Zayns perspektiv.

-Nej jag tänker inte vänta. 

-Zayn fansen kommer bli galna! Harry suckade.

-Jag följer med. Sa Niall snabbt och Harry nickade.

-Okejdå.. jag hänger med. Men räkna med fansen.

-Men vi är inte här för deras skull just nu, det är för Yasmines skull. Sa Louis och log mot Harry och Liam gick ut ur bilen med mig efter.

Vi gick in i skolan och korridoren var tom. Vilket klassrum var det? Med sakta och osäkra steg gick vi allt längre in i skolan och tittade in i varje klassrum genom fönstret i dörrarna till varje klassrum.. men ingen Yasmine.

-Hörni.. Viskade Liam och vinkade till oss när han stod vid en dörr som var öppen.

Med snabba steg ställde vi oss bredvid honom och såg in i klassrummet. Elevernas blickar var antigen förda mot läraren eller mot sina mobilskärmar. Med blicket letade jag var Yasmine satt och fick syn på henne nästan längst bak i klassrummet med blicken gloende på golvet och penna i handen.

-Yasmine Downey Walker. Sa läraren högt och jag hoppade till av rädsla som Harry.

-Mm Ms.Bull? Sa hon och såg på sin lärare.

-Kan du svara på min fråga? Frågade hon och höjde sina.. ihop växta ögonbryn.

-Förlåt jag lyssnade inte. Frågade Yasmine och bet sig i läppen.

Läraren vände sig om mot tavlan.

-Pff, självklart inte.. Sa hon lågt.

-Otrogna bimbo. Forsatte hon lågt efter.

Jag kollade på killarna och dom kollade med en förvånad blick på mig. Jag vände mig snabbt mot klassrummet och tog ett steg närmare.

-Pff, inte visste jag att lärare var så elaka i LA.. Skrattade jag och klassens blickar fördes mot mitt håll och en tystnad uppstod.

Yasmines perspektiv

Var dom verkligen här? Jag kunde inte fatta det. Dom bästa killarna i världen stod just nu vid ingången till MITT klassrum och försvarade mig från idiot läraren. Tyvärr höll inte ögonblicket länge till. Alla fans fick något utbrott och började både gråta av glädje och skrika. Man såg att killarna redan ändrade sig att ens hade sagt något. Dom vinkade och log mot klassrummet.

-Hejhej.. Ja, det är sant One Direction står här vid erat klassrum.. Började Louis men det började rusa elever från resten av klassrummet mot vårt.

Jag suckade och reste mig upp, och försökte inte bry mig att alla tittade på mig. Jag kunde inte sluta le av att se killarna. Med glädje sprang jag fram till dom och vi kramades i en gruppkram. Det var då jag märkte att alla tystnade. Jag tittade upp och såg att eleverna glodde på mig med småöppen mun.

-Hata inte Yasmine. För det alla säger hon har gjort har hon inte gjort. Okej? Harry vände sig om åt resten av eleverna.

-OMG HARRY! Skrek flera stycken och började springa mot honom.

-Nej, sluta. Sa han och dom stannade med en förvånad blick.

För att inte såra sina fans gav Harry dom ett leende.

-Vi är inte här för fansen skull just nu. Vi vill bara att ni inte ska hata på Yasmine längre. Hon har inte gjort något mot er för alla rykten är falska. Sa Niall.

Det var fortfarande tyst. Ingen sa någonting.

-Jag lovar. Jag vet inte vem som startade detta ryktet men det är i alla fall inte okej, eftersom jag har inte gjort något. Det är sant att jag har hängt med One Direction, men jag har aldrig träffat Justin Bieber eller Cody Simpson. Men dessa fem killar är mina vänner och, det betyder inte att jag måste dejta dom för det? 

Orden bara flög ur mig. 

-Och att tro att jag kan dejta alla snygga killar bara för jag är rik är riktig bullshit. Alla har sina drömkillar någonstans här, eller drömtjejer. 

Fortfarande inget knyst från eleverna. Alla dom såg ut som frågetecken. 

-Förlåt. Hördes en röst långt bort i folkmassan.

Personen med långt blont hår började knuffa sig fram till mig och kom tillslut fram. Jane kom fram med blicken mot golvet.

-Det var jag. Erkände hon och jag kunde inte själv förstå.

Eleverna började viska och tittade på Jane.

-Jane?

-Det var avundsjuka. Förlåt.

-Nej vänta! Hördes ännu en tjej röst och Becca kom fram bredvid Jane.

-Det var mitt fel också.  

Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag kollade på eleverna och dom började peka ut Jane och Becca. Båda två var ledsna och dom visste att dom skulle uppleva samma sak som jag gjorde med all hat. Snart kom lärarna och tog in sina elever i klassrummen igen och det blev tomt i korridoren igen. Jag hann inte ens säga något till Becca och Jane..

1 dag senare.

-Heeemmaaaaaa! Ropade jag och familjen rusade fram till mig.

Min familj, pappa, Gwyneth, Ryan, Cam, Dan och Dave. Jag la ner väskorna och pappa var först som kramade om mig.

-Heej älskade älskling! Skrattade han och jag kramade om honom och låtsades som inget hade hänt.

Fast det hade. Killen jag blev kär i, på riktigt var just nu försvunnen, för alltid. Jag suckade och log mot pappa när vi avslutade kramen, som sedan gick över till Gwyneth som kramade om mig.

-Jag ser att något är på tok, vi går till ditt rum efter detta? Viskade hon och det gjorde en stor lättnad i bröstet.

-Tack. Viskade jag tillbaka och hon klappade mig mjukt på huvudet och sedan lät killarna krama mig.

-Yassss! Skrattade Ryan och kramade mig och pussade mig på kinden.

-Har saknat dig så mycket bäästis! Fortsatte han och Dan och Cam kramade om mig från varsinn sida om mig.

-Hej killar. Sa jag och log brett mot dom. 

Sist kom Dave och vi såg på varandra först med leenden och sedan kramades vi. 

-Välkommen hem igen Yas. Sa han och jag klappade han på ryggen.

-Tack kompis!

Vi log mot varandra.

Det var skönt att vara hemma igen. Mindre skönt när man tänkte på vad som skulle hända imorgon på skolan. Jag suckade och såg Gwyneth komma in i mitt rum och stängde snabbt dörren efter sig. Jag satte mig ner i sängen och klappade på platsen bredvid där Gwyneth kunde sätta sig.

-Okej, vad heter han? Frågade hon och smålog.

Jag fnittrade till.

-Will.

-Jahaaa, vad hände då?

-Han.. Han typ.. asså.. Jag sa vem jag var o han blev besviken på mig. Riktigt besviken o så.. Jag ryckte på axlarna och höll tårarna för mig själv.

-Försvann han.

Gwyneth såg på mig med en konstig blick.

-Han borde ju förstå dig!

Jag ryckte på axlarna.

-.. Han ändrar sig stort nu att han gick från dig. Jag lovar dig. 

Gwyneth kramade om mig och det kändes bra att vara hemma igen och prata med dom nära.

Nästa dag

Jag tog några andetag och såg bussen svänga in på den gatan jag stod på. Okej. Jag klarar det. Jag tittade till vänster där jag såg Ryan, Cam och Dan stå, som kändes säkert och bra. Att ha sina vänner vid sin sida när man hade som svårast var det bästa som just nu kunde hända. Bussen började bromsa och tillslut stannade den, vid oss. Jag andades och jag kände hur Cam klappade mig tröstande på ryggen och sedan gick upp i bussen bakom mig. Blickar fördes mot mig. 

-Där är ju hon som mutade One Direction att säga att hon är bäst o sånt skit.

-Bara för hon är rik behöver hon inte ta våra framtida killar ifrån oss.

-Vilken bitch.

-Kolla på henne, sådan lögnare.

Viskningar hördes omkring mig hela vägen till skolan. Jag försökte inte tänka på det, men det var omöjligt. Jag klarade knappats av det. 

-Lyssna inte på det, det är inte sant. Viskade Dan mot mitt öra och jag fick ur mig ett leende.

-Jag försöker..

Men ändå så funkade det inte. I tio, långsamma och jobbiga minuter satt jag i bussen och skulle snart brista ut i gråt. Vilket skulle göra att alla haters skulle säga att jag bara spelar och försöker få uppmärksamhet. Men på något sätt.. klarade jag det.

Bussen stannade och elevarna gick ut, med mig sist. Cam Dan och Ryan väntade på mig och försökte skydda mig ifrån alla elaka blickar som fördes mot mig.

-Ey! Du, bitchen! Ropade några killar och skrattade.

Jag suckade tyst och plötsligt märkte jag att Cam, Ryan och Dan försvann bakom skåpen. Med snabba steg gick jag efter dom och jag såg hur Cam höll upp en av killarna mot väggen, samma gjorde Ryan och Dan med två andra.

-Säg aldrig så igen. Fräste Ryan och skakade snabbt om killen.

-Jävla idiot. Sa Dan och släppte taget om den han höll i och killarna började gå tillbaka till mig.

Dom kom fram till mig med leenden och sedan gick vi in tillsammans i klassrummet. Några sekunder försenade. 

-Förlåt mig, jag visste att det inte var sant. Jag förstår inte varför jag gjorde så mot dig Yasmine.

-Jag förstår, det är okej.

-Nej det är inte okej! Jag älskar dig och jag kan inte bara låta dig gå.

-Will jag..

-Yasmine Downey Walker. Sa läraren högt och klassens blickar fördes mot mig. Jag vaknade upp ur mina drömmar och nickade.

-Mm Ms.Bull ? 

Ms.Bull Läraren jag hatade mest av alla. Den som hade något emot mig, läraren som var mor till en av dom som hatade mig mest av allt. Sådan DOTTER sådan mor... 

-Kan du svara på min fråga? Frågade hon och höjde ögonbrynen.

Jag suckade och skakade på huvudet.

-Förlåt jag lyssnade inte.

-Pff, självklart inte.. Sa hon tyst för sig själv fast så väl att jag, hörde det.

-Otrogna bimbo.. Avlslutade hon tyst och jag ville bara slå till henne. Vad fan är fel med henne? Måste jag få hat av en LÄRARE nu också?

-Pff, inte visste jag att lärarna var så elaka i LA.. Skrattade en välbekant killröst och jag såg mot ingången till klassrummet och hela jag spreds av glädje.

LYSSNA MEDAN NI LÄSER OM NI VILL! - http://www.youtube.com/watch?v=YSDjy4nqzE4

5 dagar senare.

Jag vill inte. Det var den enda meningen som kunde beskriva vad jag tyckte. Jag skulle åka hem imorgon. Ifrån Will, Linus och andra människor jag träffade. Börja skolan, igen. Bli nertryckt och hatad av alla fans som tror jag har varit otrogen mot alla snygga kändisar. Det värsta var att jag hade fortfarande inte sagt något till Will. Men efter en timmes stående framför speglen, övertalade jag mig själv att göra det ikväll. Sista kvällen. 

Jag packade ner det flesta i min stora vita väska, och sedan tog på mig min outfit till kvällen samtidigt som jag la fram det jag skulle ha på mig till resan hem imorgon. Jag plattade mitt hår och sedan sminkade mig lite lätt. Jag gick ut till vardagsrummet där jag mötte Tyra och vi båda log sorligt mot varandra.

-Ska vi gå? Frågade jag och gjorde en gest mot ytterdörren.

-Mm..Sa Tyra och vi båda gick ut. 

Brasan på stranden syntes redan när vi gick ut. Där stod Will och Linus och dom hoppade och vinkade till oss. Jag och Tyra vinkade tillbacka, samtidigt som vi började småspringa till dom. 

-Hejheej! Hälsade dom när vi kom fram och vi kramades. 

Några minuter senare satt vi alla fyra runt brasan och grillade marsmellows. Vi skrattade högt och hade det jätte trevligt.

-Vi kör snurra flaskan. Sa Tyra med en hel marsmellows i munnen och resten skrattade.

Linus tog fram flaskan med vinet och hällde ut det sista och sedan la den ner på en träbricka som killarna hade med sig där det förut låg vindruvor och annat. Han snurrade flaskan och den hamnade på mig.

-Okej.. Sanning eller konsekvens? Frågade Linus och flinade.

-Sanning. Valde jag snabbt och Linus började fundera på vad han skulle fråga.

-Kändischrush? Frågade han och alla skrattade till.

-Ehm.. Liam Hemsworth!

-Åh han är ju fett lik Will! Skrattade Tyra och blinkade mot mig och jag kände redan hur mina kinder hettade till.

-Jajaja.. Försvarade Will och kramade om min hand. 

Jag log mot honom och sedan snurrade flaskan, som hamnade på Linus. Vi snurrade flaskan minst 20 gånger till när jag kom på vad jag ville säga till Will. Vem jag var. Jag puttade till honom och böjde mig fram mot hans öra.

-Kan vi snacka..?

Will log och nickade samtidigt som vi båda två reste oss upp. Jag mötte Tyras blick och hon nickade, eftersom hon förstod varför jag och Will skulle gå, och Linus sa ingenting. Automatiskt började jag och Will gå mot vår klippa och vi sa inget på vägen dit innan vi satte oss ner på klippan.

-Okej, det känns konstigt varför var vi tysta hela vägen? Sa Will med en osäker röst och han satte händerna i bakfickorna av sina byxor. 

-Asså.. Ehm.. Hur ska jag börja.. Sa jag och kliade mig nervöst på armen. 

-Du kan säga allt till mig, det vet du va? Sa Will och flyttade sig närmare mig. 

-Will, se på mig. Har du aldrig sätt detta ansiktet förut? Sa jag och såg allvarligt på honom och han såg rakt in i mina ögon. Han såg på hela mig och skakade sakta på huvudet..

-Vill du veta mitt efternamn då? Frågade jag och jag ändrade genast att jag ens sa det. Men jag måste ju.

-Juste, det har du aldrig sagt varför? Frågade Will och höjde ögonbrynen. 

-Jag heter Yasmine Downey. Jag är Robert Downeys dotter och jag är känd över hela världen som en bitch och hora eftersom alla tror att jag dejtar alla kända killar. Du måste ha hört talas om mig Will och jag förstår att du kommer hata mig nu, men det är inte sant! Tro mi.. 

Will sträckte på sig och såg allvarligt på mig.

-Du sa inget? Varför? Han klämde ihop sina käkar

-Jag trodde du inte skulle förstå mig och j..

-Varför skulle jag inte förstå dig Yas? Förstår du inte att jag är dödskär i dig och att jag skulle göra allt för din skull? 

Jag blev häpen. Jag visste inte vad jag skulle säga. Will reste sig upp och såg ner på mig. 

-Jag vet att det inte är sant, men jag fattar bara inte att du inte sa det till mig. Eller det kanske är sant, men du ville inte att jag skulle veta. 

-Will..

-Nej Yas. Han skakade på huvudet och vände på sig.

-Hej.. då. Sa han och började gå bort.

-Will! Nej! Ropade jag efter och reste mig upp för att springa efter honom. Jag sprang fram  några steg men han gick med snabba steg bort.

-Will!

Han såg inte ens mot mitt hål, men sänkt huvud och händerna i byxfickorna gick han bort från mig. Glädjen och kärleken försvann sakta och smärtsamt. Jag brast ut i gråt.

5 dagar senare.
Mer än en vecka på Hawaii nu. Aldrig har jag haft så otroligt roligt med mina vänner. Ännu gladare blev jag när jag fick reda på att pappa och hans bolag skulle komma för att göra något på andra sidan av ön. Jag saknade killarna i London, killarna i LA men också Dave, världens bästa granne.
Jag satt på min och Wills klippa som vi fann för några dagar sen, själv. Fortfarande med störande tankar om jag skulle säga till Will om rykten och vem jag verkligen var. Hur skulle han reagera, egentligen? Skulle han förstå mig eller bli arg? Jag doppade tårna i vattnet samtidigt som jag suckade. Jag kunde alltid vara mig själv vid Will, fast jag alltid fick fjärilar i magen och blev ännu gladare varje gång jag såg honom. Jag fick ibland underliga tankar om att jag hade blivit kär, men ändå kändes det konstigt mot alla andra killarna. Jag menar, jag var inte kär i någon av killarna i London eller dom i LA men ändå.. liksom. 
Jag skakade på huvudet och då vibbrerade mobilen i fickan. Jag fiskade upp mobilen och märkte att under den tiden jag satt på klippan hade jag fått flera sms. Från Zayn, Harry, Pappa, Ryan, Tyra. Jag började med Zayns.
Hej love <3 Hur är det? :)
Jag svarade ett snabbt svar att jag mådde bra och sedan läste Harrys.
Jaaag äär såå glaad. Vi kommer till LA igen om 3 veckor :*<3
Jag svarade:
Gahahahhaha, seriöst? Gud vad kul :* MISS U!
Efter det läste jag pappas.
Yas, vi är framme :) Jag är ledig mellan 18-22 pm. Ska vi ses eller ska du hänga med vänner?
Jag log mot smset, jag hade saknat pappa jätte mycket!
Jag säger till Tyra och tar taxi in till den lilla stan.. hihi! Ses där pappa om 30 min!
Jag skickade smset och började direkt läsa Ryans.
Heyy kompiz! ;) Kom tbxx! Inget kul utan dig ju :( Amazing det dina vänner från London gjorde, hälsa dom nån gång från mig att dom är sjukt najsa guys ;) Hur har du det btw?
Snabbt svarade jag på smset och sedan läste Tyras.
Yas, har du sagt till Will att du är just DEN Yasmine DOWNEY? Om du tycker det är svårt, snälla prata med mig. Jag bor ju rummet bredvid, varje natt :)<3

En halvtimme senare var jag i den lilla stan och såg mig runt. Pappa.. Pappa.. Pappa.. Ingen pappa sågs till. Jag gick lite längre bort mot vägen och kollade.
-Yaaasmine! Ropade pappas röst glatt och jag såg hur han gick ut ur en BMW m6 vita cab.
Jag vinkade glatt till honom och han sprang över vägen efter att ha stängt bilen och kramade mig.
-Jag har nyss köpt ett hus. Sa han efter att ha kramat mig och jag såg förvånat på honom.
-Va..? Sa jag osäkert, men fortfarande glatt och pappa skrattade åt mig.
-Jaaa? Kom så kör vi dit! Skrattade han och gick till bilen med mig sakta efter.
Vi körde i ungefär en kvart när pappa plötsligt stannade med bilden och genom fönstret såg jag ut på ett stort hus med palmer. Pappa körde in på den stora uppfarten och jag hade fortfarande inget att säga. Herregud, var pappa seriös?
-..Är du allvarlig? Fick jag ur mig med sakta ord och såg på pappa med höjda ögonbryn.
-Jaop! Bakom huset finns en trädgård och sedan stentrappor ner till vår egen strand.
-Du skojar..?
-Nae, hoppa ut, kolla! Skrattade pappa och gick ut ur bilen.
Jag hoppade ur bilen och började gå till huset. Det var hur stort som helst. Självklart inte större än det hemma, men ändå.
-Kände för att köpa något. Jag har ju en villa i Teneriffa, en lägenhet i Paris.. Hus i Thailand.. Ja.. Sa pappa och gick bredvid mig.
-Woow.. Fnissade jag glatt och sprang in i huset.
Jag hade mitt rum med stora fönster och utsikt över havet, och det var just precis solnedgång. Allt var perfekt.

-Dåså, ja.. Sa Will och vi båda såg upp på ett hus. I första sekunden trodde jag att han inte menade allvar att han bodde här, men jag förstod tillslut att det var det. En villa, en vit villa precis vid stranden och stora klippor bakom sig. Sommarhus? Oj..
-Will! Hörde jag en ljus kvinnlig röst ropa och en kvinna sprang ut på balkongen.
Hon hade blont långt hår och Will vinkade till henne.
-Hej.. mamma. Sa han och suckade lite tyst.
-Åh jag springer ner till er! Sa hon glatt och jag såg på Will.
-Du sa inte att.. ja, ert hus var såhär?
Will såg generat på mig och kliade sig på nacken.
-Jao.. öh.. hehe.
Wills mamma sprang ner och kramade Will. Sedan gick hon fram till mig med ett brett leende.
-Hej, Yasmine right? Frågade hon snällt.
-Japp! Yasmine Dow... Började jag presentera mig, när jag helt plötsligt känner jag att hon kramar mig.
-Eh..ma..mm..Började Will för han tyckte det var pinsamt.
-Jag heter Veronica. Sa hon glatt och sedan släppte taget om mig.
-Kom middan är klar! Fnittrade hon och sprang in i huset.
Jag skrattade och såg på Will.
-Söt mamma..
Will täckte över sina ögon med sin hand och jag puttade till honom.
-Middan är klar..? Skrattade jag och han rufsade till mitt hår.
Vi gick in i huset och han började visa mig runt. Det var så mycket större än vad det såg ut ute. Rummen var stora och var väldigt klassiska.
-Will! Heej.. och vem är denna tjej? Hördes plötsligt en manlig röst och Will och jag vände oss om.
En man kom och sträckte fram handen mot mig med ett leende.
-Martin, Will pappa och du är..?
-Yasmine! Sa jag snabbt och log brett.
-Välkommen. Kom nu går vi och äter middag. Sa han och putta mig och Will mot köket.
Vi satte oss ner vid det avlånga bordet och middagen serverades. Jag fick reda på en massa saker. Wills pappa var en Arkitekt medan hans mamma var läkare. Wills syster hade just nu började på Collage i San Fransico, därför var hon inte här. Hon var 22 år och hette Alyssa. Några timmar senare gick jag och Will bort från bordet, ut på stranden.
-Din familj var jätte trevlig! Sa jag glatt och Will bara log mot mig.
-Vill du hänga imorgon igen? Frågade han efter några sekunder.
-Jaa! Klart. Skrattade jag och han såg på mig.
-Ska vi till en nöjespark 2 km här ifrån?
Jag hoppade till några gånger av glädjen samtidigt jag klappade händerna.
-Jaaa! Fnissade jag och Will visade tummen upp mot mig och skrattade.

Tyra och jag fnittrade till båda två när vi såg jetskin. Båda två sprang till bryggan. Will och Linus sprang i vattnet fram till jetskin och började dra fram dom till bryggan.
-HÖRNI!! Ropade plötsligt någon kille och sprang fram till Will och Linus.
-Vi hyrde nyss ut dom här! Sa han argt och tog tag i jetskin som Will höll i.
-Chilla.. Vi gjorde också det. Sa Will lugnt men killen gav sig inte och det slutade med att killen fick sina jetskin medan vi satt på bryggan och tittade på när killen åkte runt på vattnet.
-Jäkla perfektionist.. Grymtade Linus.
Vi skrattade alla till och sedan bestämde vi oss för att bada.

Efter några timmar var det dags. Jag skulle seriöst träffa Will's familj nu. Undrar hur dom bor? Will's familj är väl inte så rik..
-Kommer du Yas? Hörde jag Will ropa ute i vardagsrummet. Jag skulle precis svara när det plötsligt hördes en melodi. Min mobil ringde. Snabbt utan att kolla vem som ringde svarade jag.
-Hallå? Svarade jag.
-YASSIEEE!! Hörde jag Louis ropa.
-Louis!!! Hej!
-Hur har du det sweetheart?
-Jätte bra! Det känns som om ingen vet vem jag är här haha!
Plötsligt hörde jag hur samtalet kopplades till 4 samtal till.
-YASMINEE! Hörde jag resten av killarna ropa och jag skrattade.
-Jag saknar er verkligen!
-Saknar dig med!
-Yasss, sätt på tvn.. MTV. Sa plötsligt zayn .
-O..okej! Sa jag snabbt och gick ut till vardagsrummet.
Jag la telenon på axeln när jag fick syn på Will.
-Vi möts vid bryggan? Viskade jag och han log och nickade, sedan gick han ut.
Jag satte på tvn och snart såg jag på MTV.
-Ni är bra vänner med yasmine downey ? Frågade Ellen i sin intervju med one direction. Killarna såg nöjt på varandra och nickade.
-Hon är som vår syster. Svarade Harry och jag aw:ade till.
-Fast det finns rykten om henne? Frågade Ellen allvarligt.
-Vi vet att det inte är sant. Försvarade Niall allvarligt och publiken tittade förvånat på varandra.
-Varför skulle hon göra det liksom? Sa Louis och såg förvånat på publiken samtidigt som han reste sig upp.
Han gick fram närmare publiken, samtidigt som resten av killarna reste sig upp från soffan.
-Hur skulle ni känna er? Frågade Louis och snart ställde sig zayn bredvid honom.
-Vi har ju varit med henne i några dagar då hon hade det som svårast. Och vi vet att det inte är sant. Zayn lutade sig fram när han sa det och kollade allvarligt in i kameran.
-Jag förstår att vara fans tror som dom tror.. Men vi älskar Yasmine och vi vet att allting som sägs inte är sant. Sa Harry.
-Låt henne bara vara, ni som tror på sånt. Det finns något som kallas lögner och avundsjuka. Sa Liam och det uppstod en tystnad i flera sekunder.
Plötsligt började publiken sakta applådera. Snart var det flera stycken som hojtade till och jag kunde inte sluta att le. Jag stängde av tvn och tog mobilen mot örat igen och snyftade till att glädje.
-Killar..
-Aww Yassie!
-Tack. Ni är fantastiskta.
-Du är fantastiskt sweetie, skrattade Liam.
-Jag skulle verkligen vilja krama er just nu. Ni är bäst. Bästaste!
-Du är vår lillasyster. Sa niall.
Jag såg ut genom fönstret när niall sa det och fick syn på Will stå på bryggan och han såg ut över vattnet.
-Jag ringer er senare är det okej? Jag ska på.. Middag.
-åh okej! Var bara försiktig!
-Hahaha jaja.
-hejdå love!
-Bye guys!
Jag la på och vände mig om rättade till min blommiga klänning. Jag var snart ute på bryggan med Will och vi började att gå mot hans hem.

Yasmines perspektiv
Jag började sakta öppna ögonen, men stängde igen genast när jag blev blendad av solen som sken in i rummet genom fönstret. Jag började rulla över till andra sidan av dubbelsängen när jag plötsligt kände att jag slog i något hårt i huvudet.
-Aj! Säger jag och en till röst.
Samtidigt som jag lägger handen över pannan där jag slåg mig öppnar jag ögonen.
-Vänta..va?
Will och jag reser oss upp från sängen blixtsnabbt, samtidigt som vi slänger av oss filten. Vi ser förvånat på varandra.
-Sov du här..? Skrattade jag sömnigt till.
Will log mot mig o sträcke på sig.
-Vi båda var skittrötta.. Sa han och rufsade till håret.
Jag gäspade och nickade och gick ut till vardagsrummet med Will efter.
-Ska nog ringa hem.. Sa han och tog upp sin mobil ur fickan.
-Oh okej! Sa jag och lämnade honom ifred och gick ut på terassen. Jag satte händerna ner på staketet och slappnade av samtididgt som jag såg över havet.
-Yas.. Hörde jag plötsligt Will säga och han gick ut på terassen och ställde sig bredvid mig.
Jag såg upp på honom och vi log mot varann.
-Du gör inget speciellt idag va..? Frågade han osäkert och såg ut över havet.
Jag ryckte på axlarna.
-Näe, hurså?
-Min familj.. Eller asså min mamma och pappa, bjuder oss två på middag hemma i familjens sommarhus idag..
-Vad trevligt! Utbrister jag glatt och Will slappnar av med en suck.
-Vadå? Trodde du jag skulle säga nej och tycka din familj är konstig..? Skrattade jag till och Will också.
-Faktiskt.. Flesta tjejer som jag har hängt med vill inte..
-Ser jag ut som dom flesta tjejerna?
Will såg på mig och log.
-Nä, det var därför jag var extra nervös.
-Aww! Fnissar jag till och han kramar om mig med ena armen.
-Över till andra saker.. Vad ska vi göra nu? Frågade han och jag började fundera. Längre ut på vattnet, får jag syn på 2 stycken Jetski åka runt på vattnet.
-Det där! Skrattar jag högt och pekar på Jetskin och Will skrattar.
-Visst!

En tjej i min ålder började plötsligt tränga sig mellan mig och Will dom hoppade på båten i takt till musiken. Hon hade svart hår och hon såg på mig med en kaxigblick.
-Ursäkta..? Sa jag och stannade med att hoppa och såg på henne.
-Flytta på dig! Fnös hon och puttade bort mig.
Will hade just då tittat bort några sekunder mot Linus och Sam. Jag ville knuffa bort tjejen igen men hann inte när det plötsligt kom en kille framför mig. Alkohol stank över hela honom och han började mumla något till mig. Jag flyttade mig där ifrån och han togs emot av tre killar som tog honom där ifrån. Jag började känna mig osäker och inte bra. Med blicken började jag leta efter Tyra men kunde inte finna henne någonstans. En lång stund fick jag tränga mig igenom hela folkmassan och när jag äntligen kom ut såg jag en sista gång mot båten för att se om Tyra var där. Jag fick istället se Will kyssa tjejen med svart hår och jag visste inte vad jag skulle känna. Svartsjuka? Nä, jag har ju känt han i.. snart 3 dagar. Men..
Jag fick plötsligt ögonkontakt med Will. Samtidigt som jag kollade bort och började gå hemåt började han tränga sig förbi folkmassan.
-Yasmine.. Sa han med tunga andetag och tog mig om armen när han kom fram.
-Mm? Sa jag ointresserat och såg på havet.
-Vad.. är det? Frågade han och jag såg på honom.
-Inget.
-Okej, jag ville bara inte att du skulle gå ensam. Sa han med ett litet leende och jag fick ur mig ett leende också.
-Tack.
Vi gick i några sekunders tystnad.
-Juste, jag måste fråga dig samma fråga som du frågade till mig. Sa jag och såg på honom igen.
-Mm? Sa han och höjde ögonbrynen.
-Är du singel? Frågade jag snabbt och han började med att sucka.
-A..Asså, ja, eller nä..Fick han ur sig och jag nickade.
-Så du är inte det?
-Nä.. eller jo.. ell..nä.
Han sänkte ner huvudet och såg på sanden.
-Jag vet inte. Jag är i alla fall inte kär i personen jag är ihop med och enligt mig har jag inte varit ihop med henne i mer än en månad..
-Aha..
-Det var hon där tjejen som.. du antagligen såg. Jag gillar inte henne inte, längre... Men ändå så bara.. ja?
Jag nickade, samtidigt förstod jag egentligen inte hur han menade men jag orkade inte fråga honom mer. Jag orkade inte längre att vara ute. Det jag ville, va att sova.
Vi kom tillslut fram till stugan och jag låste upp dörren.
-Kommer du in? Frågade jag och Will gäspade.
-Okej visst. Sa han samtidigt som han gäspade och jag skrattade åt honom och sedan gick vi in.

Tyras perspektiv.
-Linus! Skrek jag för att han skulle höra mig.
Musiken var fortfarande för hög och Linus reagerade inte utan stod fortfarande vid en bar, med ryggen mot.
Jag började tränga mig fram till honom, då han plötsligt vände sig om och såg på mig med ett leende.
-Hej Tyra.
-Jag går hem nu. Sa jag högt mot hans öra och han nickade.
-Okej. Sa han högt och nickade.
Jag vinkade till honom, men istället kramade han om mig och sedan gick med mig fram till stranden. Vi sa hejdå och jag började med snabba steg gå hemåt. Jag kunde redan se husen efter några sekunder och lampan i vårt hem var tänd. Hade Yasmine kommit hem? Jag tog av mig mina skor, tog dom i handen och började småspringa hem. Dörren var öppen, så jag gick in utan att låsa upp. Jag började smyga i huset eftersom hon kanske sov. Jag hängde av mig jackan och låste dörren bakom mig. Samtidigt som jag släppte ut mitt hår från min hästsvans smög jag in i Yasmines rum.
-Yasmine? viskade jag.
När jag kom in i rummet kunde jag inte hålla mig för att le. Det var så sött!
Yasmine och Will sov på sängen, med kläderna dom hade på festen och dom la sin inte under täcket, utan dom hade bara la sig ner på sängen och somnade. Jag smög ut i vardagsrummet där jag hämtade en filt och sedan smög jag tillbaka till Yasmines rum där jag la filten över dom. Tyst började jag smyga ut ur rummet, och samtidigt som jag stängde dörren till hennes rum släckte jag lampan.