Va? Var de hon som körde på Harry? Nej herregud. Jag visste egentligen inte om jag skulle uppleva, skräck, sorg, eller besvikelse. Främst var jag bara förvånad.. Jag menar, Ann?!
Jag såg på pappa, och han på mig med en förvånad blick.
-..Harry kommer gilla sin olycka kanske.. Sa Liam tyst, men blev löst slagen på armen av Louis.
Ann började närma sig, samtidigt som läkaren som hade visat oss vem som just körde över Harry, gick iväg. Plötsligt stannade Ann med en suck och skakade på huvudet.
-Robert, jag ha.. Ann blev avbruten, av en kvinna som sprang förbi henne och stannade vid oss.
-Jag ber så hemskt mycket om ursäkt! Var är pojken jag körde på? Var?! Skrek hon och såg på oss med stora ögon.
En stor lättnad kändes i kroppen. Herregud, det var inte Ann. Det var en kvinna runt, 50 års åldern som hade kört på Harry. En stor suck hördes från pappa och sedan fnissade han till för att han inte kunde hålla sig för skratt. Kvinnan såg konstigt på honom.
-Han är där inne. Sa Liam för att avbryta den pinsamma situationen och visade dörren till rummet där Harry låg.
Kvinnan nickade snabbt och rusade genast dit.
Jag såg på pappa och började skratta med honom. Ann tog ett steg fram och såg konstigt på oss.
-Vad händer? Sa hon och fick ett leende på läpparna, för att hon inte visste var det var, men skrattet smittade.
Samtidigt som jag skrattade slog jag till pappa löst på ryggen och sedan backade till Louis och Liam, som stod ett steg bakom mig. Louis mötte mig i en kram, samtidigt som han skrattade med Liam.
-Fan vad pinsamt det skulle vara om det vore Ann, egentligen. Viskade jag till Louis och skrattade.
-Hahaha, stackars Harry, han olycka blir visst inget mirakel. Retades Louis.
-Hallå vad händer?! Ann skrattade till och såg på oss.
-Asså vi trodde det var du som hade kört över Harry, eftersom läkaren pekade mot dig håll och sa att aa, nu kommer hon som körde på Harry.
Pappa förklarade vidare, och sedan började Ann skratta.
-Neeej vad pinsamt det skulle bli. Hahaha! Skrattade Ann och ställde sig närmare oss.
-Jag började leta efter dig, eftersom Jude Law sa att du hade stuckit, och jag började fråga folk, och dom sa att du skulle träffa din dotter, och då smsade jag Liam, eftersom Rose inte ville svara på mina sms, och samma sak med dig Robert. Sa Ann och såg på mig och pappa med en allvarlig blick.
Genast tog jag upp min mobil, och såg på skärmen 6 missade samtal och 8 sms, från Ann.
-Ooj.. förlåt mig Ann. Sa jag och la ner mobilen i fickan igen, och såg på henne med en orolig blick.
-Äsch, gör inget.
-.. Jag.. glömde mobilen i bilen. Erkände pappa.
Ann fnissade till, och sedan nickade som att det var lugnt.
-Men.. Hur fick du mitt nummer? Sa plötsligt Liam, och trängde sig förbi mig och Louis.
-Jag letade upp dig eftersom min kusins dotter är helt förälskad i er, särskild i dig, så jag frågade om hur hennes idol hette och hon sa att det var Liam Payne, så jag frågade några människor efter ditt nummer och fick det tillslut.
-... Jahaaa...Liam nickade.
-Men aja, hur mår grabben? Pappa slog ihop sina händer och så på mig, Louis och Liam.
-Han ligger där borta om det är nåt. Svara Louis, och visade för pappa.

Pappa såg på Louis med ett leende och tittade dit Louis visade.
-Jag måste få se honom.. Sa jag plötsligt och började med snabba steg gå mot dörren.
Helt plötsligt, liksom, bara sådär, blev jag riktigt orolig för Harry. Asså för orolig. Jag ville se honom, visa honom att jag faktiskt bryr mig. För, jag gick ju aldrig in dit, egentligen. Han var min vän, såklart att jag ska se hur han mår!
Pappa och Louis började följa efter mig, och snart kom Liam och Ann efter. Jag öppnade dörren och gick in. I en vit, säng låg Harry med bandage runt ena benet, och runt ena armen. Kvinnan, stod nästan vid ingången och såg på Harry och sen på mig.
-Din vän vill visst prata, jag ber om ursäkt igen. Sa kvinnan.
-Man får vara lite försiktigare nästa gång. Svarade Harry hest.
Kvinnan såg besviket på Harry igen, och sen gick hon ut.
-Hej Harry, sa jag.
-Rose! Hej! Sa han hest och försökte sätta sig upp i sängen.
-Nejnejnej! Du får ligga, herregud vila. Sa jag samtidigt som jag rusade framåt till sängen för att hindra honom.
Harry nickade och la sig ner igen.
-Det är egentligen bara en bruten arm och ett brutet ben. Fast, fan, jag kommer inte kunna vara på konserten på tisdag nästa vecka. Jäkla tant, som om hon inte kunde fixa sig glasögon för en bättre syn...! Väste han på slutet, när han pratade om kvinnan.
-Men Harry.. det.. det var inte.. hennes fel.
Jag blev faktiskt lite ledsen över det vad Harry sa.. Jag trodde han.. han förstådd henne och inte skulle skälla på henne. Han själv, fick faktiskt vara lite FÖRSIKTIG. Harry såg på mig med en allvarligt blick.
-Fast jo? Sa han hest, men såg nonchalant på mig.
-Fast nej Harry! Du kunde ju själv vara försiktig! Sa jag högt och backade några steg mot utgången.
Plötsligt kom Louis in i rummet med pappa bakom. Jag såg på Louis, och han tillbaka på mig, och han märkte genast att det var något som hade hänt här. Att stämningen mellan mig och Harry var lite.. spänd.
-Hejsan.., väldigt många bandage..Sa pappa och såg på Harry.
Harry himlade med ögonen och sedan vinkade han med ett litet leende på läpparna, både till pappa och Louis. Såklart, med den armen som INTE var bruten. Louis vinkade inte tillbaka. Och det gjorde Harry så att han bet ihop käkarna. En pinsam tystnad uppstod, eftersom ingen hade visst något att säga..Snart vibbrerade pappas mobil till, och avbröt det pinsamma tystnaden.
-Alltså, jag ska på spelning nu. Krya på dig grabben! Sa han och såg på Harry.
-Mm, tack. Sa Harry.
Pappa mötte mig vid ingången och gav mig en kram.
-Ska jag komma imorgon?
-Ja! Sa jag med ett stort leende på läpparna.
Snart var pappa borta, och Ann också, eftersom hon följde med pappa. Det uppstod ännu en tystnad. Men den höll inte länge, eftersom snart hördes det röster utanför rummet. Snart öppnades dörren och så kom resten av killarna in, Liam, Zayn och Niall.
-Några vill hälsa på! Skrattade Liam.
-Hej idiot till Harry! Skrattade Niall och kramade Harry.
-Jätte kul, det var tantens fel faktiskt..
-Vasapenning?! Ropade Zayn och gav Harry en liten kram efter Niall.
-SKIT BRA! JAG HAR ETT BRUTET BEN OCH EN BRUTEN ARM. Asså helt fantastiskt, vad tror du? Sa Harry och skrattade till.
Zayn skulle precis sätta sig på en fåtölj längre in i rummet när han plötsligt fick syn på mig.
-Nejmen hej Rose! Sa han och kom fram till mig och gav mig en snabb kram.
-Ha, Hejsan Zayn.
Zayn släppte taget om mig, och sedan hälsa på Louis med en .. ’‘BRO’’ kram. Efter bara någon sekund kom Niall rusande mot mig.
-Heej Rose!!! Sa han och kramade mig.
-Ja, hej Niall! Sa jag och skrattade och sedan släppte vi taget.
Några sekunder senare, började alla prata. Utan Louis och mig, vi visste inte vad vi skulle göra. Vi stod vid utgången och hängde lite på varandra.  
-.. Ska vi gå någonstans? Viskade plötsligt Louis till mig.
-Visst! Viskade jag tillbaka.
Vi började försiktigt smyga ut ur rummet, samtidigt som killarna bara bablade på. Vi lyckades gå ut utan att någon märkte oss.
-Oj vad som snackade på.
-Liam visste att vi skulle gå, så han började snacka extra mycket. Skrattade Louis.
-Aw, vad snäll han är, fnissade jag till.
-Kom på att klockan börjar närma sig sju på kvällen, vi kanske ska gå och käka?
-Mm, vart?
-Jag bjuder gärna, vi kan gå till någon restaurang? Louis log mot mig.
-Okej, som du vill! Sa jag och tog Louis hand.
Vi gick ut ur sjukhuset, hand i hand och snart gick vi in i Louis bil. En nybilslukt träffade mig genast när jag kom in i bilen.
-Ny bil? sa jag samtidigt som jag satte på mig säkerhetsbältet.
-Japp. Bara min! Sa Louis och klappade bilratten och sedan startade bilen och så körde vi iväg.
Under vägen till restaurangen vi skulle till, fick jag plötsligt ett sms. Jag tog upp min mobil snabbt ur väskan. Det var ett sms från Chaz.
’’ Rose, jag har en överraskning... Har precis köpt sista minuten flygbiljett till London och kommer därför över imorgon till London! :) Tänkte det skulle vara lite kul att få se dig igen!! Dessutom har jag faktiskt alltid velat se London. Kommer vara där i typ två veckor..:) Kan ta ett hotell och sånt där såklart om jag kommer komma o störa dig. Så det är inga problem. Ville bara meddela detta! Såååå..vi ses över imorgon! :)<3’’
Jag blev stum..

Va?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Samtal med mentorer, lärare och rektorn? Ja. Kvarsittning? Ja.Men fortfarande, ångrade jag inte att vi rymde från barnhemmet. Det var helt sjukt. Men fortfarande funderade jag över om varför Rdj frågade om mitt namn och sen om vart jag bor? Jag ...

  16 december   Jag såg ut genom bilrutan och himlade med ögonen och såg tillbaka ner på min mobil. -Soo much snow! Fnittrade min moster Rachel och såg på mig.Jag kollade upp och log snabbt till och sedan såg ner på mobilen igen. Hon suckade och ...

  Bussen kom, och vi betalde en varsin bussbiljett. Sedan gick vi längst in i bussen och satte oss ner. Det var nästan ingen i bussen, förutom en kvinna med barnvagn längre fram och en liten pojke nästan längst fram i bussen. Vi satt i ungefär tio...

  14 december. Två dagar kvar tills premiären.Jag tog på mig ett grått linne, en vit kofta över det och sedan svarta mjukisbyxor. Jag la ner 500 kr vi får varje månad från barnhemmet, eftersom jag och Sophie alltid gick ut på rasten en gång per m...

MEN DÖÖÖDA MIG! Jag skrev typ världens bästa presentation om alla, med spänning och allt och så gick allt bort bara sådär? Bajs!! Så ni får bara några bilder och typ namn och ålder. Orkar inte skriva om allting. Usch fyfan vad sur jag blev nu. SKIT...