leendet försvann snabbt till en fundersam blick.
-Yasmine...?
Och det var nu jag insåg var jag kände igen henne ifrån och hela stället. Will.

En månad senare.
-Jag kan fortfarande inte fatta det. Skrattade Alyssa.
-Men jo det är sant!
-Varför har du inte sagt det innan?!
-Jag vet inte.. bara blev så.
-Men seriöst? Du är inte seriös va?
-Jo, jag svär! Skrattade jag och hon var fortfarande helt paff.
Jag hade precis berättat att jag är bästa vän med One Direction och Alyssa som avgudade  Zayn var helt paff.
-Jag tro inte dig.
Jag kunde inte sluta skratta.
-Nähe, men då kanske du tror när jag gör såhär..
Jag fiskade upp min mobil ur fickan. Jag såg att Alyssa kollade på mig samtidigt som jag letade efter Zayn i kontakt listan. Tillslut fann jag honom och jag ringde honom. Jag väntade i några få sekunder och innan jag hörde att någon svarade satte jag på högtalarna så att Alyssa kunde höra också.
-YAAAAS! Skrek Niall och Harry som svarade.
-HEEEJJ! Skrek jag tillbaka så att jag skrämde Alyssa.
-Vad gör du älskling? Frågade Niall och fick ögonkontakt med Alyssa som när som helst skulle trilla av soffan.
-Nä inget, är med min kompis som snart kommer svimma eftersom jag snackar med er. Skrattade jag och jag hörde killarna skratta också.
-Vad heter hon?
-Alyssa.
-Hej Alyssa! Sa Harry och Alyssa fnittrade till.
-Hej Harry!
-Ey Harry.. viskade jag.
-Hon är 3 år äldre än oss, du vet du är ju intresserad av äldre kvinnor inte sant?
Killarna började asgarva, utan Harry som blev helt tyst.
-Jag älskar dig för mycket Yas, kan inte skylla ut dig.. Sa han och jag naw:ade
-Älskar dig med!
-Får jag också säga nåt? Hörde jag Liam säga och jag log mot Alyssa som bet sig i läppen.
-Hej Yas och Alyssa!
-Hejhej!! Svarade vi.
-Vem är din favorit Alyssa? Frågade Liam och Alyssa blev helt stel.
-Alyssa det är lugnt.. fnissade jag och hon andades ut.
-Zayn. Skrattade hon och killarna började busvissla.
Alyssa och jag började skratta.
-Hej! Hörde vi Zayns mörka röst.
Alyssa reste sig upp och började hoppa av glädje samtidigt som jag skrattade.
-Hon är ganska överlycklig nu..
-Shh!!! Fnissade Alyssa och satte sig tillbaka bredvid mig.
-Hej Zayn. Sa hon lugnt och han skrattade till.
-Vad gör du Alyssa?
-Chillar bara.
-Trevligt! Skrattade Zayn.
-Jo, saken var den att hon inte trodde mig att jag kände er så jag skulle bevisa henne.
-Tro du på henne nu då Alyssa? Frågade Louis och vi skrattade.
-Ja, självklart! Fnissade Alyssa.
Vi pratade i några minuter till, och tillslut la vi på för att äta frukost. Det var en skön lördagsmorgon. Vi bestämde oss att ha en mys dag idag och se på barndomsfilmer. Lejonkungen t.ex Medan Alyssa kokade kaffe åt oss tog jag fram min dator och började surfa på internet. Plötsligt kom en reklam upp.
Sista minuten!
Jag ryckte på axlarna och tryckte på reklamen. Jag började kolla igenom alla resor från San Diego och fick plötsligt syn på Hawaii. Samma stad som jag och Tyra var i. Med ett jätte billigt pris för två personer!
-Vad har du hittat då? Alyssa skuttade fram till mig och tittade på skärmen.
-SHIT! När?! Forsatte hon och satte sig bredvid mig och tog ifrån mig datorn.
-Om 3 dagar? Det är ju bra det är då vi har lov!
-Men..
-Ska vi åka?
Jag tänkte efter i några få sekunder. Ingen chans att Will är där just nu. Ingen chans. Dessutom så skulle jag väl ha åkt dit för att ha kul med Alyssa? Vi kan ju bo i det huset pappa hade köpt?
-Åh, dessutom har min familj ett sommarhus i samma stad!
-Najs!
-Men vad tycker du?
Jag fnissade till.
-Jaaaa... varför inte?
Alyssa lyste upp i ett leende. Hela grejen blev helt plötsligt. Efter några timmar hade vi köpt flygbiljetter och det var fixat. Vi ska till Hawaii.

    Alyssa

-Så, detta är din lägenhet.
Lägenhet?! Pappa måste skoja. Detta var .. enormt. Är detta min lägenhet?! Chockad slängde jag mig ner i soffan och såg över hela min lägenhet. Köket var litet, men fint i alla fall. Mitt sovrum hade en stor öppning till vardagsrummet och vardagsrummet var enormt. Sovrummet hade ett stort fönster och utsikt över stranden. Från sovrummet var en glasdörr till toaletten och en till dörr som var till min ENORMA walk in closet som redan var full av kläder, skor och väskor. Vardagsrummet hade en stor glasdörr till min stora balkong med utsikt över stranden. Collaget var i kvarteret bredvid, så jag hade ganska nära också! Gud var perfekt.
-Pappa..
Pappa hade börjar göra något i köket, (middag) och sedan vände sig mot mig.
-Ja? han log brett.
-Tack. Tack tack tack tack tack tack! Skrek jag och reste mig upp och sprang fram till honom och kramade om honom.
Han bara skrattade.
-Varsågod! Gwyneth var här för några dagar sen och fyllde din garderob med kläder och sånt.
-Såg det! Hela garderoben är överfull av kläder!
Vi skrattade och sedan hjälpte jag pappa med att laga middag. Jag kunde inte förstå att jag för ungefär ett år sen inte visste hur min pappa var. För 10 månader sen träffade jag honom igen, och mitt liv blev ett fantastisk äventyr. Jag är glad över att mamma skickade mig hit till pappa. Jag har träffat människor som jag är glad över att ha träffat. Även om Will inte finns hos mig längre, så måste jag släppa taget om honom. Vi kommer aldrig träffas igen, aldrig igen.

Nästa dag.
-Helvete, helvete helvete! Skrek jag över lägenheten för mig själv.
Pappa hade åkt och jag var själv och jag hade försovit mig. Skit bra, första dagen i skolan JIPPIE! Gud..
Jag sprang runt i lägenheten, med hannduk över huvudet eftersom jag hade tagit en snabb dusch och jag åt samtidigt flingor som jag tog på mig mina shorts. Efter min snabba frukost sprang jag in i mitt rum och valde snabbt en tröja och sedan fönade mitt hår. Jag borstade snabbt igenom mitt hår och sminkade mig lätt. Med snabba steg gick jag mot utgången. Jag tog min väska samtidigt som jag drog ner handtaget och sedan stängde jag dörren efter mig och låste. Jag sprang ner för trappan och kom ut i det underbara vädret.  Jag andades in och sedan började gå till skolan. Jag träffade på andra ungdomar som gick åt samma håll som mig och sedan kom jag fram till skolan. Yes, jag var inte sen! Okej Yasmine, ta det lugnt. Jag följde med hela massan av ungdomar in och följde med den in till Aulan. Alla kände varann, alla vinkade till varann ropade och jag gick och satte mig bredvid en mörkhårig tjej som var ungefär 20 år gammal och hon hälsade på mig med ett leende.
-Hej! Sa hon och hennes glada leende fick mig att känna en stor lättnad i bröstet.
-Hejhej!
Hon stannade med blicken på mig och såg på mig uppifrån och ner med en rynkad panna.
-Har jag fel, eller är du Robert Downeys Jr dotter?
Jag fnissade till och nickade.
-Japp.
-Fett najs.. Jag är i alla fall Alyssa. Hon sträckte fram handen och log brett mot mig.
-Yasmine.. fast det vet du nog redan. Sa jag och skakade hand med henne och log smått. Alyssa skrattade.
-Är du från San Diego?
-Nä, från LA men jag kom in på detta Colleget så.. Jag ryckte på axlarna och fnissade.
-Aha! Jag gick i San Franciso College innan men jag bytte eftersom jag tyckte det inte passade mig längre.
Jag nickade och log. Vi började prata en lång stund innan rektorn kom och hälsade på oss. Alyssa var riktigt snäll, faktiskt. Vi hade även samma lektionen varje dag, utan på onsdagar då hon hade engelska istället för matte som jag. Efter rektorns tal började lektionerna. Efter musiken var det lunch och vi hade fått veta vilka skåp som var våra.
-Men var bor du nu då?
-Pappa köpte en lägenhet precis vid kvarteret bredvid.
-Jasså? Kul! Inatt både jag på hotell för att det blev fel med internatet så jag fick aldrig ett rum.
-Nej gud vad jobbigt?! Men bo hos mig så länge då?
Den sista meningen bara flög ur min mun. Men, jag ändrade mig inte ett dugg över att jag sa det. När vi kom hem var hon försiktig med allting hon gjorde. Även fast jag hade sagt att hon ska känna sig som hemma. Efter hon hade ’‘flyttat in’’ gick vi och handlade mat. Hon hann inte ens se sig runt om i huset innan jag drog ut henne för att handla mat. Vi köpte det vi behövde, och sedan gick tillbaka hem. Jag visade henne mitt rum toan hennes rum (gästrummet) och det var nära att hon svimmade när hon såg min walk in closet.
-JAG FÖRVÄNTAR MIG ATT JAG FÅR LÅNA LITE AV DOM HÄR?!
Jag kunde inte sluta skratta när hon kollade igenom alla kläder skor och väskor. Jag var glad att ha fått en sån nära vän på sån kort tid. Jag var inte längre lika ensam, eller hur?

Två månader senare.

Jag saknar dig BooBear :((<3

Saknar dig mer Yas.. När kommer vi ses igen? Det är typ 4 månader kvar tills vi ses igen.. <3

Jag vet! Sjukt. Nu blir jag också lämnad själv. Tyra börjar sitt collage, samma som killarna, Vic o Layla har åkt hem, mamma o Paul också. Jag lämnar pappa alltså också för att studera i dumma San Diego..

Ååååh, killarna o jag pratar om dig jämnt. Det känns sjukt.  Vi börjar spela in vårat nya album o allt. Det kommer ut i november.

Ska verkligen köpa det! :) saknar era fina röster... O det är inte samma sak att lyssna på era låtar o att höra er på riktigt. You light up my world like nobody else. <3

That what makes you beautiful Yasmine Downey Walker <3 // Harry, Liam, Zayn, Niall.

ÅÅÅH GUUYYSSS. Vill bara krama er nu :( Kom till mig <3

Vi kommer besöka dig så snabbt som möjligt efter vår world tour. Nu börjar vår konser i Spanien.. We love you!! <3 :****

Där slutade min och Louis smskonversation. Jag lyfte upp min blick och fick plötsligt syn på att vi var framme vid flygplatsen. Jag ska till San Diego. Collage.
Jag såg på pappa med en ledsen blick och han log tröstande mot mig och la min hårslinga bakom örat.
-Jag kommer besöka dig. Ofta.
Jag kramade om honom och suckade.
-Pappa, åk inte imorgon.
Han kramade om mig mjukt och suckade han också.
-Jobb Yasmine..
Några minuter senare satt vi på privatflyget och jag tog upp en skvallertidning från väskan. Jag började läsa och fick plötsligt syn på en artikel om mig, som gjorde mig ganska intresserad. Haha.
Yasmine Downey är på stan med vänner igen. Det visar sig att världen har lyssnat på Yasmine och all hat är över. Eller?
Jag suckade och la ifrån mig tidningen. Inget mer hat, snälla.. Jag började tänka på killarna här i LA som jag skulle lämna och jag fick tårar i ögonen. När kommer jag se dom igen? Dom hade börjat sitt Collage här och vi tog ett långt farväl igår kväll med en stor middag. Jag kommer sakna dom så mycket. Gwyneth också, men som tur så har hon ett hus i San diego som hon ibland bor i, så henne träffar jag nog ofta. Även kommer jag sakna Dave, världens bästa granne. Kommer jag få en lika bra granne som Dave? Aldrig.. Och Tyra.. jag har inte ens hunnit säga hejdå till henne. Eller jo, på röstmeddelande. Hon har varken svarat när jag ringde henne eller på sms. Jag såg ut genom det lilla fönstret och fick plötsligt syn på två personer hoppa ut ur en välbekant bil. Är inte det Daves bil?! Springade från den kom Dave och.. Tyra?!
-Pappa kolla! Jag slog till pappa på armen så han kollade ut genom fönstret.
-Nämen kolla.. Han log och jag flög ur fåtöljen och sprang fram till piloten som precis skulle starta motorerna.
-Ursäkta! Fem minuter?
Han nickade sakta och jag sprang ner till Tyra och Dave. Jag och Tyra sprang med full fart mot varann och vi möttes i en kram.
-Åh Yas, förlåt jag har tappat bort mobilen och har fått utegångförbud för pappa. Jag skulle precis ta bussen till er idag och ni hade precis åkt, så jag plingade på hos Dave.
-Det gör inget, du är i alla fall här nu.
Sen suckade vi båda två och jag kände hur hon började gråta. Det gjorde jag också. Jag ville inte lämna LA. Vi stod och kramades ganska länge. Jag kände plötsligt en hand på min rygg och jag såg bakom mig.
-Piloten vill att vi ska lyfta nu.. sa pappa och log mot mig.
Jag nickade och torkade bort några tårar och sedan kramade jag om Dave en sista gång.
-Kommer sakna dig bästa granne.
-Åh söt du är. Kommer sakna dig med!
Vi log mot varandra och sedan skyndade jag och pappa tillbaka till flygplanet. En sista gång såg jag ut genom fönstret och flyget lyfte. Jag vinkade till Tyra och Dave. Men speciellt till hela LA som jag kommer sakna sååå mycket.