Med oro och gråt tittade jag upp från mobilskärmen och mötte Janes blick som satt längre bort. Hon skrattade elakt till och reste sig upp, som alla andra och gick ut ur bussen. Jag såg ut genom fönstret och såg alla elever i skolan vänta tills jag skulle gå ut. Dom viskade, fnissade och satte upp lappar överallt på photoshopade bilder på mig och andra kändisar. Jag försökte samla mord, men all sorg tog över hela mig. Jag hade inte gjort något? Plötsligt ringde det in, och alla elevarna försvann. Busschaffören öppnade den lilla dörren till sin plats och såg på mig.
-Du får ta och gå ut nu tjejen, jag har bara rast i fem minuter.
Jag snyftade till.
-Jag går ut när din rast slutar.. Sa jag hest och han nickade och gick ut ur bussen.
Det kändes som om en stor flod skulle uppstå i bussen. Jag grät och hade händerna för ansiktet. Mobilen vibbrerade ännu en gång och jag tog upp den och läste smset. Det kom fram en photoshopad bild på mig som håller hand med Cody Simpson och en annan där jag håller hand med Justin Bieber.
Såg henne, denna bilden är 100 % sann!!
Jag skakade på huvudet samtidigt som jag började gråta ännu mer. Jag ville hem, jag ville verkligen det.
-Yas? Hörde jag plötsligt en välbekant röst säga och jag tittade snabbt upp.
Jag fick syn på Cam stå i bussen och han log mot mig snett.
-Hej Cam.. Du vet redan allting, så varför är du här? Sa jag tyst och hest och kände hur flera tårar rann ner för mina kinder. Han började sakta gå fram till mig, med händerna i fickorna och han suckade, och satte sig ner bredvid mig.
-Ja, jag har hört att du är en hora o player..
-Cam jag lovar dig, det är inte sant! Allt är bara en lögn. Grät jag och Cam tog min hand och kramade om den.
-Jag vet det. Jag är din vän, remember? Jag tro dig, och jag kan bli kallad bög o idiot också, men jag vill inte se dig bli ensam.
Orden han sa till mig kändes sanna. Dom fick mig att le.
-Tack Cam. Grät jag och han kramade om mig.
Några minuter senare åkte vi båda bort med bussen tillbaka hem till mig. Cam följde mig till dörren samtidigt som tårarna rann. Innan jag hann öppna dörren öppnades den av pappa.
-Yasmine?! Sa pappa högt och förskräckt. Han tog emot mig och kramade om mig.
-Det börjar komma problem. Skolan och hela stan tror att Yasmine är en player och dejtar alla kändisar. Förklarade Cam och pappa nickade frustrerande.
-Vill du komma in eller? Frågade pappa snabbt och Cam skakade på huvudet.
-Har skola, jag säger till läraren att Yas mådde dåligt så hon gick hem.
-Okej, tack Cam. Sa pappa och log mot honom.
Cam mötte min blick och jag fick ur mig ett leende som ett tack. Han log tillbaka och sedan försvann jag in i huset.
-Yassie?! Hörde jag killarna ropa förskräckt och dom tog emot mig medan pappa ringde för att säga att han inte kommer till spelningen idag.
-Yas, vad har hänt sötnos? Frågade Zayn och kramade om mig.
-Bilder, ryckten. Allt är falskt.. Grät jag och gömde mitt aniskte i hans famn.
Jag kände killarnas händer på mig rygg och jag satte mig ner i soffan bredvid Louis och Niall.
-Gumman, gråt inte. Tröstade Niall mig och jag la mitt huvud på hans axel samtidigt som Louis smekte min arm och log sorgset mot mig.
Harry satt på fåtöljen mittemot mig med sin mobil i handen.
-Å gud guys, jag fick precis ett foto från ett fan..
-Visa mig. Sa Liam och tog emot Harrys mobil.
-Fyfan vad lågt. Väste Liam och gav mobilen tillbaka till Harry.
-V..Vad..Vadå? Snyftade jag fram och mötte Liams blick.
Liam såg på Harry och Harry visade mig bilden. Det var självklart en photoshopad bild på mig och Harry som höll om varandra och såg på varandra.
Is this true Harry, why are u not saying anything?
-Harry du ger seriöst ut ditt nummer till fans? Frågade plötsligt Zayn och Harry suckade.
-Jag tyckte synd om henne på ett party...
-Oh god. Suckade alla killarna och jag snyftade till.
-Seriöst jag vill inte se dig såhär. Sa Louis och kramade om mig.
-Bry dig inte om dom..Började Niall.
-Dom? D..om? De..det är he..hela värl..den snart. Snyftade jag förskräckt till och killarna suckade tungt till och alla satte sig vid mig och kramade om mig i en gruppkram.

http://www.youtube.com/watch?v=SFGvmrJ5rjM

LYSSNA MEDAN NI LÄSER!

Jag ser upp mot Chris igen och tackar honom med ett leende och börjar tränga mig förbi till pappa. Jag ska precis gå fram till honom, när en tjej från folkmassan drar till min arm så jag vänder mig åt hennes håll.
-Ha det så bra nu, för imorgon kommer ditt liv börja bli ett helvete. Viskade hon med en hes röst och innan jag hann se vem hon va, gick hon. Jag ville ropa efter henne, men jag var häpen och förvånad. Vad menade tjejen? Det skrämde mig det hon sa.
-Yas, heej!! Hörde jag pappa säga bakom mig och jag struntade i tjejen, samtidigt som jag vände mig om.
-Pappa, Paul är här, ska du träffa honom?
-Jaa, kom! Sa han och innan vi gick mot Pauls håll log vi mot kameran och det blixtrade till. Vi gick vidare några steg och vi kom fram. Paul och pappa började verkligen prata på, medan jag stod med Dan och Ryan och hade det jätte kul med folk som intervjuade oss.
Det kändes som Ryan såg på mig mer än vad han har gjort förut. Och när vi pratade var det som om han försökte säga något men aldrig gjorde det. Det kändes konstigt, vad ville Ryan från mig..?  
-Hur känner ni tre varandra då? Frågar den glada kvinnan som intervjuade oss just nu.
-Ryan och Dan är mina bästa vänner som jag träffade i skolan när jag kom hit. Ryan har jag känt sen jag var liten, men sen jag flyttade bort till Miami hade vi inte träffats.
-Hur känns det att vara den kända RDJ’s dotter? Frågade hon med ivrig, men fortfarande glad röst.
-Jaa, asså det känns väl bra? Jag menar, det är inte så annorlunda. Rdj är ju en vanlig människa egentligen också? Han är ju min pappa, som alla andras barn.
Vi blir tillslut fria att gå ifrån kvinnan och innan vi ens vänder oss om kommer en man med mikrofron och ler mot oss.
-Hur känner ni er just nu? Frågar han.
-Har aldrig känt mig bättre! Säger jag högt med ett leende.

Nästa dag.
Jag gäspar, snurrar runt och sträcker mig i sängen innan jag går upp. Det första jag gör är att le, eftersom jag tänker på den helt fantastiska premiären. Jag la mig jätte sent, kanske fyra på natten eftersom jag hängde i några timmar med killarna från One Direction också. Dessutom börjar jag skolan idag igen. Det knackar på dörren samtidigt som jag går in på toaletten.
-Yas? Frukosten är där nere, jag väntar på dig. Hörde jag pappas röst säga några meter ifrån mig.
-Okej, tack! Ropade jag med nyvaken röst och började sminka mig lite lätt.
Jag tog på mig kläder och la in böckerna till skolan i min stora väska, samtidigt som jag gick ner till frukosten. Istället för att mötas av en blick, som vanligtvis, möttes jag av 6 stycken glada blickar.
-Morgon Yas! Hojtade Louis, Niall, Liam, Zayn och Harry till medan pappa skrattade.
-Hej lads, vad gör ni här? Frågade jag och satte mig ner vid det stora bordet. 
-Dom fick sova här inatt! Förklarade pappa och jag nickade, och började snabbt äta på min frukost.
Några minuter senare kramar jag om hela gänget och pappa innan jag går till bussen. Jag springer ut ur huset snabbt för att inte komma för sent till bussen, och istället för att se Dan vänta på mig ser jag ingen alls. Jag rycker på axlarna och går in i bussen. Dan kanske bara skyndade sig också o hann inte vänta på mig? Jag ser mig omkring och alla blickar förs mot mig. Men det är inte vanliga blickar, utan blickar som jag stör mig på. Kalla och onda blickar. Jag försöker dölja att jag faktiskt blir nervös av blickarna och sätter mig längst bak i bussen. Bussen börjar köra, och det vibbrerar plötsligt till i fickan. Jag hade 2 sms, från Ryan och ena av det skickades igår natt, då jag inte hade mobilen vid mig. Jag öppnar det och börjar läsa smset.
Yas, det är något jag måste säga till dig. Jag har själv förstått att Becca inte betyder något för mig. Men det är en annan person som betyder något enormt för mig. Yasmine, jag är otroligt kär i dig, och jag fattar själv inte att jag skriver detta nu. Men det var inatt det slog mig. Jag är säker på att du kommer svara nej, men istället för att vara min låtsas flickvän, vill du bli min riktiga Yasmine? :) Puss.
Mitt hjärta bankar hårt i bröstet och det sprids glädje inombords. Jag vet egentligen inte vad jag ska svara. Herregud, Ryan.. Var jag kär i honom också? Jag öppnar istället andra smset han skickade idag och börjar läsa det.
Du gillar att såra folk? Skit snällt. Hälsa din pojkvän, eller juste, vem har du som pojkvän? jävla player.
Jag läser smset flera gånger, och jag blir mer sårad ju fler gånger jag läser det. Mitt hjärta faller ihop i bitar. Jag förstår inget. Vad menar han? Jag känner en tår falla ner för min kind och innan jag hinner svara får jag ett till sms från .. Okänt nummer?
Vem är näst Yassieee? One Direction? Justin Bieber? Fuck you, jävla tjej som tror att du kan ta alla? Rykten sprids player, alla vet allt.

Pappa svalde hårt och såg på mig.

-Du använde stereon idag. Sa pappa, höjde ögonbrynen och log, samtidigt som han suckade tyst.

-Jao. Skrattade jag och pappa såg ut genom fönstret.

-Säker du vill höra anledningen varför jag började sjunga? Frågade pappa och jag nickade.

-Mm.

Han suckade och tittade tillbaks på mig med en allvarlig blick. 

-Jag hade drogproblem efter att ni hade flyttat och det ända som räddade mig var musiken och en vän till mig.

När pappa sa ordet drogproblem blev jag förvånad, men också tyckte jag riktigt synd om honom. Han upplevde verkligen när mamma flyttade. 

-För att glömma bort drogerna spelade jag piano och bestämde mig för att göra ett album. 

-Du behöver inte berätta mer, jag förstår. Avbröt jag honom och det fick honom att le.

-Men över till viktigare saker! Du har hittat nåt till premiären? Sa pappa snabbt och log.

-Jaa! Men klänningen får du se imorgon.. Fnissade jag och pappa brast ut i skratt.

-Vad bra då!

Premiären.

Limousinen stannade och genom dom svarta bilfönstren såg man människor och en massa paparazzis. Jag vände mig om och såg på Ryan, och Dan. 

-Synd att Cam inte kunde.. Sa jag och suckade.

-Mm.. Höll killarna med och suckade.

-Dags att gå ut! Ha de så kul! Sa pappa högt i bilen och gick ut och fansen skrek. Han vinkade och log mot kameran och människorna. Det såg ut som han kände sig, trygg?

-Vågar vi..? Fnissade jag och killarna tog några få andetag.

-Ja! 

Jag öppnade bildörren och blev genast bländad av alla blixtrar från kameror. Jag försökte hålla mig lugn och gick ut ur bilen, samtidigt som jag rättade på min klänning. Människor såg på mig som om jag hade kommit på fel plats, men pappa gick fram till varje vakt och sa till att jag o mina vänner var med honom. Vakterna nickade och sedan log mot mig. Jag vinkade lite snabbt åt dom och sedan vände mig om åt Dan och Ryan. Dom gick tätt ihop, lite rädda och sedan sprang fram till mig.

-Ska vi stå som kändisar o le mot kameran? Skrattade Dan och jag nickade.

-Vi gör det.

Jag ställde mig bredvid Ryan och Dan och dom hade sina armar runt mig midja, samtidigt som jag hade mina armar på deras ryggar. Vi alla log mot kameran, i ungefär trettio sekunder, sen gick vi vidare. Vi stannade igen och vinkade åt kameran. 

-Yasmine? Hörde jag en välbekant röst säga bakom mig, som fick mig lysa upp i ett leende.

Jag vände mig om och kramade genast om personen.

-Hej Paul!! Skrattade jag och han log mot mig.

-Hejhej! Sa han och vi släppte taget.

Dan och Ryan harklade tyst till för att jag skulle presentera dom för Paul. 

-Aa, detta är mina två bästisar, den tredje kunde inte komma. Sa jag och puttade fram Ryan och Dan till Paul. 

-Hey killar! Sa han glatt och skakade hand med killarna.

-Ryan.

-Dan.

Alla tre började prata och jag började leta efter pappa. Jag ville att han skulle träffa Paul, och det ville väl pappa också? Innan jag hinner titta åt ett annat håll känner jag hur jag plötsligt går in i någon och jag båda två ser på varandra och börjar säga förlåt. 

-Det var inte meningen, ursäkta. Säger jag snabbt då jag tittar upp på personen jag gick in i. 

En lång, muskelös man ser på mig med ett leende.

-Det är lugnt, Chris Hemsworth. Presenterar han sig och jag skakar hand med honom. 

-Yasmine Downey Walker.

När jag säger det får Chris ett större leende på läpparna.

-Nej men gud, tjena! Jag märkte inte att det var du.

Jag ler ett stort fejk leende eftersom jag inte vet vem han här mannen är. Någon som spelar i Avengers säkert, men öh.. Ja vad ska jag göra nu?

-Jag är väldigt nära din pappa . Säger han sakta och höjer ögonbrynen, fortfarande med ett leende på läpparna. 

-Aha, okej.

-Letar du efter honom? Säger han sen snabbt och tittar sig omkring.

-Aa, faktiskt.

-Jag såg honom.. Där! Det sista ordet ropar han nästan och jag vänder mig och och ser pappa i folkmassan, le stort åt allihopa med spridande glädje. 

Liam perspektiv, dagen innan.
Flyget skulle landa om tio minuter, det kändes bra att se London igen.
-We are back on track, skämtade Zayn som satt bredvid mig och kollade ut genom fönsterrutan.
-Ohja! Skrattade jag och gjorde highfive med Zayn medan Niall såg på oss med blicken ’‘Vad fan håller ni på med..?’’. Jag kollade bak där Harry och Louis satt tillsammans och lyssnade på musik. Båda två kollade ut genom fönstret och såg ut som om dom tänkte på något. Vi alla tänkte på samma sak. Los Angeles var en awesome stad, men utan Yas skulle den bara vara en vanlig stad. Yasmine var verkligen viktig för oss just nu. Syster, liksom. Plötsligt vibbrerade Louis mobil till och han fiskade upp den snabbt ur fickan och fick ett litet leende på läpparna. Jag vände mig om mot Niall som höll upp sin mobil och log också. Snart vibbrerade min mobil också, som resten av killarnas.
Saknar er guys, LA är inget utan er!! :(( Ska i alla fall få besök just nu från en av mina kompisar så jag inte blir helt forever alone. Hur har ni det? :) Lovee yaa lads! ;) xxx Yas.
Smset fick mig också att le. Jag började skriva ett svar.
Önskar att vi kunde ha ledigt från jobbet :(
Det var då jag fick en ide. Snabbt suddade jag ut vad jag hade skrivit och låste mobilen istället.
-Booys, när har vi våran nästa konsert?
Jag såg på alla och dom kollade tillbaka på mig.
-Vi kommer ha ledigt nu i 5 dagar sen har vi konsert i London. Svarade Zayn och jag nickade.
-Vi har ju ledigt..? Vi kan ju åka var som helst ju.. eller hur? Sa jag och kollade på killarna och log. Först fattade ingen av dom, men sen lyste alla upp i ett leende.

Yasmine’s perspektiv, tillbaka till nu tid.
Jag öppnade dörren och suckade samtidigt. Första jag såg var fem resväskor. Jag lyfte upp mig blick och möttes av 5 leenden. I varsin resväska höll ju såklart One Direction. Det fick mig att sluta andas i några få sekunder. Jag var så glad med förvånad på samma sätt.
-Vad gör ni här?! Ropade jag glatt och kramade om allihopa, medan dom skrattade.
-Hej Yas! Sjöng dom och jag fnittrade.
-Jag är så glad, ni fattar inte!
-Vi har ledigt i fem dagar så vi tog flyget tillbaka till LA. Förklade Niall och jag log mot honom.
-Aww! Kom in! Sa jag och gjorde en gest mot dom så att dom skulle gå in.
-Wow, snacka om snyggt hus. Sa Harry när han kom in och han sprang in i rummet där jag dansade, och inte för så länge sen lyssnade på pappas album. Snart efter Harry sprang Zayn efter honom och jag gick mot dom med Louis, Liam och Niall efter samtidigt som jag berättade om huset.
-Och här är.. ett rum. Sa jag och skrattade.
Plötsligt kom Zayn fram till mig med pappas album i handen.
-Din pappa sjunger..? Sa han sakta och alla killarna kollade förvånat på albumet.
-Ehm, ja, jag fick reda på det på det för några timmar sedan. Sa jag och tog albumet från Zayn.
-Får vi lyssna?! Frågade Louis och la armen över mina axlar.
-Öh, asså..
-Snäälla! Bad killarna.
-Okej då! Skrattade jag och satte på stereon.
Musiken startade och jag tittade ut genom de stora fönstren. Jag fick tillbaka tankarna och känslan. Låtarna gjorde mig må bra. Väldigt bra. Jag såg mot killarnas håll och dom nickade med huvudet till takten, sakta. Låten slutade tillslut och jag stängde av stereon.
-Han är ju bra! Sa Niall glatt och killarna höll med.
-Tycker jag också.. Skrattade jag och rättade till mina byxor.
-Men hörni, ska vi sticka för att checka in i vårt hotell? Frågade tillslut Liam.
-Men ni kan ju sova här! Sa jag snabbt.
-Äsch, det är lugnt!
-Som ni vill.. Sa jag och log mot dom.
Jag följde med dom ut mot utgången och hjälpte dom med bagaget fram till deras bil. Jag kramade dom och upprepade igen hur glad jag var att dom hade kommit tillbaka.

Några timmar senare.
-Seriöst? Gud vad kul! Skrattade pappa och drack lite av sitt vin.
-Mm, och dom kommer kanske komma på premiären imorgon.
Pappa nickade och log mot mig.
-Vet du vem mer kommer komma? Sa jag och pappa ryckte på axlarna.
-Min låtsas pappa. Paul Walker.
-Jasså? Trevligt! Filmar dom Fast 6 här i närheten?
-Japp!
-Okej.
Pappa log mot mig och drack upp sitt glas med vin. Jag började fundera om jag skulle fråga pappa om hans album. Skulle han bli sur att jag hade rotat igenom hans skivor?
-Pappa.. började jag och han såg på mig och nickade.
-Varför sa du aldrig att du hade ett album?

Nästa dag.
Snabbt knappade jag in Ryans nummer och väntade i få sekunder innan han svarade glatt.
-Hallå tjejen! Sa han när jag svarade och jag skrattade till.
-Hej Ryan. Det är Avengers premiär imorgon, ska vi ta o köpa något snyggt tills imon?
Ryan skrattade till som fick mig att le.
-Okej, visst! Starbucks om 30 min? Frågade han.
-15.. envisade jag mig och Ryan suckade.
-Okej då.. Vi ses! Den sista meningen sa han högt och skrattade.
-Hajjdå!
Jag rusade in i toaletten, sminkade mig lite lätt och sedan gick tillbaka in i mitt sovrum. På väggen mittemot hängde en bild på mig och killarna från One Direction, som fick mig att sakna dom ännu mer. Jag suckade lite tungt och vände bort min blick och tog min väska, hängde den över axlen och gick ner. Jag var nära på att ropa till pappa att jag skulle gå, men han var på spelningen till Iron Man 3, så jag skrev istället en lapp och la den på det lilla bordet vid utgången. Jag tog på mig mina vita converse och sedan gick ut. Med snabba steg gick jag ner mot stan och efter exakt 15 minuter var jag nere.
-Yas! Hörde jag Ryan ropa och jag vände mig om och han kramade mig innan jag ens hann se på honom.
-Hejhej. Skrattade jag och han log mot mig och släppte taget.
-Så vi ska vi gå då?
-Ingen aning, vi kan börja att gå åt vänster. Skrattade jag och Ryan nickade.

Några timmar senare.
-Hemmaaa! Ropade jag och pappa var hemma eftersom jag såg bilen stå på uppfarten.
-Hej Yas! Sa han och gick ut ur köket, med Gwyneth efter sig.
-Gwyneth! Hej! Sa jag och vi log stort mot varandra.
Gwyneth är kvinnan som spelar i Iron Man och hon har varit på besök här väldigt många gånger.
-Hej Yasmine. Sa hon och kramade om mig.
-Har du köpt något till premiären imorgon då? Frågade pappa och såg ner på mina shoppingkassar.
-Ja.. Och lite till. Sa jag och fnissade.
Pappa himlade med ögonen och skrattade.
-Jag och Gwyneth ska gå och jobba nu, men jag kommer hem igen om ungefär 4 timmar.
-Okej! Hejdå!
Pappa och Gwyneth gick förbi mig och vinkade till mig innan dom gick ut. Jag dessutom la ner mina shopping kassar i vardagsrummet och gick in i rummet jag dansade i. Jag kollade ut genom fönstret, för säkerhetskull så ingen såg mig och sedan gick till den stora stereon och satte på musiken. Konstig nog var det inte musiken som jag hade dansat till innan. Det var nån man som sjöng. Jag kände igen rösten, väl. Jag stannade till och gick fram till stereon och började titta igenom pappas skivor. Jag tittade igenom alla omslag och när jag kom till den sista blev jag häpen och läste om och om igen vems namn det stod på skivan. The Futurist Robert Downey Jr.
Jag märkte att det inte var nån skiva i den. Jag tryckte på knappen på stereon för att skivan i stereon skulle åka ut. Det var pappa som sjöng denna låten. Hade pappa ett eget album? Jag kunde knappt tro. Jag satte in skivan igen i stereon och satte på första låten. Jag la mig ner på rygg på golvet och lyssnade med blunda ögon. Det var verkligen pappa som sjöng denna låten. Jag var så avslappnad, jag log på golvet och kunde tänka mig bak i tiden. Jag tänkte på när pappa satt vid pianot och spelade, men inte att han skulle göra ett album helt plötsligt? Jag började också tänka på killarna från One Direction och ville prata med dom igen. Dom förstod mig så lätt..Jag började också fantisera mig fram till hur premiären blir imorgon. Jag lyssnade på hela albumet 3 gånger, så jag kunde nästan hela texten på två av låtarna. Allting förstördes när mitt i allt hörde jag hur någon plingade på dörren och jag suckade tungt. Jag stängde av musiken och började gå mot dörren. Jag öppnade utan att se vem det var. När jag såg vilka som stod framför mig så spreds glädjen inombords.

Yasmines perspektiv.
Taxin stannade utanför den stora flygplatsen och killarna hoppade genast ut, utan mig. Jag ville inte att dom skulle lämna Los Angeles. Vi hade känt varandra i 6 dagar men det kändes som 6 år. Dom var som mina brosor. Fast dom inte var dom snyggaste killarna enligt mig eller var så bra på att sjunga, enligt mig så älskade jag dom allihop! Jag såg ner på mobilskärmen och den visade att klockan var 15:58. Flyget skulle starta om tretton minuter..
-Yassie? Hörde jag en välbekant röst säga och jag tittade upp ur mobilskärmen.
Louis log mot mig och hoppade tillbaka i bilen och satte sig ner bredvid mig.
-Vad är det? Sa han och kramade om mig med ena armen.
Jag la mitt huvud på hans bröst och såg upp på honom.
-Vill bara inte att ni ska åka.. Sa jag med gråt i halsen.
Jag kände några enstaka tårar börja falla ner för min kind och Louis kramade om mig hårdare.
-Boyysss! Ropade Louis högt och efter bara nån sekund satt alla killarna omkring mig. Zayn håll mig i handen, Harry hade sin hand på min rygg, Niall hade sin hand på mitt knä och Liam såg tröstande på mig.
-Snälla Yas, gråt inte.. Sa Harry och log mot mig.
-Vi kommer ses igen Yas, tro mig. Sa Liam och log mot mig, tröstande.
Jag log lite sorgset och nickade.
-Hoppas det.. Sa jag suckade tyst.
-Du behöver inte hoppas på det, det kommer redan att hända jag vet det. Sa Niall bestämt och skakade om mitt knä lite svagt.
Jag mötte Nialls blick och vi log mot varandra.
-Jag har en fråga till er alla.. Sa jag och såg på killarna och dom nickade.
-Känner ni samma sak om mig som jag känner om er alla? Alltså att ni är helt fantastiska och är som brosor till mig?
Killarna awade och kramade om mig i en gruppkram.
-Vi älskar dig och du är som en sis för oss. Sa Zayn och tryckte sin panna mot min och log.
Tillslut gick vi ut ur bilen och gick mot deras plan. Dom 6 dagarna var som bäst. Och jag kommer sakna killarna något enormt. Jag kramade om allihopa var och en och sedan såg dom gå upp för trappan till sitt plan. Innan dom gick in vände som sig alla mot mig.
-Yasmine you light up our world like nobody else. Sjöng dom det finaste dom kunde och jag fnissade och log det största jag kunde mot dom.
-VI ÄLSKAR DIG YAS! Skrek dom över hela flygplatsen och jag skrattade.
-ÄLSKAR ER MED! Ropade jag tillbaka och vinkade till dom.
Dom vinkade till mig och sedan gick på planet, och efter några minuter såg jag flyget lyfta.

-Hemma! Ropade jag med gråt i halsen och sprakade av mig skorna och gick in i vardagsrummet.
Pappa reste sig upp ur soffan och såg på mig och bredde ut armarna och gick fram till mig.
-Åh Yas.. Du kommer få se dom igen. Sa han, kramade om mig och jag borrade ner ansiktet i hans axel och började stort gråta. Pappa smekte mitt hår och samtidigt som vi kramades gick vi och satte oss i soffan. Det kändes som vi satt i soffan i evigheter. Jag hade chansen att gråta mig ut helt och pappa förstod mig och hade mig hela tiden i sin famn. Tillslut slutade jag gråta och andades tungt.
-Tack pappa. Sa jag och snyftade till.
Han log mot mig och kramade om mig hårdare.
-Jag finns alltid för dig.
Jag kände mig trygg hos pappa. Vi satt i några minuter till men tillslut reste jag mig upp.
-Måste ringa mamma och Paul, har inte gjort det nu på två dagar..
Pappa nickade och log mot mig.
-Jag gör middan så länge! Sa han och reste sig också upp.
Vi log mot varandra och jag sprang upp på mitt rum. Jag ringde först Victoria och Layla sen mamma och Paul. Jag ringde också Tyra och pratade jätte länge med henne, tills pappa ropade att det var middag. Vid middagen började vi prata om Avengers premiären som skulle vara om två dagar. Båda två var väldigt glada för det. Skulle bli awesome!
-Yasmine, jag ska till spelningen nu är det okej? Sa han och jag nickade.
-Jadå!
-Säkert?
Jag fnissade till och nickade ännu en gång.
-Okej, men jag kommer hem imorgon bitti. Sa han, reste sig upp gick fram till mig, gav mig en puss på pannan och sedan gick ut ur huset.
Jag kände plötsligt hur det vibbrerade i min ficka. Snabbt fiskade jag upp mobilen och svarade utan att titta.
-Yasmine. Svarade jag och började gå upp till mitt rum.
-Hej Yaaas! Jag är hemmaa! Hörde jag Dans söta röst ropa i luren.
-Men guuud vad kul! Kom över hit Dan, har saknat dig!

Snälla, säg inte att det där just hände. Jag ville bara springa där ifrån. Eller i alla fall kunna bli osynlig. Tack Zayn. TACK.

-..Oh.. Yasmine? Jane höjde ena ögonbrynet.

Zayn och Louis såg på varandra och när Zayn fattade att det var just Jane som var tjejen jag en gång berättade om täckte han nästan sin mun med sin hand.

-Hej.  Sa jag som om jag inte brydde mig om och vinkade.

-Hej! Sa den andra tjejen och log stort mot mig.

-Jag heter Lisa. Sa hon och jag nickade.

-Yasmine. Sa jag och mötte Janes blick.

Det uppstod en pinsam tystnad, men ändå rätt så skön för mig eftersom jag inte behövde säga någonting. Jag kommer dö. Seriöst. Utan att nån såg nöp jag mig i armen snabbt för att se om det bara var en mardröm, men det var det inte. Det var på riktigt. Pinsamma tystnaden växte mer för varje sekund som gick och tillslut harklade Liam till.

-Yas, sätter du dig med oss? Han log mot mig.

Första sekunden ville jag säga nej, men vad skulle jag göra? Så, jag reste mig upp ur pallen och satte mig ner i mellan Liam och Harry. Alla började prata med varanda, jag sa nästan inte ett ord eftersom jag inte vågade. Jane hade sin läskiga blick på mig nästan hela tiden. Den skrämde mig.. Ni tycker jag säkert överdriver med att hon kommer döda mig. Seriöst, det kändes så..  Plötsligt kom en i personalen och sa att pratstunden var slut, och det var dags att gå för tjejerna. Jag blev genast avslappnad när jag fick höra att dom skulle gå. Tjejerna tog några sista foton med killarna och innan dom gick ut, ställde sig Jane bredvid mig.

-Bara för att du har pappa som kändis betyder inte att du kommer ha killarna för evigt. Du kommer bli nobbad av allihopa, då jag tar över. Viskade hon snabbt mot mitt öra så jag rös till.

-Jane, jag vill ju inget i.. Började jag men hon gjorde sin blick igen så att jag tystnade.

Dom gick tillslut ut, och jag pustade ut.

-Förlåt mig Yas! Sa genast Zayn och kramade om mig.

-Lugnt.. Sa jag och klappade hans rygg.

Vi släppte taget och han log sorgset mot mig. Vad skulle jag göra? Han kom ju inte på det i början, så jag kan inte vara arg på honom.

-NU TAR VI OCH MYSER I MIN OCH HARRYS SVIT! Ropade Louis över backstage och alla började skratta.

Killarna nickade som ett ja, och sedan tittade dom alla på mig.

-Du hänger väl med? Sa Niall och gick fram till mig.

-Asså.. Sa jag och funderade.

-Snääällaa! Bad allihopa så jag skrattade till. Dom övertygade mig lätt!

-Okejokej! Jag hänger med.

-WOHO!

-Men jag kan ju inte mysa i en klänning.. Sa jag och fnös.

-Ta det lugnt, jag tog faktiskt med min lilla systers mjukisbyxor eftersom jag trodde det var mina först.. Skrattade Louis och jag log mot honom.

-Du får låna dom! Sa han efter det och jag skrattade till.

-Tack!

-Och så får du låna en stor gosig tröja från mig! Sa sedan Liam högt och jag visade honom tummen upp.

Jag smsade pappa att jag skulle komma hem sent idag och han verkade inte ha något emot det. Sedan smsade jag till Tyra vad jag skulle gå så hon inte skulle bli orolig om jag inte längre var i backstage. Alla tog sina grejer och sedan gick vi ut. Det började bli ganska mörkt ute, fast klockan bara var halv tio. Det var verkligen ingen ute på stan, så det kändes galet skönt utan skrikande fans.

Vi började gå på bredden och vi pratade om allting. Dom var verkligen jätte schysta killar, nästan som brosor. Plötsligt kände jag två händer runt min midja som snabbt lyfte mig upp på en av killarnas axlar. Zayns axlar. Killarna började skratta åt oss och Harry tog fram sin mobil och tog ett kort på alla oss.

-Denna bilden sparar vi! Sa Harry och blinkade med ena ögat mot mig.

Jag log mot honom och nickade.

Harry la sedan upp bilden på twitter och twittrade:

Having amazing time with my lads and Yas xxx

Vi kom hem och jag fick som sagt låna Louis syrras mjukisbyxor, som var lite för små för mig, men dom var sköna i alla fall. Sen fick jag låna en superman tröja av Liam. Haha.

Jane’s perspektiv.

Jag kunde inte fatta det. Vilken bitch? Hon tänker bara på sig själv! Hon kan inte bara ta över allihopa! Hon kommer ändå inte få Cam, det är jag säker på. Han gillar ändå inte henne. Den gången jag pratade med Cam vid stranden innan Yasmine kom var om att komma till en fest. Vi träffades där, och han drack sig full och efter det sa han att Yasmine betydde ingenting för honom. Det filmade jag och skrattar varje gång jag ser det. Hon hade ju ändå Ryan som pojkvän, det hade Becca sagt till mig. Men det var något med Yasmine som drog alla killar till henne. Hon hade säkert något på gång med någon av killarna i One Direction.

    När vi var tvunga och gå gick jag fram till Yasmine och ställde mig nära bredvid henne.

- Bara för att du har pappa som kändis betyder inte att du kommer ha killarna för evigt. Du kommer bli nobbad av allihopa, då jag tar över. Viskade jag snabbt till henne och hon såg förtvivlat på mig.

-Jane, jag vill ju inget i..Började hon men jag gav henne en håll tyst blick och sedan vände på klacken och gick.

Lisa, log stort mot mig när vi gick ut.

-Omg, vi träffade just One Direction! Sa hon och skrattade glatt.

-Mm, men jag tänker vänta tills dom kommer ut.. Sa jag och såg mot ingången.

-Varför?

-För jag vill veta vad hon där Yasmine kommer göra.

-Men sluta, hon jobbar ju där? Hon fick just dom den gången, det är ju inget?

Jag såg på Lisa och höjde på ena ögonbrynet.

-Hon tror hon kan allt och är bäst på allt. Jag hatar henne! Hon tar alla killar, bitch.

Lisa såg allvarligt på mig.

-Då får du vänta på din bitch SJÄLV. Jag går. Väste hon mot mig och gick iväg. Medan jag stannade i mörkret.

Plötsligt hördes röster och jag gömde mig snabbt bakom en palm som stod vid ingången till byggnaden. Ut ur byggnaden kom killarna och Yasmine och dom pratade och skrattade tillsammans. Svartsjukan spreds inombords när jag såg henne med killar. Jag följde efter dom en bit när plötsligt jag fick syn att Zayn började gå närmare henne. Jag fiskade snabbt upp min mobil ur fickan och började genast filma. Zayn lyfte snabbt upp henne och satte henne på sina axlar, och Harry tog snabbt kort på dom och resten av killarna.

-Denna bilden sparar vi! Sa han och då, blinkade han mot Yas med ena ögat.

Jag avslutade att filma och skrattade lite för mig själv. Jag skickade videoklippet till Becca och skrev:

Ser ut som om Yasmine Downey är en player..

Detta skulle bli en bra hämnd och detta kommer Becca gilla, mycket. 

-Pappa jag går en runda!

-Okej, jag ska på intervju idag, så jag kommer runt tio ikväll!

-Aha, okej! Jag ska ju på One Direction konsert det vet du?

Jag tittade bakom mig och mötte pappas blick.

-Aa, ha så kul!

-Hejdå! Sa jag och log mot honom.

Jag stängde dörren efter mig och började gå ner mot stan. Jag tänkte köpa mig några kläder till konsärten idag, som One Direction hade. Innan jag ens hann gå över till andra sidan av vägen, vibbrerade min mobil till.

’’Heej! Vill du ses på stan, vid starbucks? :) Tänkte gå på One Direction konsert o måste skaffa mig nåt att ha på mig..haha’’

Från Tyra. Jag skrattade till för mig själv och började skriva ett svar.

’’Var precis på väg ner till stan och hitta något att ha på mig till konserten också! Utanför starbucks om 10! (;’’

Jag la tillbaka mobilen i fickan och började med snabba steg gå över vägen och med den till stan.

Det tog ungefär tio minuter att komma till stan, så jag började springa den sista biten till starbucks för att inte komma för sent. Jag kom fram, men ingen Tyra syntes till. Var det denna starbucks vi skulle ses på? Oron spreds inombords och jag bestämde mig att ringa till henne.  Jag skulle precis ringa till Tyra när jag plötsligt känner hur jag går in i någon ramlar ner på rumpan.

-Oj! Förlåt mig det var inte meningen. Sa en killig röst med italiensk brytning. Det var som om jag hade hört den någonstans innan..

Killen hjälpte mig upp och jag såg upp på honom. När jag fick syn på vem jag hade nyss gått in i kunde jag knappt säga ett ord.

-Det är lugnt! Fick jag ur mig och visste inte riktigt vad jag skulle göra, eller säga.

Glädjen spreds av att se honom. Herregud, det är han från ute serveringen! Vi log mot varandra, och det kändes som jag skulle svimma. Hans leende var så sött! Killen skulle precis säga något när en blond tjej gick fram till honom.

-Vad har hänt? Sa hon och såg på oss två.

-Råkade gå in i henne, men förlåt! Sa han, såg på mig och gick iväg.

Tjejen och han kysstes innan dom gick in i starbucks och försvann, försvann lika snabbt som min glädje. Jag är dum i huvudet. Klart att en sån kille skulle ha en flickvän. Fan.

-Yas?

Jag såg åt vänster där Tyra stod och vinkade till mig. Hon gick fram till mig och vi kramades.

-Har..det hänt något? Sa hon när vi släppte taget.

Jag suckade och nickade sakta.

-Du vet killen jag berättade om på ute serveringen som jag tyckte var så snygg?

-..Ja? sa hon oroligt.

-Gick nyss in i han och sen kom en blondin, likaväl hans flickvän och så stack dom två.

-..aw.. Gud vad dåligt..Sa hon och kramade om mig ännu en gång.

-Idiot vet inte precis vad han missade! Ropade hon efter honom och jag skrattade till.

-Okejokej.. Så ska vi leta efter kläder?

Tyra fnissade till och nickade. Hon fick min glada humor tillbaka bara efter några sekunder..

Några timmar senare.

-Ni var kanon bra! Skrattade jag och kastade med i Liams famn, och vi skrattade. Jag kramade sedan resten när dom kom tillbaka in i backstage, och hela konserten var slut.

-Tyckte du det? Tack!

Sist kramade jag om Niall och vi släppte inte taget utan började gå, samtidigt som vi kramades mot sminkrummet där killarna kunde ta bort sitt smink.

-Vi ska träffa dom där tjejerna som vann backstage biljetterna nu! Sa Zayn och dom började gå. Jag och Niall släppte taget men han tog min hand och flyttade sig närmare och låtsades vara bebis.

-Jag släpper inte dig.. Sa Niall med bebis röst och jag skrattade åt honom.

-Men du ska träffa dom tjejerna.

-Du får väl hänga med! Sa han och drog tillbaka in mig i en kram och vi började gå efter resten av killarna.

Killarna satte sig i soffan medan jag satte mig ner på en pall några meter ifrån. Vi väntade i ungefär fem minuter och alla pratade allt mellan himmel och jord, tills tjejerna kom, då alla tystnade.

-Hej! Sa killarna och gav tjejerna en varsin kram.

Tjejerna var jätte nervösa och glada, det såg man på dom. När en av dom fick syn på mig log hon mot mig och jag log tillbaka, men när jag såg den andra tjejen ville jag faktiskt springa där ifrån. Det var Jane. Jag fick panik och började leta efter något jag kunde skymma mitt ansikte med, då jag fick syn på en tidning som låg på golvet. Det var folk som hade trampat på den och den var äcklig av all lera, men jag tog den i alla fall och skymde snabbt mitt ansikte med den medan tjejerna satte sig i sofforna. Dom började prata och jag lyssnade, hela tiden med en gammal och äcklig tidning framför mina ögon.

-Men är det bara ni som hänger med varandra eller är det någon mer som ni är hänger med från jobbet? Frågade den andra tjejen.

-Vi hänger med allihopa! Svarade Harry och killarna hållde med.

-Men, det finns liksom en som vi hänger extra mycket med eftersom hon är vår bästis här på jobbet. Sa Louis.

Åhnej. Jag märkte att tjejerna satt med ryggen åt mig, så jag tog bort tidningen och mötte Louis blick. Jag började vifta med händerna och mima NEJ. Han rynkade på pannan och såg på mig. Han gav mig blicken ’’vad menar du’’ och jag suckade tyst. Plötsligt fick Louis stora ögon och nickade snabbt mot mig, som han förstod vad han menade, så han sa inget mer efter det.

-Och hon sitter precis där! Sa Zayn och pekade på mig, samtidigt som Louis slog till honom på armen. Men det var för sent.